Margareta Hoffer, konstnär

Att intervjua är det svåraste. Du formulerar inte egna tankar utan en annans och i detta fall en äldre människa, man kan inte pressa. Det blir en ”skiss”.

Svedmyra några stationer från Globen mot Hagsätra. Jag gick ut i regnet, hunden låg i sittvagnen som vanligt och jag gick åt fel håll i ösregnet. Tänkte, usch det blir nog inget, men vände 180 grader, då kom jag rätt. Ett höghus precis i centrum, ett bättre begagnat servicehus, och med blandad kompott – enligt Margareta Hoffer – konstnär i Stockholm.

– Namnet Hoffer är taget. Morfars bror åkte till Amerika. Då tog morfars bror namnet.

Margaretas föräldrar var socialdemokrater, och föräldrarna var inte snälla.

– Mamma ville ha en pojke, och mobbade mig, och pappa slog mej, berättar Margareta. Först när jag var 16 år pratade jag politik vid köksbordet med pappa, och då kunde vi umgås lite grand.

Hemma hade Margaretas föräldrar konst på väggen, norska konstnären Johannes Ravn till exempel. Han som jobbade som Liljefors, men ”uggla sittande på gren”.

– Men det var inget för mig, säger Margareta. Jag fick tidigt känsla för konst trots att min mor sa att jag skulle bli tokig. Jag tänkte på holländaren med örat. Ska jag bli tokig vill jag bli lik honom.

Margareta hälsade på Hillersberg i gamla stan, den mest kända satirtecknaren i tidningen Puss på 1970 talet. Där hade Hillersberg anrika Tobias Sergels gamla ateljé. Punkttavlan (galleriet längst ner) är en skiss från Berlin 1994 på Kunstlerhause Bethania. Där hälsade hon också på Hillersberg.

– Tyckte inte om det där med hash som röktes och knådades på 1970 talet i hennes kretsar, tillägger hon.

Margerata var också i New York och hälsade på Hillersberg i Moki Cherrys ateljé. Denne var gift med jazzmusiker Don Cherry. Margareta gjorde skisser på plats av svarta tiggare bland annat.

Margareta gick 1966 med i FNL-rörelsen och tillhörde gruppen i Östberga. Hon och stod på Hötorget och sålde Vietnambullentinen.

När Margareta var 20 år blev hon ihop med en palestinier, och när hon inte ville vara ihop med honom längre, slog han henne.

– Rena misshandeln och misär. Två rättegångar följde.

Margareta gick på journalisthögskolan 1975–76 och dottern blev placerad hos antroposoferna i Järna under studenttiden. Efter studierna flyttade dottern tillbaka hem, och började istället i Kristofferskolan, en Waldorfskola. Där blev dottern mobbad för sitt utseende.

Hon studerade senare konstvetenskap på Stockholms universitet för att lära sig mer om konst.

– Hasse Andersson på FLT (Förenade Landsortstidningar) gav mig jobb hela 80-talet. Jag recenserade konst och gjorde konstnärsporträtt. Jag gick på utställningar och gallerier, sökte upp konstnärer. Det blev tre fyra artiklar per månad under tio år.

Margareta bodde ihop med Rene Reiss i Stureby i en villa 1994 till 2005. Reine hade kvartersbio på Hornstullsstrand och ordnade utställningar i biografen.

– Problemet var att Reine var borta varenda kväll. Jag blev ensam med grannar som skällde på oordningen på vår tomt. Det ledde till att vi skilde oss, för jag kunde inte tas med grannarnas skällande ensam, berättar Margareta.

Hur blir man konstnär vid 16 år?
– Jag hälsade på kusiner i Malmö. Där såg jag Guernica i en affär. Jag gick in och ägaren frågade: Tycker du om affischen? Jag hade inte nog med pengar, så jag köpte en mindre, och satte mig att måla på byggmålarnas papper. Jag fick inspiration av Picasso. Jag gör vad fan jag vill för konst, parafraser alltså. Det innebär att jag målar av en Picasso till exempel och lägger till saker. Som jag gjort med Frida Kahlo-porträttet. Jag målade in mig själv och mina djur, två hundar och en tam duva, i det berömda porträttet.

Margareta börjar bli trött. Vi avslutar samtalet. Det blev en trevlig pratstund med den begåvade och mångsidiga människan och konstnären Margareta Hoffer.

ANNONS