Två år kvar till 50

4
563

Folket i Bild/Kulturfronts första ordinarie nummer utkom i början av året 1972. Då hade vi redan bildat en liten aktivistgrupp i Umeå och den mest aktive av oss var en lång kille som hette Stig Karlsson. Han hämtade tidningarna på posten – en stor och tung låda – som vi öppnade som barn öppnar sin mest önskade julklapp. Minns att jag blev lite besviken att den var så tunn och färgfattig. Men den hade karaktär, Billman-träsninttet på omslaget och Bellman i Jan Lööf-tappning på baksidan. Vi sålde flera hundra på stan och så började mitt FiB-engagemang.

Nu sitter jag här – 48 år senare – som redaktör för hemsidan (för andra gången faktiskt) och funderar fortfarande på precis samma sak som då, hur denna tidning (och hemsida) ska nå fler läsare. Jag tror faktiskt att möjligheterna för detta idag är bättre än på många år. Vi har en politisk situation och ett kulturklimat där gamla invanda mönster håller på att lösas upp. Vad kan då vara mer förnuftigt än att söka orientering längs nya vägar.

Visst är FiB/K en produkt av den så kallade 70-talsvänstern, men en gossen/gumman Ruda även i det sammanhanget. Det som kom att leda många inom denna rörelse in i institutionerna, in i beroenden av partier och statsbidrag, in i kulturellt flum, ut i stöd för imperialistiska krig – som på Balkan, Libyen och Syrien – undvek vi och förblev en “radikal” vänsterröst för klassiska folkrörelseideal.

Så, under ett blytungt täcke av nyliberalism och New Public Management, en socialdemokrati i upplösning (snart mindre än det högerpopulistiska Sverigedemokraterna) och en repressiv våg i spåren av flyktingströmmar, segregation, kriminalitet och hopplöshet har rimligtvis en publicistisk röst med vår demokratiska plattform – för nationellt oberoende, yttrandefrihet och fred – stora möjligheter att väcka intresse. Så sprid nu vårt glada budskap till vänner och bekanta.

Gott Nytt År önskas alla nya och gamla FiB-vänner!

ANNONS

4 KOMMENTARER

  1. Jo, en publicistisk röst med FiB/K:s demokratiska plattform har “rimligtvis” stora möjligheter att väcka intresse. Men varför gör den inte det? Varför har den inte gjort det på 30-40 år? Jag tror att FiB/K måste avliva en del av sina egna “heliga kor”.

    Avsaknaden av statligt stöd är bra och ska behållas, men utnyttjas. Andra tidningar och tidskrifter med statligt stöd är inte mindre radikala eller kontroversiella än FiB/K, snarare mer.

    Varför skyggar FiB/K för att vara kontroversiell? Det verkar som om bara synen på Palestinafrågan enar medlemmar och läsare. I alla andra frågor har man totalt olika uppfattningar varför en kontroversiell artikel skulle väcka ont blod inom stora delar av medlemskåren.Tänk om FiB/K skulle våga ifrågasätta “Gretamyten”? Tänk om FiB/K skulle våga skriva om Boris Johnson, Vladimir Putin eller Donald Trump på ett annat sätt än vad som är brukligt? Jag är säker på att många skulle läsa sådana artiklar med stort intresse!

    Därför måste en annan helig ko avlivas, den så kallade “medlemsdemokratin”, som verkar hämmande på tidningens innehåll. Såvitt jag vet är det ganska ovanligt att ägare av en tidning kan påverka innehållet i realtid, såsom de kan i FiB/K. Det normala är att redaktionen arbetar under eget ansvar.

    Risken med kontroversiella artiklar är dock att FiB/K kan drabbas av samma öde som Ordfront Magasin med mediadrev och extern intervention för att göra tidningen salongsfähig.

  2. Jaha, avskaffa FiB/K:s grundbult. Nämligen att medlemmarna styr tidningen via styrelse och redaktionskommitté. Detta förutsätter vad jag förstår en stadgeändring.

    Ifrågasätta “Gretamyten”. Vad är detta? Skall vi föreslå att man förbjuder publicering av jordens medeltemperatur? Eller?

  3. När vi skapade FiB/K i början av 1970-talet såg jag den som den svenska Vietnamrörelsens kulturfront. Denna rörelse solidariserade sig med den tidens vietnamesiska nationella befrielsefront i dess ambition att driva USA ut ur dess land.

    Idag skulle vi behöva en kulturfront som solidariserade sig med en svensk nationell befrielserörelse i dess kamp för att ta oss ut ur EU. Men någon sådan folkrörelse finns inte och inte heller finns någon annan folkrörelse att solidarisera sig med.

    Så därför är jag inte heller särskilt optimistisk när det gäller FiB/K:s framtidsutsikter.

  4. Tänk om FiB/K skulle våga ifrågasätta “Gretamyten”? Jaha Anders P, och hur skulle de bli då? Jag har på GlobalPolitics raljerat med denna myt som finns på detta blogginlägg. Det är naturligtvis inte ett inlägg i den vetenskapliga frågan, till det har varken jag eller Greta den nödvändiga kunskapen eller analytiska förmågan.

    Det är den bisarra myten jag går på. Vad blir då svaret? Eftersom jag med mitt uppblåsta ego skickade mitt inlägg till ett antal personer fick jag en kommentar via mejl av författaren till blogginlägget. Svaret börjar ”En icke oviktig fråga är vad Greta och andra ungdomar säger. Och om detta kan vara en hjälp för att få upp frågan till vuxna.”

    Du ser Anders P, tron är fortfarande den att det är barnens röst i en mycket komplicerad vetenskaplig fråga som är i förgrunden. Hur skulle det kunna ske att fibban, som jag har stött extra inför det nya året, kunde ge sig in i en så intressant och viktig fråga?

    Vi lever inte längre i en värld som ser ut som på HasseåTages tid. Vi lever i den accelererande splittringens tid. Se bara vilken vrede som många arbetare i Storbritannien visade i senaste valet! I denna tid är det svårt att veta vad som är progressivt eller reaktionärt, vad som är viktigt och bara till synes viktigt. Stort slöseri med vanligt folks samhällsengagemang kommer att äga rum även 2020.

Välkommen med dina synpunkter!