Den nya tidens sexarbete

På sajten Onlyfans kan den som vill lägga ut bilder och filmer och innehållet domineras av lättlätt, naket och sex. Frigjort och härligt att kvinnor kan tjäna pengar utan att någon annan styr vad de gör eller skadlig prostitution? Johanna Blom dyker ner i fenomenet.

Artikeln publicerad i FiB/K nr 1-2021

Text: Johanna Blom

”Är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar”.

Jocke Berg sjunger den för mig välbekanta raden från låten 999 och jag slås över hur den beskriver vår samtid. Våra kroppar. Våra muskler, vener, celler och vårt skinn. Är den lönsam? Och vem är den lönsam för?

De senaste åren har diskussionerna om sexarbete duggat tätt. Razzior har genomförts och torskar har gripits, varav en del skrivit självömkande inlägg på Instagram (du italienska tv-profil, jag syftar på dig).

Samtidigt har nya möjligheter öppnats på internet. Onlyfans, en abonnemangstjänst där privatpersoner lägger ut material som andra användare kan prenumerera på mot betalning. Det finns innehåll av olika slag men sidan är mest förknippad med lättklädda bilder, naket och sex. Något som skulle kunna definieras som porr. Men hur blir det när medlemmarna själva väljer vad de vill lägga upp? När det inte är ett företag med sunkiga villkor och dåliga löner som profiterar på ens kropp utan pengarna istället går rakt ner i kreatörernas ficka? Det är nya tider nu.

För mig började Onlyfans som något avlägset. Något främmande som jag inte hade en relation till. Men under coronavåren och sommaren har namnet smugit sig in i min filterbubbla och mina plattformar mer och mer. Jag går in på Twitter och möts av en jämnårig som precis skaffat ett konto för att dryga ut CSN-bidraget. När jag byter till Instagram har en gammal Paradise Hotel-deltagare precis länkat sin Onlyfans för att lägga ut sådant som ”inte kan publiceras på andra sociala medier”. På en fest lite senare träffar jag nån som skryter om hur hennes kompisar i LA tjänar ofantliga summor på att onanera på plattformen. Hennes röst är full av beundran och försök till att få oss imponerade. Det låter som snabba och lättförtjänta pengar. Det framställs som frigjort och framgångsrikt. Och hur mycket lockar inte det, i en tid av varsel och arbetslöshet?

För att bli medlem krävs det att du verifierar dig med ID-handling och styrker att du är myndig, detta för att hålla det säkert. Inga minderåriga får vistas på tjänsten. Du väljer sedan själv vad du vill lägga upp och hur mycket det kostar att prenumerera. Åttio procent till dig och tjugo procent till Onlyfans. Klart bättre betalt än ett vanligt porrföretag. Och du tvingas inte till förnedring av dina arbetsgivare.

”Idén om ”den lyckliga horan” – ni vet, som Julia Roberts karaktär i filmen Pretty Woman – är ständigt närvarande i vårt samhälle, likt ett spöke.”

Men något skaver ändå. Jag undrar hur man drar gränserna för sig själv. Hur enkelt det är att stanna vid att endast lägga upp vågade selfies där klyftan syns tydligt, eller semesterbilder där man visar upp sin nya blåa bikini, när prenumeranterna söker efter mer. Organisationen Talitasom hjälper människor ur prostitution och pornografi är inne på samma spår. De berättar i en artikel i Dagens Nyheter hur de kommit i kontakt med kvinnor som känner sig pressade att gå över sina gränser och lägga upp grövre material på Onlyfans för att kunna fortsätta tjäna pengar. Många av de som lägger ut material på porrsidor har tidigare erfarenhet av sexuellt våld och psykisk ohälsa, eller behöver snabba pengar. Kapitaliserande på kvinnors utsatthet menar Talita. Vad är den fria viljan i det här? Idén om ”den lyckliga horan” – ni vet, som Julia Roberts karaktär i filmen Pretty Woman – är ständigt närvarande i vårt samhälle, likt ett spöke.

”Prostitution: att minst två parter säljer och köper sexuella tjänster där ersättning är en förutsättning för tjänsten.” Så definierar Nationalencyklopedin prostitution. Är inte att lägga upp nakenvideos på sig själv för att någon annan betalar för det, just en sådan tjänst? Var går egentligen gränsen för prostitution? Måste det vara ett fysiskt möte mellan två personer för att definieras som det?

