logo

REPORTAGE

Lyxrenovering blir vräkning

Runt om i landet står de många hus som byggdes på 1960 och -70 talen inför renoveringsbehov. Men ofta väljer fastighetsägarna att lyxrenovera för att därmed kunna höja hyran. Det kallas i folkmun för renovräkning, då det leder till att de boende tvingas flytta. Men i Göteborg har stadens invånare lyckats stoppa de dyraste renoveringarna genom att organisera sig.

2021 firar Göteborg 400 år. Inför jubileet finns omfattande planer på hur staden ska växa och förändras. Bland annat ska stadskärnan utvidgas och inkludera delar av södra och centrala Hisingen-Backa-
plan, Kvillestan, Ringön och Frihamnen. Enligt visionen skall den nya stadskärnan Älvstaden användas för att marknadsföra Göteborg utåt i syfte skapa en tydlig berättelse om Göteborgs konkurrenskraft och innovationsförmåga. Målet är även att öka befolkningen med 10 000 nya invånare per år fram till 2030.

Liksom i många andra större städer är det svårt att få bostad i Göteborg. Sedan 1990 har Göteborgs befolkning ökat med 108 000 invånare, men endast 33 000 nya bostäder har byggts. Och de hyreslägenheter som har byggts har också en hög hyra. I nybyggda Kvillebäcken, som exempel, är en lägenhet dubbelt så dyr som en av samma storlek i förorten Kortedala.

Men det är inte bara i de nybyggda lägenheterna som hyrorna är höga. De senaste åren har det gjorts ett antal omfattande renoveringar av bostäderna i Göteborg. Enligt det svenska bruksvärdessystemet sätts hyran efter standarden på bostaden, och inte efter exempelvis marknadsvärde eller områdets attraktivitet. Det gör att hyran stiger kraftigt efter renoveringar som höjer standarden på bostaden.

Det innebär i sin tur att många hyresgäster inte längre har råd att bo kvar.

I en kvarterslokal som också fungerar som möteslokal för den lokala Hyresgästföreningen träffar jag Mattias Axelsson. Han har länge varit engagerad för att de boende ska få mer kontroll över sina bostadsområden och stadsutvecklingen. Han var också en av initiativtagarna till nätverket Pennygångens framtid. Det är lördagsmorgon och i lokalen står bord i rad uppdukade med grälla servetter och pappersassietter med Nalle Puh-motiv.


– Lokalen är bokad för barnkalas men vi kan sitta här tills de kommer, säger Mattias när han visar mig in.

Pennygången är ett bostadsområde med nästan 800 lägenheter strax utanför centrum i de västra delarna av Göteborg och byggdes 1959–1962, precis innan miljonprogrammen. Sedan dess har inga större renoveringar gjorts och nu behövs ett stambyte. Stambytet ska egentligen ingå i det normala underhållet och alltså inte vara hyreshöjande, men fastighetsägaren Stena Fastigheter Göteborg bestämde att samtliga lägenheter skulle totalrenoveras med nya golv, kök, badrum och montering av balkonger.


– Folk tänkte att det är ju najs, för i första brevet från Stena fastigheter stod det inget om vad den nya hyran skulle bli. Tre veckor senare kom smällen, dåsa de att de kommer höja hyran med 60 procent i samband med renoveringarna. En fyra på 83 kvadrat skulle stiga från 6 300 kronor i månaden till 10 000. En hyreshöjning på 4 000 kronor, för de allra flesta helt orimligt. Pennygången är ett område med lägre genomsnittsinkomst än Göteborg i stort. Det är inte ett fattigt område så sett, men det bor många pensionärer, gymnasieelever, studenter, barnfamiljer och ensamstående föräldrar, här vilket gör att det skulle bli väldigt stora sociala konsekvenser om det gick genom, berättar Mattias Axelsson.

Mattias och några andra boende i området gjorde en undersökning i det första huset som skulle renoveras och frågade de boende om de skulle ha möjlighet att bo kvar efter hyreshöjningen. 75 procent svarade nej.
– Sedan gjorde Hyresgästföreningen en liknande enkät på hela Pennygången där 80 procent svarade att de inte kan bo kvar med en sådan hyreshöjning.

Med utgårngspunkt i att hyreshöjningarna som Stena ville ha i samband med renoveringen var orimliga ordnade Mattias och några kamrater ett stormöte för hela Pennygången. De satte upp lappar "Kom på stormöte!" och över hundra personer kom. Det var så mycket att alla inte fick plats i lokalen och livliga diskussioner hölls om situationen.

– Vi enades om att vi skulle ha ett nätverk som skulle slåss för att alla ska kunna bo kvar på Pennygången. Vi bestämde att vi inte ska gå in och peta i detaljfrågor, om det ska vara balkong eller inte, eller om vi ska ha grönt kakel eller blått kakel i badrummet, utan fokus blev att alla ska bo kvar. Det var vår utgångspunkt och utifrån det slog vi fast att förslaget till hyreshöjning inte var rimligt.

