Den överlägsne journalisten, det vill säga Jan Guillou har nu vid 76 års ålder fått sin egen SVT-dokumentär. Det är han värd. Så här introduceras den på SVTPlay: ”Med IB-avslöjandet på 70-talet gjorde Jan Guillou århundradets svenska scoop, fängslades för sina ord och skrev in sig i svensk presshistoria…”
Första delen i dokumentären är förstås intressant på många sätt. För oss fibbare är självklart hans genombrott med IB-affären i Folket i Bild/Kulturfront en höjdpunkt. Det var som Staffan Heimersson sa i dokumentärens första del. Ett suveränt journalistiskt arbete, pedagogiskt, tydligt presenterat, exakta ingresser, oemotståndligt.
Jan Guillou har i dagarna även fullbordat sitt sista stora romanprojekt ”Det stora århundradet” och signerade som traditionen bjuder den nya boken Slutet på historien på det lilla Kontorshuset vid Östhammars infart på väg 76.
Vi befinner oss alltså på vischan. Här säljs inte överdrivet mycket böcker och ingen författare – vågar jag påstå – skulle dra så mycket folk till en boksignering som Jan Guillou här i Östhammar. Han är ett fenomen, det går inte att förneka.
Även om recensenterna (och jag) tycker att de fem senaste böckerna i serien Det stora århundradet är för långa och brister i gestaltningen av människor, och att han är allra bäst som journalist, så går han hem i stugorna som ingen annan. Det var alldeles tydligt utanför Kontorshuset i Östhammar klockan 12 den 22 augusti. Och självklart köper jag boken.
Men glöm inte, genombrottet hade inte varit möjligt utan den oberoende tidningen Folket i Bild/Kulturfront. Det var där det kunde göras. Peter Bratt hade kontakten inom IB, Jan Guillou var den journalistiske strategen och FiB/K blev avslöjandets plattform.
Tidningen lever än och behöver fler prenumeranter. Ännu har ingen på SVT kommit på att även om Folket i Bild/Kulturfront är något av ett fenomen, som borde platsa för en dokumentär. Problemet är kanske att tidningen fortfarande lever, trots att den frivilligt avstår från statligt stöd, samt står fast vid sina tre paroller; för en folkets kultur, försvar av yttrande- och tryckfriheten och antiimperialism.
Ta därför en prenumeration på Folket i Bild/Kulturfront, och tala om för dina vänner att göra detsamma.
Även Jan Guillou lever ju fortfarande, så det kan ju inte vara något skäl att avstå från att dokumentera hela FiB/Ks historia. Däremot kan den andra punkten i Knut Lindelöfs motivering, att vi frivilligt avstår från statens stöd, vara en direkt anledning till att SVT inte ”vill” göra ett historiskt porträtt av oss. Och då kanske snarare att det inte är ”trots” att vi inte söker statliga nålpengar som vi lever vidare utan mera ”tack vare” detta faktum!
Och något kanske det spelar in att vi inte är överdrivet eniga om vår historia. Vid ett möte för sisådär tio år sedan konstaterade en tidigare ordförande att vi var oense redan om platsen för FiB/Ks konception, om det var på dåvarande restaurang Thália eller (mer korrekt) restaurang Thalía! Och sedan ett par år tillbaka finns det några i föreningens ledning som högljutt propagerar att vår historia startade 1934, d v s åtminstone 27 år innan mötet på Thalia, dock helt utan något som helst belägg för sina uppgifter!
Så här finns mycket att begrunda och fundera över! Till dess går det ju utmärkt att följa dokumentären om vår mest kände medarbetare, även om hans senare förhållande till tidningen, som kandidat till styrelsen i vår förening och därefter intermittent frilansande medarbetare, mest kan karaktäriseras som ambivalent.
Du måste logga in för att kommentera.