Ädelreformen boven i dramat?

Detta debattinlägg har refuserats av både SvD och UNT. Vi publicerar gärna här.

4
339
Lediga gravplatser vid Vaksala kyrka i Uppsala.

För snart arton år sedan publicerade jag, på Svenska Dagbladets debattsida, ett inlägg med rubriken “126 hemvårdare på två år”. Där berättade jag om min då 89-åriga moster Alice som var helt klar i huvudet men på grund av sitt svaga hjärta, sina svullna ben och värkande knän hade behov av daglig hjälp för att kunna bo kvar hemma. Eftersom hon var en utpräglat social person som gärna ville ha en personlig relation till alla människor hon mötte var hon noga med att lära sig namnen på “sina” hemvårdare. Av respekt mot dem som medmänniskor, och även för att själv klara av detta “intrång” i den personliga integriteten. Hon skrev därför upp vad alla hette och kunde därför också summera hur många som besökt henne under de två år som gått sedan hon beviljats hemtjänst.

Moster Alice beklagade sig aldrig över sin situation men hon var påtagligt ledsen och stressad. Hon led av att aldrig få behålla samma personer någon längre tid.

Jag fick många reaktioner på mitt inlägg. Både från hjälpbehövande äldre i samma situation och från bekymrade anhöriga. De kände alla igen den verklighet jag beskrivit och bidrog med egna exempel. De som ansvarade för äldreomsorgen i Uppsala (där min moster bodde) slog däremot ifrån sig och svarade att det måste röra sig om ett beklagligt “undantag”.

Moster Alice är idag död sedan länge. Men jag tänker i dessa coronatider på hur hon, ifall hon nu varit i livet, skulle ha klarat sig från covid-19-smitta med alla de olika hemvårdare som besökte henne morgon och kväll.

Äldreomsorgen står under nuvarande pandemi åter i centrum för debatten. Och det med rätta, eftersom coronaviruset skördat många offer just i riskgruppen “äldre äldre”.

Kritiken haglar mot regeringen, statsminister Stefan Löfven, Folkhälsomyndigheten och dess generaldirektör Johan Carlson och, inte minst, mot statsepidemiolog Anders Tegnell. De anklagas, senast av Jimmie Åkesson (SD), för att inte ha lyckats skydda våra äldre, ja Åkesson har rentav krävt Carlsons och Tegnells avgång. Och Kristdemokraternas ledare Ebba Busch beskyllde nyligen regeringen för att “med berått mod” ha utsatt så många äldre för livsfarlig smitta.

Däremot handlar debatten sällan om det systemfel som torde vara en av orsakerna till de höga dödstalen bland äldre. Jag syftar alltså på Ädelreformen från 1992 som ju innebar en kommunalisering av äldrevården. Det var en reform som nästan alla vid den tiden trodde skulle skapa någonting bättre än de dittillsvarande, med rätta så kritiserade, långvårdsavdelningarna men som i stället ledde till att den medicinska kompetensen sattes på undantag. Ja, kommunerna förbjöds rentav att anställa egna läkare till äldreboendena.

Genom Ädelreformen överfördes det medicinska ansvaret för äldrevården från landstingen till kommunerna. Och det har nu – under coronapandemin – visat sig innebära att det ofta är personer utan medicinsk kompetens som beslutar ifall sjuka äldre skall undersökas av läkare, att läkarkonsultationer ofta sker på telefon, att vissa äldre med misstänkta corona- eller andra grava sjukdomssymtom ibland nekas läkarvård, att palliativ behandling sätts in i stället för adekvat sjukvård (i praktiken: höga morfindoser i stället för andningshjälp eller antibiotika) etc. etc.

Äldreomsorgen har också under de senaste decennierna utsatts för stora besparingar, avregleringar och privatiseringar, vilket medfört försämringar i personalens anställnings- och arbetsvillkor. Anders Lindberg i Aftonbladet påpekade nyligen att vid åttiotalets början besökte hemtjänstpersonalen i snitt fyra åldringar per dag, idag däremot tolv (!). Lägg därtill att dessa personer ofta är timanställda, utan anställningstrygghet, och därför inte har råd att vara hemma när de själva känner sig dåliga, med förödande resultat för smittspridningen.

Äldresjukvården – och hemtjänsten – bör naturligtvis ledas och utformas av personer med medicinsk kompetens. Där behövs alltså både specialistläkare inom geriatrik och sjuksköterskor med äldresjukvårdskunnande.

För hur man än vrider och vänder på saken är det svårt att dra någon annan slutsats än att det är själva Ädelreformen som, i förening med ekonomiska nedskärningar, skapat nuvarande situation och som gjort att vi (för att nu citera tidningen Arbetets politiske redaktör Martin Klepke) “offrar delar av befolkningen på nyliberalismens altare”.

Att som Jimmie Åkesson kräva Anders Tegnells och Johans Carlsons avgång är bara ett populistiskt sätt att blanda bort korten.

ANNONS

4 KOMMENTARER

  1. Jag trodde det var ett typo, men ser att reformen faktiskt heter “Ädelreformen” och inte som jag först läste “Äldrereformen”. Något märkligt val av namn, som tydligen inte blev så ädel som från början tänkt.

  2. Enligt Nationalencyklopedin har Ädelreformen fått sitt namn efter den statliga kommitté, ÄldreDELegationen, som föreslog den. Denna reform har nu, under coronapandemin, visat sig allt annat än ädel.

Välkommen med dina synpunkter!