Mats Parner, en beläst och kunnig person, recenserar i senaste numret av FiB/K (10-2019) Torsten Rönnerstrands litteraturhistoriska bok Kärleksinviter i litteraturen. Parner inleder sin recension med berättelsen om Josef och Potifars hustru ur första moseboken 39:7–20. Därefter följer en strid ström av uppräkningar av författare som skildrat olika kärleksinviter ända fram till Stieg Larsson och Arvid Lagercrantz utan att läsaren får veta mer än så.
Därefter återvänder Parner till Potifars hustru som enligt recensenten lockar Josef med uppmaningen Ligg hos mig. Där upprörs han över att Rönnerstrand har valt att citera henne som att hon säger ”Ligg med mig!”, vilket han tyder som ett freudianskt misstag från författaren. Det står uttryckligen HOS i min konfirmationsbibel, skriver han upprört.
Men där hugger han ordentligt i sten. Rönnerstrand har rätt. Han har gått till den senaste bibelöversättningen, bibelkommissionens från 1999, mer känd som Bibel 2000. Parners konfirmationsbibel översattes år 1917. I Bibel 2000 står det uttryckligen ligga med, inte mindre än tre gånger.
Bibelöversättningar innehåller inga heliga och oföränderliga skrifter. Eftersom Bibeln i original och framförallt Gamla testamentet skrevs av olika människor vid olika tidpunkter på två olika språk, arameiska och hebreiska, möjligen också i vissa delar på grekiska blir aldrig någon evig skrift huggen i sten. Innehållets betydelse ändras till exempel genom upptäckten av texter som legat begravda i jorden i flera hundra kanske tusen år som Döda havsrullarna. Det språk som skriften översätts till ändras också. Om ursprungstexten är skriven på hebreiska är det lätt för översättaren att använda det moderna svenska uttrycket eftersom hos och med för det mesta betyder ungefär samma sak även på hebreiska. Översättarna får bestämma vad det ska heta på deras nutida språk. Därför har Rönnerstrand mer rätt än Parner. Det som står i både Parners konfirmationsbibel och min studentexamensbibel från 1959 är nednött av tidens tand.
Fotnoter:
Evert Taube har sjungit in Potifars hustru av Carl Michael Bellman. Bellman tyckte tydligen att Josef var en idiot som inte ville gå med på damens inviter. En kul låt. Finns på YouTube.
För dem som inte vet hur historien slutar: Potifars hustru kom hela tiden med nya inviter till Josef som var ung och ståtlig, men han nobbade envist varje gång. Till sist blev hon desperat och slet av honom hans mantel. När hennes man kom hem visade hon honom manteln och sa att Josef hade velat ligga med henne. Potifar, som var en en högt uppsatt tjänsteman hos Farao, blev naturligtvis uppbragt och satte Josef i fängelse. Men då ingrep Gud (deus ex machina) och såg till att Josef blev vice fängelsechef och från den utgångspunkten blev han Faraos vän och högsta förtroendeman. Vad som hände med Potifars hustru förtäljer inte historien.
Du måste logga in för att kommentera.