Jag valde frihet, jag valde Sverige

Fram till för en vecka sedan bodde jag i Frankrike och Ungern, men jag har nu valt att söka min tillflykt i Sverige. Men för att känna mig trygg i detta nya hem så behöver jag få svensken att inse att det som i europeiska medier refereras till som ”hygienåtgärder” inte är något annat än en ny form av totalitarism. En annan viktig insikt jag vill förmedla är att det inte finns någon tredje väg; det är antingen den ”Svenska modellen” – som är framgångsrik – eller den misslyckade nedstängningsmodellen. Varje avsteg från den svenska modellen med ytterligare nedstängningar, hur små dessa avsteg än må vara, är ett steg mot vad som inte kan leda till något annat än en auktoritarism som är mycket svår att komma ur.

För läsaren kan det vara intressant att veta att jag som skriver denna text sedan en vecka är invandrad till Sverige. Mitt yrkesval – författare och frilansöversättare – förklarar hur jag så tidigt kunnat lämna det kontinentala Europa, som av den förda Covid-politiken utvecklats allt mer till kvävda och splittrade samhällen. I sig säger det dock inte varför jag valde att fly, vilket jag vill förklara här.

Min andra avsikt med att publicera den här texten är att försöka hjälpa det svenska folket, oavsett partipolitisk hemvist, att känna trygghet i att ni under 2020 har gjort det rätta valet i hur att hantera Covid-krisen och uppmuntra er att våga fortsätta att stå upp för det avvikande vägvalet.

Som fransk översättare av ungersk litteratur så har jag spenderat större delen av Covid-krisen, fram till början av november, pendlande mellan Frankrike och Ungern. Det innebär att jag är ett förstahandsvittne av vad jag tror många svenskar, åtminstone bland de som höll sig hemma i år, förbiser; effekterna av den enorma skräckpropagandan och den ”medicinskt motiverade” auktoritarism som skapat omfattande splittring mellan människor och på allvar börjat skada den sociala tilliten som är grunden för varje fungerande samhälle. Och då har vi inte ens börjat tala om de ekonomiska konsekvenserna.

I februari, innan viruset hade nått Europa, så kostade en euro mindre än 320 ungerska forint och Budapest var en välmående turistdestination där det var både svårt och dyrt att hitta en lägenhet. Nu i november, när jag lämnar Budapest, är klimatet avsevärt dystrare. En euro kostar mer än 360 forint och utvecklingen ser tyvärr allt annat än positiv ut. Det har gått så långt att regeringen i Budapest sett sig tvungen att med lag inskränka rätten för ungrare att sälja viss egendom till utländska investerare. Ett beslut baserat på en berättigad rädsla att allt för många ungrare i desperation skulle acceptera första bästa erbjudande från utländska investerare.

Parallellt med detta så befinner sig hyresnivåerna för lägenheter i fritt fall och arbetslösheten har skjutit i höjden, vilket tragiskt nog också gäller antalet självmord. Den hittills två och en halv månad långa gränsstängningen hade förvisso redan tagit död på det mesta av turistindustrin. Men spiken i kistan för den annars så levande staden kom i början av november när kraven skärptes ytterligare till ett obligatoriskt bärande av munskydd på offentliga platser, utegångsförbud efter klockan 20 och stängning av alla barer och restauranger. Förvandlingen av Budapest till en spökstad var nu fullbordad.

Det var i det ögonblicket jag insåg att jag måste lämna detta land som kommit att bli mitt andra hem och söka tillflykt i ett land där man fortfarande värdesätter människors mentala hälsa och inser värdet av att skydda fungerande sociala relationer som en del av sitt folkhälsouppdrag. Så jag kan bara tacka Gud för att jag är så lyckligt lottad att ha en kusin i Sverige, så jag kunnat söka min tillflykt här.

