Författarbyn Hjoggböle

För några dagar var vi litterära turister i Västerbotten. Ett av våra mål var Hjoggböle. Det var här Per Olov Enquist växte upp. Bönhuset och ”Det gröna huset” låg där på höger sida när vi kom körande från Bureå över Sjöbotten till Sjön. Vi fick vänta en kort stund på Gunnar Hedman som skulle visa oss deras utställning i Bönhuset. Han kom körande i sin traktor, klädd i overall och kraftiga stövlar. Han höll på att rensa diken från sly. Trots att han var mitt uppe i sitt arbete ville han gärna visa oss utställningen.

I Bönhuset, ett stenkast från Per Olov Enquist barndoms ”Det gröna huset”, har man satt upp en utställning om ”Fyra författare i Hjoggböle”. Vi kom för att ta del av en utställning om Per Olov Enquist och hans författarskap men nu fick vi ta del av ytterligare tre författare: syskonen Kurt och Anita Salomonsson och Hjalmar Westerlund.

Jag har enbart läst Per Olov Enquist och Kurt Salomonson så för mig var Anita Salomonson och Hjalmar Westerlund en nyhet. Jag får försöka hitta någon av deras böcker på vårt stadsbibliotek.

Gunnar Hedman visade oss utställningen. Alla fyra författarna behandlas som jämlika. Iutställning får vi översiktlig information om de fyra författarna. Genom utställningen lever minnet av deras författarskap kvar. Hedman är personligen engagerad då han kände alla författarna och han har gått i skolan tillsamman med en av ”bortbytingarna” som Enquist skriver om i Kapten Nemos bibliotek, Hjoggböle var ju inte så stort på den tiden heller.

Livfullt och initierat berättar Hedman om författarna. Uppväxten i Hjoggböle präglade deras författarskap. Härifrån har de hämtat stoff och människor till sina romaner, säger han. Jag kan själv bara identifiera ”Det gröna huset”, Bönhuset och ”De döda kattornas grotta” från Kapten Nemos bibliotek. Gunnar Hedman säger att PO Enquist ”har varit snäll mot byborna och inte hängt ut någon”.

I utställningen kan vi också ta del av en skalenlig modell av ”Det gröna huset”, där Per Olov Enquist växte upp med sin mor, lärarinnan Maja Enquist. Perola, som han kallades, miste sin pappa när han var ett halvt år. När Per Olov var tolv år flyttade de till grannbyn Sjöbotten, inte så långt bort.

I Bönhuset har man bevarat tidningsurklipp och barndomsfoto på Per Olov Enquist, hans medaljer och priser från friidrottstävlingar han har deltagit i. Han var som bekant också en duktig friidrottare i sin ungdom.

Genom utställningen ”Författarbyn Hjoggböle” har Bönhuset fått ett nytt liv. Sedan föreningen ”Författarbyn Hjoggböle” har de haft ”Högläsningskvällar i lampans sken” där inbjudna gäster har läst ur någon av de fyra författarnas verk. Västerbottensteatern skall sätta upp ”Musikanternas uttåg” och premiären skall äga rum i Hjoggböle, berättar Gunnar Hedman. Sedan utställningen stod färdig 2005 har de haft nära 8000 besökare.

Det är inte svårt att förstå att man i byn är stolta över sina författare. Gunnar Hedman berättar att det länge hade grott en tanke i byn om att skapa ett museum över dem. ”Men som vanligt väntar man på att någon annan skall tag i det. När därför ägaren till ”Det gröna huset” 2005 ville sälja huset säger husägaren, ”Skall det bli ett museum så skall det vara nu”. Att det just var ”Det gröna huset” som var påtänkt som museum är inte svårt att förstå med tanke på dess centrala plats i Per Olov Enquist romaner.

Bönhusföreningen samlade byborna och diskuterade förslaget. Det beslutades att en förstudie skulle göras kring ”Det gröna huset” och Bönhuset och det bildades en arbetsgrupp. Man fick hjälp av kommunen att göra en förstudie. När kommunen krävde att ”Det gröna huset” skulle bevaras i 1931 års skick blev det ett avgörande besked. ”Då fick vi ett klart och dyrt besked. Det betydde en miljon kronor för att köpa och restaurera huset. Vi beslöt istället att satsa på en utställning i Bönhuset. Vi skall inte efterlämna en så stor skuld till byn”, berättar Hedman.

Han berättar att de tiggde ihop pengar och från Norstedts förlag, Sparbanken, LRF och Kommunen.

När jag lyssnar till Gunnar Hedmans berättelse om Bönhusets tillkomst och Författarbyn Hjoggböle är det inte svårt, att som själv föreningsaktiv, känna en samhörighet med deras engagemang. Det var handlingskraftiga människor som var vana att ta tag i problemen och tillsammans lösa dem. Bönhuset byggdes upp av den grundplåt som samlades in på Per Olov Enquist pappas minnesstund. Elof Enquist ville inte ha några blommor på sin begravning. Istället uppmanade han församlingen att skänka pengar till en grundplåt till ett nytt bönhus, 617 kr blev resultatet av insamlingen.

Mamman Majas starka engagemang för Bönhuset visar sig också när hon säljer familjens hus för att flytta till grannbyn Sjöbotten. Då ser hon till att Bönhuset blir skuldfritt genom att betala den återstående skulden på 3000 kr, berättar Hedman.

I Kapten Nemos bibliotek och i Ett annat liv får vi en inblick i att Per Olov Enquist växte upp med en starkt religiös mamma, där Evangeliska Fosterlandsstiftelsen var ett ankare i familjens tillvaro. Mot den här bakgrunden är det inte heller svårt att förstå att det var i Bönhuset blev den fasta platsen för utställningen.

Avslutningsvis kan nämnas att Skellefteå kommun 2012 beslutade att namn på gatorna i kvarteren i det nya bostadsområdet Västra Erikslid i Skellefteå, skulle ges på temat Västerbottenberättare, och 2015 skapades ett litet ”Hjoggböle” med gatunamnen Kapten Nemos gata, kvarteren Vattenbärerskan, Nattvandraren, Himlaharpan och Utmaningen.

ANNONS