Ulf Kvensler, huvudförfattare till ”Vår tid är nu”, skickade följande replik till Jan Guillous kritik av TV-serien.

Det gläder mig att Jan Guillou följer vår dramaserie. ”Vår tid är nu” är berättelsen om en restaurang, och om en familj, och om framväxten av den svenska välfärdsstaten, sedd genom detta mikrokosmos. Under de två första säsongerna, som utspelar sig 1945 till 1962, skildrar vi Socialdemokraterna som ledande i samhällsutvecklingen. Detta fick åtskilliga tittare att vända sig till SVT och beklaga sig över denna erbarmliga ”sossepropaganda”. I säsong 3 har vi nått fram till slutet av 60-talet, och ger en mer splittrad bild av såväl Socialdemokraterna som den övriga vänsterrörelsen. Nu kommer kritiken från vänster istället. Det är inte oväntat.

Guillou identifierar mycket riktigt den s k Rebellrörelsen, skildrad bl a i Bosse Lindquists radiodokumentär ”Rebellerna”, som en inspiration för seriens vänstergäng. Men det är inte den enda. En annan inspirationskälla är den danska Blekingegadeligan, beskriven i bl a Peter Övig Knudsens böcker, som under 15 års tid genomförde bl a värdetransportrån och kidnappningar för att skicka pengar till den palestinska organisationen PFLP. De var även verksamma i Sverige: bland annat genom inbrott i vapenförråd och en planerad kidnappning av ett av barnen Rausing, arvtagare till Tetra Pak-förmögenheten, i Lund. Den danska ligans store mentor, en man vid namn Gotfred Appel, var även en inspiration för Rebellrörelsen. Det attentat som vänstergruppen i serien planerar, mot ett möte som Världsbanken ska hålla i Folkets Hus, har sin direkta förebild i ett attentat som Blekingegadeligan genomförde den 8 september 1970 mot Bella Center i Köpenhamn.

Visst är både Rebellrörelsen och Blekingegadeligan extremfall, men tendenserna har funnits hos många andra vänstergrupper, både förr och senare. Magnus Utvik har i boken ”Med Stalin som gud” beskrivit sina år i KPS, de s k ”albanerna”, i skiftet mellan 70- och 80-tal. En bekant berättade om en kompis som vid samma tid höll på att bli utesluten ur Kommunistisk Ungdom i Luleå för att han ägde en skateboard. Att han hade täckt den med klistermärken för KU bevekade inte de lokala politrukerna.

Guillou tycker att serien borde handlat om alla dem inom vänsterrörelsen vid den här tiden som inte var extrema. Det gör den – också. Serien har gott om karaktärer med hjärtat till vänster som slåss för ett bättre samhälle, t ex den av Guillou nämnda ”Maggan”, eller hennes flickvän ”Lilly” som är verksam inom Grupp 8, eller de aktivister som slåss för att bevara almarna i Kungsträdgården. Dessutom har det gjorts en utmärkt serie för några år sedan som handlade om just dem: Peter Birros och Mikael Marcimains ”Upp till kamp”. Vi ville göra något delvis annat. Vårt uppdrag från SVT har inte varit att skapa en historielektion som är korrekt in i minsta detalj, utan att skapa en medryckande historia med verklighetsbakgrund. Det är en fiktiv historia, om fiktiva karaktärer.

Seriens vänstergrupp har förebilder i verkligheten, men den har inte funnits på riktigt, och den har inte heller upplösts av IB. Ibland hittar vi på saker för att det blir mer dramatiskt så. De allra flesta tittare förstår att inte varje steg i vår historia, inte varje scen, har en motsvarighet i verkligheten. Om vi hade gjort en serie av samma typ som Netflix ”The Crown”, som utger sig för att berätta den sanna historien om verkliga människor, hade jag förstått Guillous invändningar bättre.

En av de roligaste delarna av att jobba med ”Vår tid är nu” har varit att se det intresse för samtidshistoria serien väckt. Samma kväll som ”IB” förekommit för första gången i serien, två små bokstäver på en pärmrygg, ställdes det frågor om vad ”IB” var för något i seriens fangrupp på Facebook. Andra tittare länkade till artiklar på Wikipedia och annorstädes. Jag kan nog lova Guillou att nettoeffekten av ”Vår tid är nu” kommer vara att IB, och IB-affären, blir mer känt av svenska folket. Och de friheter vi tagit oss i historieskrivningen kan korrigeras av dem som vet mer än vi. ABF fick möjlighet att påpeka att det inte gick att läsa statskunskap som kvällskurs på 50-talet, som ”Maggan” gjorde i säsong 2. Guillou får nu tillfälle att ge sin syn på 68-vänstern och IB, för en åhörarskara som inte skulle ha brytt sig om serien inte funnits. Det är väl utmärkt.

