”Han var av stubbotan rot”

Ja, det var Jan Myrdals omdöme om Vilhelm Moberg till mig då jag skrev om ”En annan Moberg”, annan än den som förknippas med Utvandrarsviten, som överheten framhäver. Ordet överheten använde Moberg ofta och det är ett utmärkt uttryck för de som har den politiska och ekonomiska makten. För Moberg avsåg det inte minst de höga ämbetsmännen.

Uttrycket ”av stubbotan rot” betyder att personen är av folket, av enkel härkomst men växer upp till ett stort träd. Det stämmer väl på Vilhelm Moberg! Mina samtal med Jan Myrdal gällde att jag ansåg att vi måste framhäva Moberg som stridbar författare på folkets sida, även om han ibland hamnade på andra sidan.

Mitt intresse för både Moberg och Myrdal går tillbaka till 60-talet då jag blev aktiv i FNL-grupperna. ”En illojal europés bekännelser” var det första jag läste av Myrdal och när det gäller Moberg var det artiklar han skrivit om kampen för yttrande- och tryckfriheten under andra världskriget.

1992 blev jag medlem i Vilhelm Moberg-sällskapet och det har jag delvis Myrdal att tacka för! Då hölls en Mobergvecka i Växjö där bland andra Jan Myrdal medverkade med sitt tal om Arbetet är människans uppgift – Jan Myrdal läser Mobergs berättelse om folket, överklassen och döden (DN 14/9–92) och det var inte minst Myrdal som lockade mig dit.

Då hade jag också läst Otto von Friesens utmärkta sammanställning av några viktiga samhällskritiska artiklar av Moberg i boken I egen sak som jag varmt rekommenderar. Otto medverkade under många år i FiB/Kulturfront.

När jag fördjupat mig i ”En annan Moberg” såg jag flera kopplingar till Jan Myrdal trots att Vilhelm Moberg var uttalad antikommunist och länge närmast okritisk USA-vän. I början på 1950-talet ville han ansluta Sverige till Nato! Mobergs intresse för utvandringen, som han enligt egen utsago fått med modersmjölken, påverkade hans syn på USA. Han menade att USA var en moder som tog emot de fattiga svenska utvandrarna. Moberg kom från ett soldat- och småbondehem och arbetade i sin ungdom på glasbruk och torvmosse bland annat. Han var aktiv ungsocialist och antimilitarist och bar märket med det brutna geväret – läs boken Soldat med brutet gevär som är den bok vars huvudperson står närmast Mobergs eget liv.

Mobergs syn på USA ändras sig drastiskt under hans sista tio år, med början i boken Din stund på jorden (1963) som handlar om ut- och invandring där huvudpersonen Albert Carlsson är en helt annan typ än ”the selfmade man” Karl-Oskar. Han ställer sig frågan vi alla bör ställa: vad har jag gjort av min stund på jorden? Den innehåller dessutom en mångsidig kritik av USA; bilismens vådor, kärnvapenhotet m m.  

I boken Den okända släkten 1968 skriver Moberg om USA:s krig i Vietnam: ”Vi borde vid det här laget ha genomskådat en av världshistoriens största och ödesdigraste lögner: att ett folk kan försvara sitt fosterland genom att angripa andra folk, att fosterlandet kan försvaras även i andra länder”.

Under krigsåren på 40-talet kritiserade Moberg eftergiftspolitiken mot Nazityskland och inte minst reagerade han starkt mot inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten med transportförbud, censur av artiklar o s v. Sverige hade enligt Moberg gått in i ”det ofria ordets tid”.

När Moberg ville ha in kritiska artiklar i S-pressen var det totalt stopp. Liksom Myrdal under sina sista år gick till högerkonservativa medier som Nya Tider för att komma ut, så publicerade sig Moberg i borgerliga Eskilstuna Kuriren och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) därför att de tog in hans artiklar!

Detta kom säkert att påverka hans syn på Socialdemokratin, som en karriärstege helt lierad med det rådande samhället och ämbetsmannaväldet. Detta kom till uttryck i romanen Det gamla riket (1953), inspirerad av Strindbergs Det nya riket. Boken är en roman om den rättsrötekamp han utkämpade kring 1950, mest känd var Haijbyaffären.

Och rättsröta var det! Mobergs kamp resulterade i bland annat att en justitieminister och ett statsråd avgick, en polischef förtidspensionerades och rådman Lundqvist dömdes till straffarbete. Det handlade heller inte om homofobi, som en del påstår, utan om att lagen ska gälla lika för alla!

Moberg skrev en dedikation i Myrdals exemplar av boken Det gamla riket, där han identifierade romanens namn med verkligheten; kung Alexander XVI var Gustav V, Storkanslern var Överståthållare Nothin och Crimson var Kurt Haijby o s v.

