Fotografen Odd Uhrbom har gått bort

1
265
Odd Uhrbom i samband med en bildvisning på Uppsala stadsbibliotek i FiB-avdelningens regi. (Foto: K Lindelöf)

Fotografen Odd Uhrbom har gått bort i 79 års ålder. Mest känd är han för fotografierna i boken “Gruva” som Sara Lidman skrev texten till (Bonniers 1968). Boken kom att spela en stor roll för den efterföljande strejken i Malmfälten.

Odd Uhrbom föddes i Norrköping 1941, växte upp i Köping och bodde från 1971 i Uppsala, där han gifte sig med Ingalill och fick barnen Mia och Simon. Intresset för fotografi väcktes av hans far som var ABF-ombudsman och hade inrett ett litet mörkrum i huset i Köping.

Som skoltrött elev prövade Odd på olika arbeten och fick tidigt smaka på det smutsiga och bullriga verkstadsarbetet. En gång svimmade han av oljedimman på en verkstadsindustri i Köping.

Sedan han kommit in på  Skinnskattebergs folkhögskola där fotografen och författaren Eino Hanski (född 1928 i S:t Petersburg) ledde en fotokurs började han fotografera mer medvetet. Odd Uhrboms tidiga fotoarbete resulterade i en bildsvit från Malin, Mats och Niklas Eks teaterarbete på samma skola. Birgit Cullberg kom senare att ge honom ett uppdrag för Stockholms Stadsteater och dessa bilder blev genom hans lärare i fotohistoria, Rune Jonsson, publicerade i Fotografisk årsbok 1966.

1965–1968 gick Odd Uhrbom på Fotoskolan vid Kursverksamheten i Stockholm. Han valde linjen reportagefotografi vilket ledde till hans arbete med Gruva-sviten 1967. Han åkte till Malmberget och LKAB för att med sin Leica M-2 ta över 60 rullar film av arbetet i gruvan och gruvarbetarnas vardag. All fotografering skedde i befintligt ljus. Arbetet blev svensk fotohistoria och kom också att tillmätas betydelse som tändande gnista för gruvstrejken 1969.

På eget bevåg skickade han bilder till Sara Lidman som gillade dem och föreslog Bonniers att ge ut en bok.

När Gruva kom ut var Odd Uhrbom på ett 7 månader långt uppdrag vid FN-organet UNRWA med att dokumentera flyktinglägret i Beirut. Han stannade kvar och gjorde ett eget reportage om flyktinglägret Baqaa i Jordanien, ett s k emergency camp som satts upp direkt efter  sexdagars-kriget 1967 och som rymde cirka 40.000 boende. Han kom också att följa verksamheten i Al Fatahs och PLOs träningsläger på en andra resa till Jordanien och Syrien 1970. 

Åter i Sverige och Uppsala involverades Odd Uhrbom i en Afrikagrupp och reste 1973 till Ghana där han en tid bosatte sig i byn Tsito. Han var också med i Uppsala FNL-grupp och kom att göra ett flertal stora reportage i Folket i Bild/Kulturfront.

I slutet av 70-talet gjorde han tillsammans med FiB-redaktören Curt Lundberg en bred dokumentation av järn- och stålindustrin i Bergslagen.

1980 åkte han till Bolivia. Han fotograferade arbetet vid tenngruvorna i Siglo XX mitt under militärkuppen (det blev ett reportage i FiB/K) och följde med till en avlägsen indianby uppe i bergen, Altiplano, där han skildrade det enkla livet bland invånarna med sin kamera.

Under 80-talet reste han till Frankrike och vinarbetarna i Bordeaux för FiB/K, därefter gav han sig ut på en strapatsrik färd i Afghanistan, dit han kom att återvända 1988.

Under åren har Odd Uhrbom också gjort reportage i Sverige från bl a skogsarbete i Värmland, han har följt en FNL-aktivist i Uppsala och en bokbuss på Gotland samt skildrat de hemlösas liv och vardag.

Odd Uhrbom har genom åren givit ut ett antal böcker och medverkat med  sina bilder i olika TV-program. Han har mottagit ett flertal stipendier och arbetat som lärare i fotografi vid bl a kursverksamheten i Uppsala. 

På 90-talet blev Odd infekterad med hepatit C, en sjukdom som långsamt bröt ner honom innan det fanns effektiv bot. Det var emellertid inget han talade om. Han kunde ringa från sjukhuset utan att säga ett ord om sitt tillstånd bara för att tala om kommande projekt.

2017 tillägnades han en stor separatutställning med 130 av hans bästa bilder på Uppsala konstmuseum. 

Odds sista större engagemang var deltagandet i samlingsutställningen “Svärta” på Landskrona museum i november 2019 till februari 2020. Där presenterades tre svenska fotografer som skildrat den tunga industrin – Yngve Baum, Jean Hermanson och Odd Uhrbom. Odd kunde som den ende i livet av de tre framträda i Landskrona och senare även på Arbetets museum i Norrköping. Han talade om kollegorna med stor värme och utan skuggan av konkurrens. Utställningen skulle också visas på Norrbottens museum i Luleå men avbröts av coronapandemin. Den kommer att återupptas så snart läget medger det.

Odd var fortfarande full av planer. Han arbetade med en fotobok med sina bästa bilder och kunde helt nyss ses gå omkring med rullator i Uppsala för att ordna med scanning och provutskrifter av digitaliserade bilder. Fattig som en kyrkråtta tillät han sig alltid den bästa kameratekniken.

Jag har aldrig träffat någon människa lika helt koncentrerad på sin livsuppgift som Odd. En prydnad för människosläktet.

En begravningsceremoni kommer att hålla i Mormonkyrkan i Uppsala den 7 december innan han jordfästs vid sina föräldrar i Västerås.

Stefan Lindgren

Publikationer i urval
1968 Fotografisk årsbok, Norstedts
1968 Gruva, text: Sara Lidman, Bonniers (Gruva är utgiven på norska,
danska, finska och ungerska)
1969 Sequel, Middle East, Bonniers
1973 För ett demokratiskt Palestina, Ordfront
1975 Ghana ­– Guldkust, Slavkust, Kakaokust, Prisma
1979 I järnets bälte, text: Curt Lundberg, Liber
1984 Pansjir – Fem tigrars dal, text: Stefan Lindgren, Ordfront (även
utgiven på italienska)

ANNONS

1 KOMMENTAR

  1. Med Odds bilder i ryggen var det lätt vintern 1969–1970 att samla in pengar till strejkkommittén i Malmfälten. Tack för en bra text Stefan. Och Odd, tack för alla dina bilder och reportage.

Välkommen med dina synpunkter!