Människor dör helt i onödan

Men hur rättfärdigar de ungerska myndigheterna detta närmast kollektiva självmord? Genom att hävda att (i skrivande stund) ca 3.500 personer avlidit av Covid. De kraftfulla åtgärderna mot Covid har motiverats mot denna bakgrund trots att samma ungerska hälsomyndigheter samtidigt varit helt öppna med att det endast är sex procent av de avlidna som gjort det som ett resultat av enbart Covid och inte i allvarlig samsjuklighet. De ungerska myndigheterna har till och med en sammanställning online över avlidna med en kort klinisk beskrivning, vilken visar på vilken typ av samsjuklighet som vanligen avses: Stroke, långt gången cancer och lunginflammation som orsakats av andra virus är den vanligaste samsjukligheten. Det här innebär att vad vi egentligen talar om i ett värsta scenario är: Mindre än 200 personer som sannolikt haft Covid som den primära dödsorsaken hittills under åtta månader, vilket ska relateras till att den genomsnittliga dagliga dödligheten i Ungern är 350 personer.

Men det är inte det enda sorgliga i berättelsen: en ung 25-årig ungersk kvinna, en bekant till mig, återvände under våren från en tropisk semester för att efter sin hemkomst till Budapest avlida i sviterna av Malaria.

Mer än 3.000 personer som uppenbarligen var döende långt före Covid kom in i bilden och vars död mycket väl kan ha påskyndats av virusinfektionen (vilket generellt är fallet med mycket av vad vi vanliga fall kallar att ”avlida av hög ålder” – med enda skillnad att vi nu plötsligt undersöker dessa fall i massiv skala med modern teknik). Dessa personer kan mycket väl ha fått sina liv förkortade med ett par veckor, eller i vissa fall till och med ett par månader på grund av viruset, vilket självklart är sorgligt.

Men det är inte det enda sorgliga i berättelsen: en ung 25-årig ungersk kvinna, en bekant till mig, återvände under våren från en tropisk semester för att efter sin hemkomst till Budapest avlida i sviterna av Malaria. Malaria är förvisso ovanligt i Ungern, men under normala omständigheter en i allra högsta grad behandlingsbar sjukdom, förutsatt att den i ett tidigt skede identifieras som just Malaria. Vilket i sin tur förutsätter att du inte har militariserat (och därmed till stor del lamslagit) hela sjukvårdssystemet på grund av en epidemi från vilken 99 procent av de drabbade trots allt överlever. Olyckligtvis för henne var det precis vad som hade skett den här våren i Ungern, med resultatet att hennes sorgliga död blev oundviklig.

Låt oss därför en stund stanna upp och anta att dessa auktoritära pseudo-hygieniska angreppssätt faktiskt fungerar och räddar liv. Hur många marginellt förlängda liv hos exempelvis långt gångna cancerpatienter i övre 70-årsåldern krävs för att kompensera för de uppskattningsvis 55 år som min vän aldrig fick uppleva? Frågan kan sannolikt endast kvantifieras med precision av en försäkringsexpert, men vem som helt med grundskoleexamen bör inse att differensen torde skilja med åtminstone en decimal mellan de olika fallen. Och genom min egen insyn i det ungerska sjukvårdssystemet så ökar antalet fall som påminner om det jag just beskrivit lavinartat allt eftersom vi tillåter situationen fortsätta. Således behöver du inte ens den nära förestående ekonomiska katastrofen för att inse att denna typ av ”anti-pandemi-policy” i sig är dödligare än själva viruset den motiveras med att skydda oss från.

Förhållandena i Ungern

Under tiden så fortsätter Viktor Orbáns regeringsvänliga medier, liksom de ”oppositionella”, att förpesta min intellektuella tillvaro med ständiga nyheter om ”det svenska misslyckandet”. Den typen av rubriksättning var mer eller mindre desamma för samtliga nyhetsartiklar skrivna om Sverige i Ungern de senaste åtta månaderna (med ett vågat, om än sent påkommet, undantag). Och fram till i höst har de ungerska propagandaskribenterna kunnat rättfärdiga deras påhopp på Sverige genom att säga ”trots allt har dom sex gånger fler dödsfall än vi har haft”, en diskurs som endast möjliggjorts genom att inte räkna in alla de dödsfall som är ett resultat av nedstängningspolicys, så som den unga kvinnan jag berättade om tidigare.