Efter mötet och bildande av nätverket Pennygångens framtid ordnade de boende olika typer av aktiviteter för att uppmärksamma frågan. De ordnade en demonstration på Pennygången, protestpicknicks utanför Stena fastigheters kontor, skrev mängder av debattartiklar, insändare och brev till politiker. De blev inbjudna till både radio och tv, fick vara med i SVT:s Debatt.

– Vi försökte lyfta konflikten och säga: ”Titta!, här är ett problem”.

Men hyreshöjningarna var inte det enda problem som föreningen Pennygångens framtid hade att tackla. Sedan processen med renoveringar började 2012 hade hyresbolaget Stena börjat teckna rivningskontrakt i stället för fasta. Hösten 2013 var 200 av 700 lägenheter uthyrda på rivningskontrakt.

– Det blev en ganska jobbig situation. För dem som bor med rivningskontrakt innebär det är en osäker boendesituation med kort uppsägningstid. Men det påverkar också området eftersom man får ett A- och ett B-lag – de som bor tryggt och de som inte bor tryggt – i samma område. Vi märkte av det och tänkte, vi kan inte ha så mycket folk som bor på rivningskontrakt.

Mattias förklarar att det redan existerar en ojämn maktbalans mellan fastighetsägaren och hyresgästen. Med rivningskontrakten blev den maktbalansen än mer skev. Men för att det första huset skulle få renoveras måste Stena ha godkännande från alla hyresgäster. Om de inte får godkännande från alla måste de ta ärendet till Hyresnämnden. Men det såg inte ljust ut för hyresgästerna. Chansen att vinna i Hyresnämnden är nämligen minimal. Tidningen Hem och Hyra gjorde i sitt marsnummer 2016 en sammanställning av alla Stockholmsfall som har gått till hyresnämnden och fann då att i 99 fall av 100 dömer Hyresnämnden till fastighetsägarens fördel och fastighetsägaren får renovera fastän hyresgästen inte vill.


– Det var tio hyresgäster som inte skrev på det här godkännandeavtalet. Det blev nämndförhandling och vi hade en stor manifestation utanför. Tre veckor senare meddelade Hyresnämnden att Stena får rätt att göra det här.


Då valde tre hyresgäster av dem som inte hade skrivit på godkännandet att överklaga beslutet till Svea hovrätt. Det gjorde att beslutet drog ut på ännu mer på tiden, och det var precis det som var Pennygångens framtids plan.
– Vi visste att vi inte skulle vinna vare sig i Hyresnämnden eller i hovrätten, men dels så får vi uppmärksamhet genom att ta det till Hyresnämnden och hovrätten och dels så drar vi ut på tiden. Och när fallet var uppe i hovrätten, det var ganska lång beredningstid där av någon anledning, ändrade sig Stena fastigheter och sa att de skulle göra ett omtag. De backade!

Alla rivningskontrakt omvandlades till förstahandskontrakt och totalrenoveringar stoppades. Kompromissen blev i stället en badrumsrenovering och en höjning av hyrorna med 14 procent som grund. Sedan kan varje hyresgäst välja olika tillval som köksfläkt eller nya vitvaror, och då blir det ytterligare hyreshöjning på några hundralappar per grej man väljer.


– Det är långt ifrån en perfekt lösning. Vi i Pennygångens framtid menar att man i princip ska kunna få en nollrenovering, det vill säga att du får en en basrenovering, utan hyreshöjning. Den hyran vi har betalat och den hyra som lägenheterna har genererat under de 50 år som de har funnits har gjort att vi som som hyresgäster redan har betalt för renoveringen. Men de nya buden får åtminstone ses som en framgång.

Mattias Axelsson visar oss runt i sitt bostadsområde och han berättar passionerat om var man samlades, demonstrerade, hade möten och vilka som kom, medan vi går runt. Det ser ut som ett typiskt svenskt bostadsområde, med lite slitna fasader på husen och många grönytor. Några barn leker vid en lekplats, annars är det ganska tomt på Pennygången en lördagsmorgon med duggregn i tidig vår. Här och var i fönstren hänger det röda skynken, som har blivit lite solkiga, av smuts, väder och vind. Mattias Axelsson berättar att hyresgästerna hängde ut röda dukar i fönstren som en symbol för motståndet när striderna pågick som mest. En del hänger fortfarande kvar.

Det kan dock finnas anledning att hänga ut nya snart. Stena fastigheter har nu lanserat ett nytt koncept som kallas pluslägenheter. När folk flyttar ut renoverar de upp till högre standard, de byter köket, elen och väggarna. Den nya hyran blir då ungefär 9 700 kronor.


– Det som blir problematiskt med det är att de gör samma sak som de tänkte från början, men långsammare, och det blir mycket svårare för oss att argumentera. Ingen som bor här tvingas ju flytta på grund av det. Men om du vill flytta in på Pennygången så kommer det inte att finnas några lägenheter med låg hyra. Det är ju det som Göteborgs stad så desperat behöver, hyresrätter med en låg hyra som vanliga människor kan bo i.

Det uppstår och problem när personers liv förändras och de önskar flytta till större eller mindre i samma område.


