Sex – men på vems villkor?

1
481
Artikeln publicerad i FiB/K 4-2020

Vi exponeras för sex hela tiden:
Och matas med föreställningen om att kvinnlig frigörelse handlar om att bejaka sin sexualitet, skriver Sarah Delshad som undrar vad det gör med en människa.


Text: Sarah Delshad


”Trots färre tabun och fler dejtningappar, rapporteras det om en sexrecession bland unga i USA, Storbritannien och Japan. Liknande tendenser syns i Sverige”, rapporterade DN om i ett stort uppslag för ett år sedan. Unga har mindre sex än tidigare ungdomsgenerationer. De har sin sexdebut senare och har färre sexpartners, visar olika uppmärksammade studier de senaste åren.

Med risk för att eventuellt låta som en moraltant, så undrar jag varför människors sexliv överhuvudtaget kartläggs. Jag kan inte undgå fundera över ifall kartläggningen av människors sexliv kan vara en produkt av ett samhälle med en stark sexualliberal hållning.

Det går inte att förneka den makt sex har i vårt samhälle och hur sexualitet kommersialiserats till en vara att skylta med utan någon större eftertanke. Vi dras återkommande med råa exponeringar i vardagen, och att unga har ett mindre aktivt sexliv kan vara ett resultat av, ren och skär, mättnad på sex.

Generationerna innan hade inte lika stor tillgång till det, idag räcker det bara att logga in på Instagram för din dagliga pornografiska dos. Det går inte att förneka för någon som inte bor under en sten idag i Sverige att sex är ett alldagligt
ämne. Det är prat om sex, antydningar till sex, bilder, böcker och berättelser överallt om sex. Kroppar är överallt. Anspelningar till sexualitet är i stort sett överallt. Bilderna är väldigt tydliga. Skära och konstant återkommande.

Vad gör det egentligen med den unge individ som sedan barnsben matats med dessa bilder, och hur sunt är det egentligen för människors välmående? Och framförallt, varför ifrågasätts inte denna hållning i samhället lite oftare? När allt kommer till kritan så är sex någonting av det mest intima vi har som människor och det bör äras samt vördas. Som 90-talist är jag uppvuxen med ta för sig-budskapet i tv-serien Sex and the city och kopplingen till kvinnlig kraft. Ju fler, flyktiga partners du har, desto friare är du som kvinna. Ju högre du pratar om sex, desto coolare är du som brud. Ju mer du bejakar din sexualitet som kvinna, desto mer rätt är du.

“Porrindustrin är i sin
utformning stereotyp och
fortsätter upprätthålla
könsstereotyper som
begränsar människor. Det
handlar om maktförhållanden
och ekonomiska intressen”

Men denna inställning kan resultera i en destruktiv strävan för kvinnor och ännu en grej att vara bra på i en redan stressig samtid. Frågan blir därav ifall sexualiteten bejakas av rätt orsaker. Är det ett tryck utifrån eller en genuin längtan inifrån?

Jag landar i att det många gånger också kan handla om en press utifrån. I podden En varg söker sin podd och avsnittet Det frigörande parförhållandet diskuterades avhållsamhetens frigörelse för kvinnor av serietecknaren Liv Strömquist och författaren Carolina Ringskog Ferrada-Noli, båda väldigt kända feminister.

Hanna Möller, psykoterapeut och sexolog berättade i en intervju i P1:s Människor och tro att hon ofta möter ungdomar med oro över om bristande lust och funderingar över ifall de är normala. Kan det bero på att ribban läggs för högt och att det leder till inre konflikt hos människor? Troligtvis. 2019 skrev tidningen Fokus en lång artikel om Antisexuell revolution, att avhållsamhet kan vara det nya och deras tes var att unga kvinnor idag faktiskt medvetet väljer bort sex. Som ett uppror. Även Veckorevyns chefredaktör Irena Pozar är inne på samma linje.

En av våra största poddar idag heter Alla våra ligg och görs av två tjejer. I en intervju med Nyhetsmorgon säger tjejerna ”att det är väldigt viktigt att sex alltid ska kännas lustfyllt” (åh, gud vilken stress) och ”att det är viktigt att avdramatisera sex” (varför då? Det är någonting väldigt privat. Kan nutidsmänniska för guds skull behålla någonting för sig själv?). Nu är dessa tjejer feminister, precis som jag är, och det går inte att förneka att män historiskt sett har kontrollerat kvinnors sexualitet. Samtidigt funderar jag över ifall det är särskilt revolutionerande 2020 för kvinnors rättigheter att gränslöst prata om sex? Vi lever ju redan i ett sexualiserat samhälle.

Kampen om kvinnors rättigheter handlar nog snarare om integritet, fokus och rätt prioritering. Kvinnlig frigörelse ligger inte automatiskt i sexualitet, det är att göra det enkelt för sig. Många gånger kan det ligga i det motsatta. Var och en har såklart själv rätt till sitt sexliv och sina val, men ett mer eftertänksamt förhållningssätt till ämnet hade varit väldigt befriande.

Det får mig oundvikligen att tänka på porrindustrin som ju många gånger är en stridsfråga bland feminister och varit i decennier. Det finns en falang som hävdar kvinnors frigörelse och en annan som menar att det tvärtom är ett bakslag för kvinnor. Porrindustrin är i sin ut- formning stereotyp och fortsätter upprätthålla könsstereotyper som begränsar människor. Det handlar om maktförhållanden och ekonomiska intressen. Det är patriarkala och kapitalistiska strukturer som genomsyrar industrin och det går inte att bortse. Precis som det inte går att bortse från det faktum att sexhets inte hjälper någon, utan endast stjälper.

ANNONS

1 KOMMENTAR

Välkommen med dina synpunkter!