Vår litterära resa gick vidare från Hjoggböle till Missenträsk och Raggsjö. Här uppe i Västerbotten bland myrar och granskog och inte minst bönhus hämtade författarna Peo Enquist, Sara Lidman och Torgny Lindgren råmaterial till sina romaner och egensinniga prosa präglad av den lokala dialekten, bibeln och kringresande predikanter.
Torgny Lindgrens hemby, Raggsjö i Norsjö kommun, består av en handfull hus. Byn ligger vackert på en höjd med en vidunderlig utsikt över sjöar, skog och berg så långt ögat når. Här ligger flera mindre byar som tillsammans bildar Raggsjöliden som gett stoff till många av Torgny Lindgrens romaner. För en skåning ligger området väldigt isolerad långt västerut i Västerbotten. Torgny har själv beskrivit platsen som det ”skönaste landskapet på jorden, ingen borde behöva dö härifrån”.
Det som först möter oss när vi kör in i Raggsjö är missionshuset. Kanske var det samma missionshus som figurerar i Norrlands Akvavit när predikanten Olof Helmersson skapade en mäktig väckelse. I romanen har han återvänt och cyklar runt i byarna för att ställa till rätta det han ställt till med 50 år tidigare.
Missionshuset är sedan början på 1990-talet en samlingslokal för byaföreningen. I missionshuset har det litterära sällskapet Raggsjöliden ställt i ordning en utställning om Torgny Lindgrens uppväxt och författarskap. Tyvärr kom vi aldrig in i missionshuset då det inte fanns någon i Raggsjö som kunde släppa in oss. Men utanför har man satt upp en vägvisare som pekar mot verkliga och fiktiva platser i Torgny Lindgrens romaner. Vid de olika platserna fanns det informationsskyltar som beskriver vad det är man ser.
Vägvisaren till Torgny Lindgrens litterära platser i Raggsjöliden med omnejd. Den skulle kunna innehålla betydligt fler namn, men skulle då behövt vara betydligt högre.
Torgny Lindgrens barndomshem. Här bodde Torgny Lindgren med far Andreas, mor Helga och sina två bröder. Barndomshemmet figurera i romanen Pölsan (2002). Lars Högström och Robert Master kommer till Torgnys hem i jakten efter den bästa Pölsan.
Farmors sommarhus ”som farbror Hjalmar i sitt vanvett förvandlade till ett hönshus”. Förr var det vanligt att bönderna byggde mindre och enklare sommarhus på sina gårdar att bo i under sommaren. I Minnen (2010) berättar Torgny Lindgren om hur föräldrarna byggde barndomshemmet, bröt sten och stubbar och dikade ut myrmark.
Stubbrytaren, ”apparaten” som Torgny Lindgren kallade den, utanför missionshuset var ett ovärderligt redskap för 1700- och 1800-talets nybyggare. En stubbbrytare kunde ge draghjälp på 5 ton. Ett ovärderligt redskap när odlingsmark bröts, brunnar grävdes och vägar anlades.
Vårt tredje litterära mål var Sara Lidmans födelseby Missenträsk i nordvästra Västerbotten. Byn ligger längs bibanan mellan Jörn och Arvidsjaur och precis som Raggsjö omgiven av myrmarker, sjöar och oändliga skogar. När Sara Lidman växte upp bodde här drygt 250 personer. Nu bor här ett trettiotal personer.
Sara Lidman hämtade kraft och material till flera av sina romaner från de här skogarna och myrmarkerna. Hon beskrivs som en nydanade språkkonstnär som vävde samman det bibliska med det dialektala i romaner som Tjärdalen, Din tjänare och Hjorttronlandet.
Tyvärr blev besöket misslyckat för på Lidmangården finns inget som visar att detta är platsen för Sara Lidmans uppväxt. Det fanns ingen vägskylt som visade hur man skulle hitta. Efter en del körande hittade vi till slut fram. En kvinna vi mötte sa: ”Kör till vägs ände där ligger gården”. Umeå universitet disponerar gården som kan hyras som bostad för forskare och författare. Platsen är för en oinvigd helt anonym. Här finns inte någon som i Hjoggböle och Raggsjö som engagerar sig i Saras författarskap och visar upp stället för besökare.
Jan Fredriksson har tidigare skrivit två artiklar från sin författarresa i Västerbotten.
Ett tips! På listan över program i SVT hittade jag för en tid sen ”Sara i Missenträsk” en intervju med henne från sommaren 1986 på plats på fädernegården i Missenträsk Rmmenderas.
Tack igen Jan, för dina berättelser om Västerbotten och dess diktare. Nej, Sara Lidmans hus i Missenträsk är lite anonymt. Jag är faktiskt osäker om det är Umeå universitet som fortfarande äger huset? Men i Umeå finns Sara! Både i den fina Sara-tunneln till resecentrum och i det nyöppnade Sara Kulturhus. Jag tycker också att Saras fina grav i Österjörn (där för övrigt mina morföräldrar vilar) är värd ett besök. Likaså är Umeåprofessorerna Birgitta Holms och Anneli Bränström Ömans böcker utmärkta vägvisare inte bara till Saras böcker utan även till Saras Missenträsk.
Värre är det med Birger Vikström från Granbergsträsk (grannby till Missenträsk). Var han ligger begravd är oklart – men det är klart det mesta i Birgers liv var oklart. Men bra var han – också.
Apropå (avsaknad av) vägvisare i Missenträsk. En sommardag åkte Gerd och jag in i Missenträsk för att besöka Saras hus, det var strax efter att hon dött. Nej, ingen var i huset och ingenstans fanns någon som visade runt. Vi gick efter byvägen och då öppnades en dörr. En kvinna i Saras ålder ropade in oss:
”Jag förstår att ni går och tänker på Sara. Jodå, vi var årskamrater. Och det var då en evinnerlig tur att a´Sara kunde skriva, för maken till ohänt jänta får man leta efter.”
Det var ju en vägvisare så god som någon.
Du måste logga in för att kommentera.