Henrik Linde har läst boken och konstaterar att det både är en utvecklingsroman och en beskrivning av den omfattande informationsinsamlingen som Snowden avslöjade.
En berättelse på många olika plan. Edward Snowdens I allmänhetens tjänst släpptes samtidigt världen över.
Redan i förordet till sin bok I allmänhetens tjänst berättar Edward Snowden om omfattningen av den insamling av information som bedrivs av CIA (Central Intelligence Agency) och NSA (National Security Agency). Det rör sig om allt som skickas och lagras på vad vi kallar ”nätet” och lagringskapaciteten är så stor att allt ryms och allt är sökbart för all framtid.
Möjligheten för NSA att använda sig av all denna information grundar sig på att det mesta som händer på nätet inte är krypterat och är identifierbart genom de så kallade metadata som bifogas varje meddelande. Samt är sökbart utifrån alla tänkbara kriterier genom den programvara som NSA har utvecklat.
Och inte nog med det. NSA har också möjlighet att koppla in sig på alla datorer, telefoner och annan utrustning som är anslutna till nätet och i realtid följa vad som pågår, till exempel när jag nu sitter och skriver ner den här texten på min dator. En verklighet som överträffar alla dystopier som Du sköna nya värld, Kallocain eller 1984. Så tro inte att det främst är samhällen som Ryssland eller Kina som ägnar sig åt denna verksamhet. Det är brottslingen som ropar ”Ta fast tjuven”.
Men Snowdens bok är en berättelse på många olika plan. Den börjar som en klassisk utvecklingsroman för en ung man. Berättar om hans släkthistoria och hans liv från barnaåren och framåt. När han var i sjuårsåldern kom hans far hem med familjens första dator. Datorer kom snart att prägla hans barndom och ungdomsår och ta all hans tid i anspråk. De blev allt mer avancerade och möjligheten att använda dem bara växte.
Som trettonårig gick han in på Los Alamos-laboratoriets hemsida och upptäckte en allvarlig säkerhetsläcka. Från en fil på deras hemsida kunde han röra sig runt i hela katalogträdet och hitta material som absolut inte var avsett för allmänheten. Han ringde dem och talade in sitt ärende på en telefonsvarare. Det dröjde länge, men så blev han uppringd av en vänlig person som tackade för hjälpen. Mot slutet av samtalet fick han frågan om han letade efter jobb. Då fick han erkänna att han fortfarande gick i skolan och uppmanades att höra av sig när han fyllt arton.
Attacken mot tvillingtornen i New York den 11 september 2001 blev för honom en vändpunkt. Av tradition hade männen i hans släkt ställt upp militärt när nationen behövde dem. Snowden tog värvning i armén. Under en övning ådrog han sig stressfrakturer i båda benen och fick lämna armén. Han valde att söka jobb inom underrättelsetjänsten, klarade säkerhetsprövningen och fick ett TS/SCI-godkännande, som öppnar de flesta dörrar. Han fick jobb på ett företag som var underleverantör till CIA och skulle arbeta på CIA:s kontor.
Det var början till en karriär som skulle föra honom till Genève, Tokyo, tillbaka till USA och så småningom till en NSA-anläggning på ön Oahu i Hawaii, hela tiden med ökande behörighet att ta del av hemliga uppgifter. Och med ökande tveksamhet om vad NSA egentligen höll på med. Han läste USA:s författning och kunde konstatera att vad man höll på med stred mot denna. Beslutet att informera allmänheten om vad som egentligen pågick växte sig allt starkare.
För att ge offentlighet åt vad han hade att berätta behövde han kontakta journalister och sammanställa det material som skulle publiceras. Hela skildringen av hur han gick till väga är spännande som en detektivhistoria med alla detaljer som skulle klaffa innan han kunde ta flyget till Hongkong med sitt material.
Han lämnande sin flickvän sedan sju år, som han varit tvungen att hålla ovetande om vad som pågick; ett avslöjande jämförbart med vad Carl von Ossietzky, Daniel Ellsberg, Chelsea Manning och Julian Assange tidigare gjort.
I Hongkong förbereddes presentationen av materialet för tv och tidningar. Sedan var planen att Snowden skulle flyga till Ecuador med mellanlandning i Moskva och på Kuba. Men väl i Moskva visade det sig att USA:s utrikesminister John Kerry beslutat att förklara Snowdens pass ogiltigt så sedan dess är han kvar i Moskva.
De sista sidorna i boken, där han berättar om sitt liv i exil, gör läsaren varm om hjärtat.
Sådana män finns egentligen inte. Mitt i karriären med blixtrande intelligens avslöjar de något som inte bara bryter karriären utan också gör alla relationer till släkt och vänner omöjliga. Sådana män blir som i detta fall historiska ity deras svar till världen överglänser gläfset från kritikerna och makthavarna blir för alltid avslöjade som kejsaren uran kläder.
Du måste logga in för att kommentera.