Jag känner för övrigt väl till IB-affären, bland annat från Peter Bratts ”Med rent uppsåt” och Guillous egen ”Ordets makt och vanmakt”. Det är en historia som vore värd en egen teveserie.

Ulf Kvensler, huvudförfattare till ”Vår tid är nu”

ANNONS

6 KOMMENTARER

  1. Ulf Kvensler förstår tydligen inte kritiken hur 68 vänstern “var” och då politiskt i grunden, och istället glider nämnda undan kritiken med “danska ligan”, och det blir inte bättre med nya desinformativa saker.

  2. Tack för den, Ulf K!
    Här får vi en klar och lättillgänglig beskrivning av en manusförfattares tankar och problem med skapandet. En vettig förklaring, inte minst om Blekingegadeligan, som för mig rört sig lite i dunkelt då jag inte läst Björn Eklunds utgivning på Karneval av deras historia. Härifrån kan vi gå vidare och fortsätta meningsutbytet på ett mycket solidare faktaunderlag, som gör att somliga “konspirationsteoretiker” också får en möjlighet att ta till sig ett stycke verklighet!

  3. Blekingegateligan ideologiska grund var dansken Appels teori om att västvärldens arbetarklass var mutad av den relativa välfärd den uppnått. Därför skulle man inte rikta sig till dem utan till väpnade rörelser i tredje världen som det då hette. Denna teori hade ingen grund i Sverige – tvärtom, den bekämpades och hånades. Visst kan det ha funnits enskilda, jag minns att någon beskyllts som anhängare, men som en beskrivning av svensk vänster är den absurd. Man kan inte blanda ihop vad man hört om rörelser i Sverige och andra länder, blanda och skaka till en cocktail som man kallar vänster.

  4. Jag rekommenderar alla intresserade att läsa två-bandsböckerna om Blekingegadsligan utgiven på Karneval. Det var, om jag förstod rätt och minns rätt, ingen “terrorganisation” av typ Maader-Meinhof, som hade för avsikt att trappa upp klasskampen, utan en organisation som på ett militant, disciplinerat och materiellt sätt stödde palestinska organisationer. Vad som också upprörde mig med TV-serien var att den satte likhetstecken mellan DFFG och dess påhittade tokvänstergrupp. Tänk om man i kommande serier, om de tänkes delvis utspela sig i svenska frireligiösa kretsar, som “bad guy”, bytte ut dansken mot en norrman och lät handlingen utspela sig i Knutby.

  5. Kan även rekommendera på temat tillbakablick/sätta historien i sammanhang, nyss lästa “operation kaos” Matthew Sweet, polaris 2018. Kanske en Fib-recension (finns redan)?

    Vad vet “gammelvänstern” om en sån som Michael Vale t ex? Hade varit intressant att läsa kommentatorsfältet i den tråden. (Även “33 åringen” från Palmemordet och skojaren Gunnar Ekberg figurerar i boken)

    Bra bok för nya uppslag!

  6. Oj, Anders P, det där med “militant, disciplinerat och materiellt sätt” som du skriver ovan, är nog tyvärr årets eufemism.

    Blekingegadeligan var en terrorgrupp. De:

    – hotade, skrämde, misshandlade och DÖDADE bankpersonal, väktare/poliser (”injagade fruktan”)
    – band stora resurser hos den danska polisen och säkerhetspolisen (”tvingade offentliga organ att vidta åtgärder”)
    – överförde (på olagliga vägar) rånbyten/pengar att användas till terrordåd (”destabiliserade /…/ strukturer”)

    TERROR! V.S.B.

    I övrigt menar jag att manusförfattarna till Vår tid är nu, är i sin fulla rätt att skapa det drama de gjort. På samma sätt som Dag Solstad hittade på sin egen Gymnasielärare Pedersen, som både innehåller falsarier och ren fantasy, och likväl är den en mycket bra bok om den stora väckelsen.

Välkommen med dina synpunkter!