– Säg, som exempel, att du är en ensamstående mamma med två vuxna barn som bor i en fyra. Men barnen flyttar ut. Då blir det orimligt att bo själv kvar i den fyran. Problemet är att en nyrenoverad tvåa kommer ha högre hyra än den fyra som du nu bor i.

Beskedet om det nya upplägget för renoveringarna tillkännagavs av Stena fastigheter två veckor innan jag träffade Mattias. Därför vet han ännu inte hur föreningen ska bemöta Stenas nya strategi,men säkert är att de har massor av tidigare erfarenheter att luta sig mot.


– När pluslägenheterna presenterades kallade vi till möte, det var inte jättemycket folk, men vi var ungefär 15 personer. Vi märker ju att nu börjar det komma upp detta sättet igen, att Stena gör saker utan att prata med oss boende och att de "smygrenoverar". Min förhoppning är motståndet som funnits kan dras igång igen. Det som är skillnaden nu är att tidigare så var det en väldigt tydlig kamp för att alla ska kunna bo kvar här, det var en lokal kamp för oss på Pennygången.

Nu handlar det mer om att ni vill att Stena fastigheter ska förankra alla förändringar hos de boende?
– Ja, till viss del. Men det handlar också om ett större perspektiv. För nu drabbar det inte oss boende på Pennygången direkt, men sätter man det i ett större sammanhang, i relation till Göteborg som stad, som är en jättesegregerad stad som lider av oerhörd brist på billiga hyresrätter, då blir det här ett jätteproblem.

Kampen på Pennygången har gjort stort avtryck i medierna och förde upp frågan om renovräkningar (alltså renoveringar som leder till att de boende tvingas flytta på ett sätt som liknar vräkningar) på agendan.


– De slutsatser som vi har dragit utifrån vad vi har gjort är att kamp lönar sig på något sätt. Även om man kanske inte vinner alla strider. Det kommer jättestora bakslag, men om man inte bedriver kamp så kommer man inte någonstans. Det viktigaste tror jag är att organisera sig. Jag kan förstå att om du sitter själv hemma och har fått ett brev som berättar att "nu ska vi renovera" och "vi kommer att höja hyran med 60 procent", så blir mångas första reaktion att vara att man bara ser sig själv. ”Jaha, nu behöver jag lösa den här situationen, vart ska jag flytta någonstans?”.

Mattias råd till den som drabbas av något liknande det som skedde på Pennygången är att prata med grannarna i stället för att försöka lösa problemen själv.

– Det behöver inte vara så avancerat. Man behöver inte ha några stadgar eller sådant. Sätt upp lappar i bostadsområdet. Ofta finns det någon lokal hyresgästförening i området som man kan låna och ha möten i, och annars kan man vara hemma i någons kök.

I Göteborg blev de också en inspiration för andra hyresgäster. I början av 2015 meddelande det privata fastighetsbolaget Wallenstam att renoveringar skulle göras i bostadsområdet Vita Björn i Majorna. Husen, som är byggda under 1960-talet, ska genomgå stamrenoveringar och i samband med det planerade Wallenstam att göra standardhöjningar som skulle innebära kraftigt förhöjda hyror i ett bestånd där hyrorna redan ligger relativt högt. Hyresgästerna mobiliserade sig mot detta under parollen ”Alla ska kunna bo kvar” och innan sommaren kom Wallenstam med ettnytt förslag. När de boende protesterade även mot detta valde Wallenstam att inleda en dialogprocess med de boende som fortfarande pågår. De boende hoppas att fastighetsägaren ska tänka om och leva upp till sina principer om social hållbarhet och se till att alla ska kunna bo kvar – så att Vita Björn även i framtiden är en stadsdel med blandad befolkning.

Sigge Andersson

REPORTAGE

Virtanen möter Myrdal! Stor intervju

Fredrik Virtanen

60-talsvänstern beskriver han som alkoholister som tog en sup och svaldes av statsetablissemanget. Fredrik Virtanen åkte till Varberg och träffade en mångårig FiB/Kulturfront-medarbetare, som inte behöver någon närmare presentation.

REPORTAGE

Nu kämpar Hugo Blanco för miljön

Eva Wernlid

Vem var äldst i det globala demonstrationståget för klimatet i fredags? Jo, frihetshjälten Hugo Blanco, 84. Han var i Sverige för att träffa sin dotter Carmen och lansera sin nya bok. FiB/K:s Eva Wernlid träffade Hugo och Carmen i folkmassorna och fick en pratstund med Hugo.

REPORTAGE

Gula västarnas vrede!

Christer Lundgren

Är de gula västarna den första delen i en ny fransk revolution? De har i alla fall lyckats med vad varken fackförbunden eller de politiska motståndarna har gjort. De har fått stor genomslagskraft och de har fått president Macron att backa på några punkter. FiB/K:s medarbetare Christer Lundgren skriver om de Gula västarna. 

REPORTAGE

Kampen för fred och folkstyre

Christer Lundgren

I julnumret av Folket i Bild/Kulturfront skildrar Christer Lundgren den folkliga kamp som låg bakom införandet av parlamentarisk demokrati i Sverige för 100 år sedan. Här fortsätter hans berättelse.