Under hösten och den så kallade andra vågen har dock skillnaden mellan antal döda redovisade som ett resultat av Covid i Sverige och Ungern sjunkit till en differens som är mindre än 50 procent och den skillnaden fortsätter att minska för var dag som går. Detta trots alla de långtgående auktoritära pseudohygieniska åtgärder som vidtagits. Det är om det här jag menar att många av de svenskar som efterlyser mer omfattande åtgärder från sin regering måste komma till insikt: dessa åtgärder är inte i närheten av så effektiva som de kan låta.

Men betyder dessa ökade virusfall att situationen i Ungern verkligen har blivit mycket värre under hösten än den var under våren? Jag tror inte det. Lika lite som jag tror att Sveriges situation verkligen blev värre under veckan som just gick. Jag baserar mitt påstående på iakttagelsen av den nya globala trenden att testa samtliga patienter för viruset, vilket möjliggör att tillskriva Covid vad som fram till 2020 kallades för ”normal dödlighet”. Det här är en nödvändig insikt för att kunna bygga upp ett försvar mot den irrationella synen som ligger bakom samhällsnedstängningar som ”hygienåtgärder”. För när du väl har valt att stänga ner samhällen på det viset en första gång så finns det inga garantier för en väg tillbaka till normalitet igen.

Totalitarismens dynamik

Om vi följer den årliga genomsnittliga kurvan för normal dödlighet i Europa så ser vi att den har sina toppar under månaderna oktober/november och januari. Det innebär att även dessa utifrån tester fastställda Covid-dödsfall rimligen i skrivande stund kommer att ha börjat nå en platå, sannolikt till och med på väg att börja minska igen, allt eftersom vi börjar gå över i december månad där dödligheten alltså normalt sett är lägre. Det här kommer möjliggöra för ledarna i Europas nyligen etablerade ”Covid-regimer” att planera för att tillåta deras befolkningar att fira jul med familj och vänner, om än under strikt försiktighet och övervakning – bara för att sedan återigen låsa in befolkningen i början av januari när dödsfallen förväntas börjar öka igen, vilket också kommer sammanfalla med när vaccinen ska börja levereras. Ett vaccin vilket bara kommer vara verksamt fram till när nästa stora influensa kommer, vilket hitintills alltid skett kring våren.

Det är i det skedet som vi med all klarhet kan se hur totalitarismens dynamik sätts i rullning. Eftersom inga politiska åtgärder någonsin kommer att kunna hindra den naturliga dödens oundviklighet, och utifrån rädsla att hållas ansvariga för vad som i huvudsak varit oundvikliga dödsfall, så kommer er regering (precis så som den i Ungern eller Frankrike) börja skylla de dåliga resultaten på ”odisciplinerade medborgare”. När det sker så har samtidigt grunden för ett splittrat samhälle lagts. Där de dygdiga, eller åtminstone till synes dygdiga medborgarna, kommer öka sina påtryckningar på regeringen om att införa än mer tvingande åtgärder för att få de andra, de som inte bär munskydd i det offentliga eller de som inte stannar hemma efter klockan 20, att falla in i leden och börja sköta sig. Det är en fälla som saknar utväg.

Med andra ord; Vad det svenska folket bör veta är att de åtgärder som nyligen antogs av dess regering (vilka i sig inte var särskilt långgående jämfört med vad som händer i stora delar av Europa) riskerar vara ett första steg mot socio-ekonomiskt kaos och en auktoritär statsapparat. Det är mot den bakgrunden jag utvecklat en mycket djup respekt för den svenska regeringen och dess myndigheter för att så tappert kämpat emot omvärldens påtryckningar (vilka jag bara kan anta måste vara enorma) så här länge. Men för att fortsätta hålla uppe motståndet och inte öka inskränkningarna ytterligare så räcker det inte med att de folkvalda och myndigheterna ensamma håller emot, det krävs även ett fortsatt stark stöd hos landets befolkning för den förda linjen.