Moberg ville att Myrdal skulle fortsätta rättsrötekampen. Så blev det inte, men filmen Myglaren är i Mobergs anda. Den visar hur Socialdemokraterna och tillhörande folkrörelser upphört att kämpa mot kapitalismen utan blivit karriärstegar. Myglaren i filmen slutar som chef för det nyinrättade Trivselforskningsinstitutet. Idag är filmens bild ännu tydligare, folkrörelserna överlever endast tack vare statliga bidrag.

En föregångare till IB-affären är ju avslöjandet av SÄPO:s illegala registrering av medborgare med vänstersympatisörer i boken Säkerhetspolisens hemliga register och åsiktsfriheten av Sven-Erik Rydenfelt och Jan-Erik Larsson (1966). Där skriver Moberg i förordet blad annat följande: ”Vi finner här upprörande dokument om åsiktsförföljelse inom Nordens demokratier. Många läsare kommer att chockas av dem. Men detta är en i hög grad nödvändig bok, en upplysningsskrift som borde spridas på svenska statens bekostnad. Jag önskar boken en jätteupplaga!”

Myrdal var, liksom Moberg, en av våra stora avslöjare av den offentliga lögnen, vilket Moberg såg klart. I ett brev till Sven Delblanc 24 mars 1971 skriver Moberg om Jan Myrdal: ”Jag har alltid ansett att vi skall vara mycket rädda om honom. Han är en man med verkligt moraliskt mod och alltså en mycket, mycket sällsynt man i detta land.”

Både Myrdal och Moberg ville stå fria från falska lojaliteter. Moberg påpekade ofta att de tre största hoten mot en svenska författare var ”Spriten – Populariteten – och Svenska Akademin”. Jan Myrdal sa att ”man måste göra sig så omöjlig i ungdomen att man senare inte kan bli del i den offentliga förljugenheten” (fritt ur minnet). 

Grundandet av Folke i Bild/Kulturfront såg Moberg positivt på, han hade ju medverkat i gamla FiB innan den urartade. Att avslöja den offentliga lögnen hade Moberg och Myrdal gemensamt, likaså att hålla överheten med sina utmärkelser på avstånd för att inte få falska lojaliteter.

Moberg ägnade en stor del av sina sista tio år att skriva folkets historia, inte bara i Min svenska historia som han inte tyade med att fullborda, utan också i böcker som Förrädarland (1967). I detta sammanhang tog Moberg upp hur överheten förfalskar historien. I boken Otrons artiklar (1973) skriver han: ”Hur tillgår historieförfalskning? …genom urval och utelämning. Inte heller den nya tidens historia övertygar mig. Inte för att det som står skrivet där skulle vara felaktigt … utan för att det finns så mycket som inte fått komma med. Det som icke står där föranleder mig att misstro historikerna… Genom detta utelämnande blir bilden av det förflutna förfalskad för oss.”

Jan Myrdal skrev också folkens historia. Hans böcker om Kina, Indien, Afghanistan m fl är lysande exempel på detta. För mig är hans förmåga att i bebyggelse och odlingar, i kultur och historia avläsa de klassmässiga förhållandena i dessa länder, en av Myrdals starkaste sidor. Dessa böcker är dessutom stor skönlitteratur och detta gäller kanske än mer Myrdals ”Jag-böcker”, från Barndom till Ett andra anstånd, där När morgondagarna sjöng är min favorit.

Jan Myrdal kämpade också för att återställa orden och sanningen. Debatten i Folket i Bild nr 17-2016 om Förintelsen är ett sentida exempel. Myrdal vände sig mot Förintelsen med stor bokstav och i singularis och skrev att det ”var pinsamt lögnaktigt och statligt påbjudet” – med det senare avsåg han ”Forum för levande historia”. Myrdal understryker vikten av att otvetydigt fördöma de ”Hitlertyska organiserade massmorden”, men ”Utrotningarna, massmorden och dess ideologier kan och får inte begränsas till de Hitlertyska. De kejserliga japanska var under samma tid än större och de av Churchill planmässigt genomförda i Bengalen näst intill av hitlerskt format (vilket Arthur Lundkvist påpekade) … Förenta staterna utvecklades och växte genom mord på ursprungsbefolkningen… Den av angelsaxiska stater drivna imperialismen genomförde planmässiga massmord och folkutrotningar på olika kontinenter”.

Sen uppmanar Myrdal oss att läsa om conquistadorernas förbrytelser, om kung Leopold i Belgien, om USA:s massmördande soldatesk i Filippinerna.

Vilhelm Moberg är en av våra främsta skönlitterära författare, samhällskritiker och debattörer under 1900-talets dryga första halva. Jan Myrdal är samma under den dryga andra halvan.

ANNONS