Jan Myrdal död

7
1879
Jan Myrdal framför hyllan med sin samlade produktion (Foto: K Lindelöf)

Den 30 oktober 2020 avled Jan Myrdal efter en kort tids sjukdom, 93 år gammal. Han var en oerhört betydelsefull person för Folket i Bild/Kulturfront och är djupt saknad. Redaktionskommitténs Christer Lundgren tecknar här hans minnesord.

Jan Myrdal var initiativtagare till och en av grundarna av Folket i Bild/Kulturfront. Vid konstituerande stämman i november 1971 valdes han till ordförande och under flera år ingick han i föreningens styrelse och arbete. Han avgick som ordförande i april 1972, men var under flera perioder styrelseledamot, vilket han förblev fram till april 2002. Vid stämman 2008 utsågs han till hedersordförande.

Jan Myrdal var drivande i de diskussioner som lade grunden till en icke-sekteristisk bred enighet baserad på de tre parollerna Försvar för yttrande- och tryckfriheten, Antiimperialism och För en folkets kultur. Sedan tidningens start 1972 har hans skriftställningar publicerats i varje nummer (med endast ett undantag) av Folket i Bild/Kulturfront fram till nr 11/2019, då han vid 92 års ålder själv beslutade att upphöra med sina regelbundna bidrag.

Vår begränsade livstid, ”den korta tid man har till sitt förfogande mellan mörker och mörker”, och vikten av att ta vara på den till ”uppgiften och arbetet” är ett återkommande tema i hans produktion. Och han nyttjade verkligen väl den tid som blev honom tilldelad, inklusive de första och andra anstånd, de allra sista åren av hans liv, som han själv skildrat.

Som ingen annan svensk författare förde han in ett globalt perspektiv i den politiska och kulturella debatten, ett tredje världen-perspektiv och ett ställningstagande för frigörelsen från kolonialism, imperialism och alla former av stormaktsdominans.

Jan Myrdals skriftställningar började som Söndagsmorgon i StockholmsTidningen 1964–65 och fortsatte efter den tidningens nedläggning regelbundet i Aftonbladet och senare i Folket i Bild/Kulturfront. De var en ny och frisk form av samtidskommentarer. Uppgiften hade han formulerat i Clarté 1963: ”Ställa de nya frågorna. Göra de nya analyserna. Vi har levt på trettiotalets skåpmat alltför länge.” Hans skriftställningar (i FiB/K och andra sammanhang) har efterhand samlats som en form av enmanstidskrift i inte mindre än 21 böcker.

Som ingen annan svensk författare arbetade han systematiskt genom decennierna för att ”ta sig igenom den lögnväv som kallas allmän mening och rådande åsikter”. Många har tagit hans upprepade uppmaning ”gå till källorna” på allvar.

Genomskådandet av den offentliga lögnen är, liksom hans icke-sekteristiska ställningstagande för ”det arbetande folket” mot överheten och hans anti-imperialism, några förklaringar till att många velat tysta honom, frysa ut honom, politiskt brännmärka honom eller bara inte låtsas om honom.

Med sin oerhörda belästhet (Jan Myrdalbiblioteket i Varberg vittnar om det), sin encyklopediska kunskap och sitt enorma minne, sin stora produktivitet, sin mångsidighet, och sina skarpt formulerade och klartänkta skriftställningar, artiklar, reportage och böcker inspirerade och påverkade han (och kommer ännu länge efter sin död att påverka) människor med vitt skilda politiska uppfattningar.

Om honom kan sägas, som Samuel Columbus sade om Stiernhielm, att han var ordhittug och klookmunnad. ”Jag fäster en oerhörd vikt vid orden” förklarade han i förordet till boken Skriftställning (1968). Flera ord har genom hans arbete fått nytt liv i svenskan. Det som bäst sammanfattar hans livsverk är kanske ordet refraktär, det vill säga upprorisk.

Här är inte platsen att sammanfatta hela hans rika produktion: reportageböcker (från Förenta staterna, Kambodja, Pakistan, Indien, Afghanistan, Turkmenistan, Kina, Mexiko, för att bara nämna några länder), långa politiska essäer, litterära studier (Strindberg, Balzac, Dickens, Restif de la Bretonne, Simenon och Sartre med flera), jagromaner, filmmanus och mycket annat. En del av detta redovisades vid det seminarium som anordnades på ABF-huset i Stockholm våren 2019 och finns dokumenterat med titeln ”Den vanartige Jan Myrdal”.

Hans betydelse för den radikala, demokratiska och antiimperialistiska opinionsbildningen i vårt land kan knappast överskattas. Det är svårt att föreställa sig hur torftigt, isolerat och efterblivet, vilken ”provinsiellt subsidiär bihangskultur”, det svenska kulturlivet skulle ha varit utan Jan Myrdal.


NÅGRA CITAT:
”Skrivandet är en social (och därmed) politisk handling oavsett vad skrivaren själv tror eller inte tror; den förnuftige handlar medvetet.”

”Jag reagerar på en sig förändrande verklighet. Endast den som icke förändrar sig förändrar sin position.”

”I skolan fostras elever alltid i den för tillfället rådande allmänna lögnen.”

ANNONS

7 KOMMENTARER

  1. Oerhört beläst oerhört annorlunda litterära normer, att vara till lags med läsaren. Vinklade frågor i nya perspektiv därför alltid intressant om än alltid inte begriplig.

  2. Hatad av kultureliten värmer och inspirerar han alla oss som fortsätter att kämpa för yttrandefrihet, en folkets kultur och mot imperialismen. Tack för fina minnesord, Christer!

  3. Hösten 1967, i Gävle, köpte jag en murrigt grön bok. Den kostade nio kronor och femtio öre och hette Samtida… och på den vägen är det.

    Tack Jan Myrdal.

  4. För många började bekantskapen med rapporten från Liu Lin. Så var det för mig. Sedan dess många texter som bidragit till ökad kunskap om tiden vi lever i. En större värld öppnade sig; ett annat perspektiv. Solen stiger verkligen i öst.

    Tack Jan Myrdal!

  5. Tack Christer för en fin minnesruna. Jag la ut den på Facebook och kommenterade så här:

    Christer Lundgren i Folket i Bilds reaktion tecknar ett minnesporträtt. Jag kan bara instämma i hur oerhört mycket Jan Myrdal betytt för mig i min syn på världen från den första “Skriftställning” jag läste sent 1960-tal till Ett andra anstånd 2019. I synnerhet vad gäller kampen mot imperialism och för “uländernas” rätt till frihet, fred och oberoende. Ingen kunde som Myrdal avslöja verkligheten bakom makthavarnas prat om demokrati och mänskliga rättigheter. Därmed gick han på tvärs mot dagens nyliberala agenda med identitetspolitik, öppna gränser, globalisering, EU/EMU osv. Från Vietnam via Afghanistan till dagens värld bidrog han till insikt.

    Jag träffade Jan Myrdal för några veckor sen och vi var en handfull som satt en hel kväll och pratade om bl a östblockets utveckkling 1945–90, om Vilhelm Moberg som ville att Myrdal skulle fortsätta kampen mot rättsrötan m m.

  6. Samtida läste jag som sextonåring. Har läst om den flera gånger sedan dess.

Välkommen med dina synpunkter!