I en samtid där teknologin ständigt utvecklas känns gråzonerna svåra att navigera i. Men kanske är encyklopedins definition onödig. För att försöka förstå fenomenet är frågan om vilka som säljer och vilka som köper viktigare. För det är utan tvivel huvudsakligen kvinnor som står för det som säljs, och män som villigt tar fram plånboken och betalar. Och finns det inte ett samband med prostitutionen då?

Men Onlyfans har blivit ett smidigt sätt för ekonomiskt utsatta personer att överleva. Det går inte att bortse från. För den 18-åriga personen som blivit utkastad från sin familj blir plattformen en utväg, likaså för den prostituerade kvinnan som på grund av covid-19 inte kan arbeta som förut. I ett USA där individualismen härskar och det inte finns några trygghetssystem när du riskerar att bli hemlös, då blir valet mellan att lägga upp nakenbilder eller att bli vräkt nog enkelt för de flesta. För alla är inte Onlyfans ett sätt att finansiera en rik livsstil i LA som festtjejens kompisar gör. Alla är inte Bella Thorne, den forna Disneystjärnan som slog rekord på sidan i augusti med att ha tjänat en miljon under sitt första

dygn. Ja, de personer jag en gång satt och såg på i soffan som barn har nu tagit ett steg tillbaka från barnkanalerna raka vägen in i porrindustrin. Något som skapat stora kontroverser. Men den främsta kritiken kommer inte från personer som är upprörda över Disneystjärnans karriärsvändning, nej, utan den kommer från andra användare på Onlyfans. Sexarbetare menar att Thorne tar plats, uppmärksamhet och pengar som borde gått till dem. Eftersom hon redan är känd blir det en orättvis marknad, och folk menar att pengarna borde gå till riktiga sexarbetare och inte kändisar som ”rollspelar” deras yrke.

Eftersom detta fenomen är rotat i USA så är det lätt hänt att man utgår ifrån deras inställning till Onlyfans och sexarbete. Än så länge är det inte fullt lika normaliserat i Sverige, även om det är på god väg. Med en tradition av radikalfeminism och den svenska prostitutionslagstiftningen i ryggen så känns det främmande för oss att det plötsligt är okej att sälja bilder på sig själv. Något som tidigare varit väldigt stigmatiserat. Kanske är det därför jag själv bildar en sådan tydlig uppfattning om sidan redan första gången jag hör talas om den? Min försvenskade feminism ryggar tillbaka när orden sex och pengar blandas. Men samtidigt undrar jag om min generation, som till stor del influeras av USA:s kultur, kommer börja värna den fria viljan och behovet av pengar så högt att de inte vågar säga stopp. För vad väger tyngst? Ångesten efter att ha gjort något du inte riktigt var bekväm med, eller pengarna du nu kan finansiera räkningar, hyror, utekvällar eller något annat du annars inte skulle haft råd med? Ens gränser står sig slätt jämfört med tusen kronor direkt på bankkontot.

Onlyfans låter kreatörerna stå för sitt eget material, utan att ett produktionsteam bestämmer vad kvinnan ska göra. Nu behöver de inte följa någon annans manus. De tar på så sätt tillbaka sin sexualitet och får en fördel i ett sexuellt maktspel. Det är frigörande att själv få kontrollera hur man sexualiseras, speciellt i en värld där männen alltid haft den makten. För influencers kan det också vara varumärkesbyggande med Onlyfans. Du behöver inte göra samarbeten med andra företag på Instagram utan istället säljer du dig själv. Att kvinnor kan bli framgångsrika på det här sättet gör att det är svårt att kritisera fenomenet. Den amerikanska journalisten Jia Tolentino skriver i sin essä Alltid Optimera om idealkvinnan och populärfeminismen:

”Och feminismen har vid upprepande tillfällen försökt göra vissa aspekter av diskussionen till förbjudet område. Den har fäst så stor vikt vid individuell framgång och lagt så mycket betoning vid individuella val att det betraktas som antifeministiskt att kritisera något en kvinna väljer att göra för att bli mer framgångsrik – till och med i situationer som denna, då kvinnors beslut är framtvingade och dikterade av både sociala förväntningar och skönhetsarbetets godtyckliga vinster, vilka är fler om man är ung och rik och konventionellt attraktiv till att börja med.”

