Resultatet av Natos två och en halv månader långa oupphörliga bombningar, samordnade med deras lokala ombuds markattacker, var att väldiga områden historiskt serbiska trakter rensades på serber. Mer än en halv miljon serber från områden i väster förlorade sina hus och de marker som gått i arv från far till son – under århundraden. Dessa människor förlorade allt de ägde.
Den 12 oktober 1995, när fientligheterna mot det serbiska folket (åtminstone tillfälligt) upphörde, drabbades serberna av den absolut största etniska rensningen i hela deras långa och smärtsamma historia. Blodbadet fortsätter med utdrivning av serberna från Sarajevo och därefter Kosovo.
Det ottomanska imperiets århundraden av skoningslöst herravälde, det österrikisk-ungerska rikets allomfattande attack på det serbiska folket under första världskriget, masslakten på det serbiska folket av deras kroatiska, muslimska och albanska grannar under Hitlers och Mussolinis tid – allt detta överträffades av USA och dess västeuropeiska klubb av tidigare koloniala folkmordsländer.
Detta uttalande behöver inte utvecklas. Var och en som känner till ens den mest grundläggande historien i denna värld vet rätt väl vilka förtryckarnationerna på denna planet är. Tyskar, turkar, amerikaner, britter, holländare och fransmän, och till och med lilla Belgien, har en lång lista över grymheter som de begått mot otaliga människor på denna planet. De mördade och plundrade vitt och brett – över hela världen. Och de förhärligade och rättfärdigade allt. Trots allt hade de alltid rätt. Trots allt såg de sig alltid som människor med högre kultur och högre moraliska värden.
De lade under sig hela kontinenter och avlägsna öar – och varenda jordplätt som stack upp ur vattnet. Samtidigt var det just de som beskyllde serberna i Bosnien och Krajina för ”markerövring” och nu till och med för ”krigsförbrytelse”.
Västmakternas angrepp på det serbiska folket är till sin natur ett folkmord. Beviset är det faktum att serberna nekades sin medfödda rätt att helt enkelt – existera! När serberna bara vågade försvara själva sin existens i Krajina och Bosnien, kallades de angripare, marktjuvar, till och med erövrare. Alla serbiska ledare – vem som helst av betydelse, vare sig inom politiken eller militären – förklarades som ”krigsförbrytare” De släpades till fängelsehålorna i Haag eller mördades helt enkelt på gatan framför sin familj.
Det är obestridligt att det som hände i Mrkonjić Grad var en verklig krigsförbrytelse. Det är också obestridligt att västmakterna bär det fulla ansvaret för det. Det var de som tillhandahöll flygplan, tanks och haubitsar som gjorde det möjligt för kroatiska slaktare att avsluta jobbet.