”Hur kan man tro att jag kan vara spiknykter och ändå skapa mästerverk?”
Det är rubriken på SvD:s artikel med anledning av hans nya film ”Om det oändliga”. Den är hämtad från en passage i intervjun som handlar om alkoholen i Roy Anderssons liv, som faktiskt varit till hjälp.
– Effekten är ju att man blir mer avspänd, trevligare, mer kreativ. Allt blir enklare. Men min sambo kan bli jättearg på mig, skälla för att jag överkonsumerar.
Efter att ha talat om sin barndom och pappans ”fyllor” tillägger han:
– Jag vill inte hylla alkoholen. Det enda jag säger är att för mig personligen har den varit en hjälp. Jag tycker det är bra att vara ärlig där.
Här intervjun i SvD 2019-10-31. Martin Wicklin har också gjort en fin intervju med Roy Andersson i SR (Söndagsintervjun)
Att supa är ett jävla självbedrägeri. Du blir inte bättre konstnär av det. Verkar som R Andersson självmedicinerar mot depression. Dock kan det ta en ände med förskräckelse den dag han lägger av med film. Tomheten är ett hot!
Jag har också läst intervjun, och i stället för Dan Kotkas småaktiga moraliserande gentemot en 70+ konstnär skulle jag vilja säga ”vilka gåvor vi fått av Roy Andersson!” Roy A:s kommentar om Ingmar Bergman var också mycket intressant.
Bertil Carlman, min kommentar riktar sig inte mot filmerna som Roy Andersson gjort, inte heller mot honom som konstnär. Däremot mot alkohol som medicinering. Jag har sett utgången på nära håll vart det kan leda. Jag tror att jag har alkoholläkare på min sida i min småaktighet.
15 november 2019 kommer Roy Anderssons fjärde film i genren tablåfilm på svenska biografer. Du kommer förmodligen känna igen dig i Roys fenomenala känsla för det samhällskritiska seendet, och i filmisk version som överglänser det mesta i genren.
Du måste logga in för att kommentera.