Den vanartige Jan Myrdal lockade stor publik

Jan Myrdal är, vid 92 års ålder, fortfarande aktiv som skriftställare och inspirerande som föreläsare. Det visade han då den nyutkomna boken Den vanartige Jan Myrdal presenterades i ABF-huset i Stockholm och Myrdal själv talade inför en publik som mer än fyllde Palmesalen.

Boken, med inlägg från det seminarium om Jan Myrdals författarskap som hölls i april 2019, har redigerats av Per-Arne Skansen, som inledde mötet med en presentation. Liksom seminariet är boken ett resultat av samarbete mellan Folket i Bild/Kulturfront, Jan Myrdalsällskapet, Gun Kessles och Jan Myrdals stiftelse, ABF och Norstedts förlag.

Stefan Lindgren redogjorde för tanken med den nybildade stiftelsens, vars ordförande han är. Han kommenterade Myrdals senaste produktion – förutom den aktuella boken en tysk samling av Myrdals essäer om August Strindberg, Der Andere Strindberg, samt en ny upplaga av Maj. En kärlek.

Karin Rosenqvist, ordförande Folket i Bild/Kulturfront, som ledde samtalet, tackade Jan Myrdal för hans många skriftställningar. Hon informerade om att Kungliga Biblioteket, KB, nu håller på att digitalisera hela hans litterära produktion. Alla nummer av Folket i Bild/Kulturfront har redan digitaliserats och finns sökbara på KB och sju andra bibliotek.

Jan Myrdal själv hade gärna sett några inlägg av hans kritiker, till exempel Per Wästberg, på seminariet och i boken, men ingen av dessa ville ställa upp, vilket han ansåg var fegt av dem.

Den 92-årige skriftställaren talade om sitt författarskap och de reaktioner han fått – eller snarare den tystnad och provinsialism som kännetecknar det svenska kulturklimatet. Viktiga frågor i historien och i dagens verklighet tigs ihjäl och tystas ned. Inga svenska medier har ens nämnt hans föreläsning på det franska Université de Caen Basse-Normandie över ämnet Den intellektuelle och makten. Sverige och den offentliga lögnen.

Han kommenterade också Per Albin Hanssons svenska samlingsregering under andra världskriget. Vidare avslöjade han att det var en överenskommelse 1960 mellan det kommunistiska partiets ordförande Hilding Hagberg och en delegation från Kinas kommunistiska parti som öppnade dörrarna för Jan Myrdals och Gun Kessles besök i byn Liu Lin – som resulterade i reportageboken Rapport från kinesisk by och uppföljande böcker – och även för Sture Källbergs reportage från Kina.

Efter sitt anförande fick han frågor från publiken – bland annat om sin syn på Stalin och om han anser sig ha haft fel någon gång. Han svarade ödmjukt och resonerande om historien, men försvarade sina ståndpunkter.

– Jag ångrar inget. Mina ställningstaganden har alltid varit riktiga utifrån vad jag visste vid den tidpunkten. Men jag var till exempel mer kritisk mot Per Albin på den tiden än vad jag är nu i efterhand.

ANNONS