”Jag slits mellan mina värderingar. Jag har länge kämpat för att mina systrar ska få bestämma över sin egen kropp. Kämpat för att de ska få vara orakade, rakade, sminkade, osminkade.”

Jag slits mellan mina värderingar. Jag har länge kämpat för att mina systrar ska få bestämma över sin egen kropp. Kämpat för att de ska få vara orakade, rakade, sminkade, osminkade. Helt enkelt välja själva vad de vill göra. Men strukturerna blir mer och mer påtagliga, och det blir allt tydligare för mig att det i grund och botten är patriarkatet och kapitalismen som styr idealen och kraven, inte kvinnors egna val. För ingen kan väl hävda att kvinnors behov av att vara snygga är frånkopplat patriarkatet. Men risken för att kallas antifeminist eller kvinnohatare på sociala medier gör att jag ibland drar mig för att uttrycka denna ståndpunkt. Eftersom kritiken av fenomen som Onlyfans tolkas som en kritik av individen – även om det inte är poängen.

Men frågan kvarstår: måste våra kroppar vara lönsamma? Varför blir våra kroppar ett verktyg för att tjäna pengar och överleva? Tolentino skriver: ”Populärfeminismens ovilja att erkänna att kvinnors beslut – inte bara våra problem – i grund och botten är politiska, har lett till en vision där ’kvinnors empowerment’ många gånger känns brutalt försvagande”.

Det går att diskutera i åratal vad som är ”empowering” för kvinnor och att man bestämmer själv över sin egen kropp. Men faktum kvarstår att din kropp reduceras till en vara i kapitalismen, som är en politisk fråga. Om det inte är pengar så är det betalning i form av likes och följare. Jag tänker på begreppet alienation. Karl Marx menade att arbetet i kapitalismen alienerar, det vill säga förfrämligar, oss från själva produkten som skapas. Ens sanna väsen förvägras och man tappar kontakten med sig själv. När din kropp, ditt utseende och sexliv används för att tjäna pengar kan man fråga sig om denna form av alienation inte är värre än att gå till jobbet sju till fem.

Även om det är ett krav att du är myndig för att få använda Onlyfans så kan man inte bortse från att det är en stor skillnad om du är 18 år eller 27 år. Och just nu sprids länkar till hemsidan hejvilt på sociala medier som Tik-Tok och Instagram, där en stor andel användare är väldigt unga. Det är lättillgängligt för alla. Det marknadsförs som ett enkelt sätt att tjäna pengar på, vilket såklart är många unga personers främsta önskan. Min 18-åriga lillasyster vet nästan lika mycket om industrin som jag, enbart för att hon använder TikTok. Det är läskigt. Med en klump i magen tänker jag tillbaka på hur mitt eget konsekvenstänk var som 18-åring. Att unga tjejer får en idealiserad bild av Onlyfans och dess påstådda frigörelse känns oroväckande enkelt. Speciellt när det dessutom rapporterats om minderåriga som med hjälp av fejkad legitimation lyckats bli medlem på hemsidan ändå. För dem är risken att passera sina gränser och göra saker mot sin vilja ännu större, när äldre män hetsar på och utlovar betalning.

”Men jag kan ändå inte låta bli att ställa frågan hur frigörande det egentligen är att reducera sin egen kropp till ett sex-objekt. På vems be-kostnad sker det?”

Samtidigt är det kanske lätt för mig att moralisera när jag själv inte varit i en situation där min sista utväg blivit att sälja bilder och filmer på mig själv för att överleva. När jag sitter tryggt hemma på besök i mitt flickrum och får både mat och tak över huvudet av mina föräldrar. Speciellt när jag inte själv använt Onlyfans utan bara hört andras upplevelser. Men jag kan ändå inte låta bli att ställa frågan hur frigörande det egentligen är att reducera sin egen kropp till ett sexobjekt. På vems bekostnad sker det?

Jag vill inte lägga skulden på individen eller förminska kvinnors sexualitet, men jag önskar ibland att en kropp bara kunde få vara en kropp. Inte något man köper eller tjänar pengar på. Varför lever vi i ett samhälle där du så desperat ska behöva vara lönsam i din nakenhet?

ANNONS