Frankrike värre än Ungern

För den som fortsatt att läsa så här långt så har förmodligen en mental bild skapats av mig som en ungersk liberal som – väl i Sverige – passar på att försöka åsamka den nuvarande ungerska regeringen skada. Ett sådant antagande är förvisso begripligt men felaktigt. För det första, trots att jag spenderat majoriteten av mitt vuxna liv bland ungrare så är jag fransk medborgare. Och tyvärr så är min upplevelse av situationen i Macrons Frankrike just nu än dystrare än den nedstämda bild jag målat upp från Ungern. Vilket också visar på det poänglösa i att försöka skapa en argumentation kring Covid-hanteringens politik som något som går att relatera till klassiska ideologer på en höger-vänsterskala; Galenskap har nämligen ingen ideologisk hemvist.

Min poäng är att många av gårdagens konfliktlinjer, exempelvis massinvandring i relation till ekonomisk tillväxt eller synen på HBTQ-rättigheter, redan har förpassats till det förflutna.

För det andra så har jag så länge jag bott bland ungrare, med undantag för de senaste åtta månaderna, på inget vis varit en motståndare till Viktor Orbán’s regim. Jag har till och med aktivt arbetat för den nuvarande ungerska regimen genom att återkommande publicera mig i den regimvänliga pressen. Jag har under min tid i Ungern varit en aktiv del utav den falang som matat pressen med den återkommande stereotypen av Sverige som ”för liberalt” eller ”ett land förstört utav massinvandring” etc. En bild som jag till stor del kommit att omvärdera den senaste tiden. Trots det skulle fortfarande den genomsnittlige svensken förmodligen klassificera mig, med viss rätt, som en högerman av centraleuropeiskt snitt.

Men varför nämna min politiska hemvist om Covid-hanteringen som saknar traditionell partipolitisk relevans? Min poäng är att många av gårdagens konfliktlinjer, exempelvis massinvandring i relation till ekonomisk tillväxt eller synen på HBTQ-rättigheter, redan har förpassats till det förflutna. Min prognos för de kommande åren är att debatten kommer att handla om den högst konkreta verkligheten om huruvida våra barn ska få växa upp i normalfungerande öppna samhällen präglade av tillit och trygghet, snarare än vilket symbolvärde som går att läsa in i en regnbågsflagga utanför ett kommunhus.

Sverige kan bli vinnare

Förutsatt att Sverige fortsätter klara av att stå upp för denna värld av normala mellanmänskliga relationer så kommer sannolikt migrationen vara tilltagande till Sverige, men den här gången av en annan karaktär än tidigare. Den kan komma att innebära både nya möjligheter men också utmaningar. Där den å ena sidan kommer att innebära ett stort inflöde av högkvalificerad arbetskraft från andra europeiska länder, likt mig själv, samtidigt som ett sådant avvikande vägval sannolikt kommer utsätta landet för ett än starkare tryck från omvärlden både politiskt och ekonomiskt än vad som redan skett.

Oavsett vilket val det svenska folket gör i den här frågan, vilket är helt er sak och inte min, så är jag tacksam för den första veckan jag har fått spendera här med möjlighet att återigen uppleva vad som påminner om ett normalt liv när övriga Europa blivit galna. Jag ångrar djupt att jag tidigare varit del av den rörelse i Europa som spridit en negativ bild av Sverige baserat i huvudsak på andra personers åsikter om Sverige snarare än en egen undersökning av sakernas tillstånd. Nu önskar jag bara att det svenska folket inte gör om samma misstag som jag gjorde, när ni skapar er en egen uppfattning i frågan om hur Sverige ska fortsätta hantera situationen med Covid.

Översättning till svenska av Robert Westerlund

ANNONS