F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/98
h u r ä r e g e n t l i g e n
NÅGRA ORD OM
"hets mot folkgrupp"
text Tor Bergman
Det straffbara var alltså att hota, förtala eller smäda. Bl a användningen av dessa ord gav lagrummet ett relativt snävt tillämpningsområde, och det kan inte hävdas att den valda lydelsen begränsade friheten att uttrycka åsikter. Trots detta fanns en tvekan om det lämpliga i att över huvud taget lagstifta. En inskränkning av yttrandefriheten var det ju.Ett utredningsförslag om att bestraffa hets mot folkgrupp hade lagts fram 1944, men det fördes inte vidare när regeringen beslutade sin proposition till riksdagen 1948. Det var först genom vederbörande riksdagsutskott, som lagstiftningsfrågan kom på riksdagens bord. År 1962 ersattes strafflagen av brottsbalken och till den (16 kap. 8 §) överfördes 1948 års bestämmelse utan någon ändring av det straffbara området.Men år 1970 utvidgades det straffbara området. Som allmänt skäl för detta hän visades till att FN:s generalförsamling 1965 antagit konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Den dåvarande justitieministern Lennart Geijer yttrade i 1970 års lagrådsremiss bl a följande:"Även uttalanden som, utan att kunna bedömas som förtal eller egentliga smädelser, är kränkande för en viss ras eller folkgrupp bör vara omfattade av straffbestämmel sen. Jag avser härvid meddelanden som är nedsättande eller förnedrande för t ex viss folkgrupp och som får anses överskrida gränserna för en saklig och vederhäftig diskussion om frågor beträffande folkgruppen. För att även sådana uttalanden skall kunna bestraffas föreslår jag att det nuvarande kravet på förtal eller smädelse ersätts av ett krav på att meddelandet för att vara brottsligt skall ge uttryck för missaktning för folkgrupp av angivet slag. - - - Med en sådan utvidgning av det straffbara området torde det inte råda någon tvekan om att även företeelser som innebär att en viss ras eller folkgrupp förlöjligas praktiskt taget alltid blir straffbara."Förslaget att i lagtexten ersätta orden "förtalar eller smädar" med orden "uttrycker missaktning för", imponerade inte på lagrådet. Lagrådet yttrade: "Helt allmänt synes detta ord [missaktning] utgöra en vag bestämning och kunna föranleda svårigheter vid avgränsningen av vilka beteenden som åsyftas."Lagrådet menade vidare att de ändringar som föreslogs tangerade "området för den politiska debatten och den kritik som i denna kan riktas mot främmande regimer". Lagrådet fortsatte: "Vid kritik av förhållanden i ett visst land överföres ofta de kritiska omdömena att gälla landets invånare och detta kan ske på ett sätt som ger uttryck för missaktning av dem. Gränsen mellan sakligt befogad kritik som skall vara tillåten samt straffbar missaktning blir i sådana fall flytande och svår att upprätthålla. Lättare förenligt med yttrandefriheten är att straffbarheten begränsas till förtal och smädelser."Lagrådet förordade därför att kraven för hets mot folkgrupp även fortsättnings vis skulle vara hot, förtal eller smädelse. Men justitieministern struntade i den här kritiken. Genom 1970 års lagstiftning fick därför bestämmelsen om hets mot folkgrupp följande lydelse:"Den som offentligen eller eljest i uttalande eller annat meddelande som sprides bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse, dömes för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter."År 1982 skedde en viss ytterligare utvidgning av det straffbara området. Efter ordet folkgrupp insköts orden "eller annan sådan grupp av personer ...". Därefter omformulerades lagtexten något: "... med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse".År 1988 utvidgades det straffbara området ytterligare genom att paragrafens inledning skrevs om: "Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller ---". Medan det ursprungliga kravet var att någon "offentligen" hotade etc., är det efter 1988 års ändring tillräckligt att någon i ett "meddelande som sprids" hotar etc. Endast "den helt privata sfären" faller därmed utanför kriminaliseringen.Som hets mot folkgrupp-bestämmelsen var utformad från början, representerade den kanske en rätt rimlig avvägning mellan yttrandefriheten och "det anstötliga och för samhällslivet farliga i att en befolkningsgrupp förföljes på grund av sin härstamning eller trosbekännelse" (1944 års utredningsbetänkande). Ändringarna senare finns det däremot god anledning att reagera mot, särskilt 1970 års, som på flera sätt gör det oklart vad som faller inom och utanför det straffbara området.Kanske blir nu Karolina Matti en av dem som får betala priset för denna destruktiva lagstiftningsinsats av Lennart Geijer. Vi som varit med ett tag vet att han som minister var en skurk.Här är ett av bevisen.
Fd justieministern Lennart Geijer
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/98
i n t e r n e t u t g å v a n
