Arbetarrörelsen var stark i de norrländska sågverkssamhällena vid kusten. Ett exempel är ”Det röda Båtskärsnäs” några mil utanför Kalix. Här startades också det klassiska dansbandet Thores trio som turnerade över 50 år i Norrland. Bandet turnerade också i Finland och Sovjetunionen. I slutet av karriären fick man kultstatus och framträdde också på Nalen.
I Båtskärsnäs fanns socialdemokrater och kommunister för det mesta i god sämja. Socialdemokraterna läste Norrländska Socialdemokraten och hade folkhemmet som ideal. Kommunisterna prenumererade på Norrskensflamman och såg arbetarstaten i öster, Sovjetunionen, som idealsamhället. Nykterhetsrörelsen var stark. Man spelade amatörteater och dansade i Folkets Hus. Thores trio var aktiva socialister och i repertoaren förutom dansmusik ingick Norrlandssången skriven av kommunistledaren Hilding Hagberg, en visa av sångerskan Nanna Helin i bandet om arbetarkvinnornas hårda liv i fabriker och dragiga träkåkar, en visa var också tillägnad Folkets Hus och gick så här:
”Man började att så ett frö. Det växte till ett hus. Ett folkets eget hus…”
Nanna Helin var yngst i en syskonskara på sex i en kommunistisk sågverksarbetarfamilj, där fadern dog i proletärsjukdomen lungsot. Bröderna samlade ihop sina tillgångar och köpte en fiol och äldsta brodern skaffade mandolin. De inledde sin karriär med Baskerirevyn 1928/29. ”Baskeri” var det finska namnet på Båtskärsnäs. Nanna var gitarrist och vokalist. De gästspelade i Göteborg och Stockholm i politiska sammanhang men uppträdde också på legendariska Nalen på 1950-talet.
Thores Trio spelade på politiska möten, organisationsfester, julgransplundringar och till dans och ingick i Baskeriamatörerna. Nanna skrev alltså själv många låtar och texter men även politiska agitatorer som Gustav Johansson (Kommunistiska tidningen Ny Dags chefredaktör) och Hilding Hagberg levererade material. Enhetsfrontsången av Bertolt Brecht och Hanns Eisler, den österrikiske marxisten och musikskaparen, ingick i repertoaren. Nanna gjorde låtar om den 1968 nedlagda sågen i Båtskärsnäs, om arbetarkvinnorna, arbetarmannen, om älvarna som måste vara kvar och om sommarbryggan. Thores trio glömde inte heller de stora perspektiven: Spanska inbördeskriget, krigsfaran, Marshallhjälpen, atomåldern eller Herbert Tingstens kommunisthets.
Erik och Thore jobbade till vardags på sågen och lördagar och söndagar reste trion på turné. Deras orkesterbuss var en Volvo Duett. De spelade allt svensk danspublik älskade, men inte de allra banalaste svensktoppslåtarna. De var skickliga på att knyta an till lokala händelser och de vann allas hjärtan.
Thores Trio representerade en arbetarkultur som var seriös, samtidigt som den spred glädje och skapade sammanhållning inför många viktiga händelser på den tiden. De spred också glädje på ålderdoms- och sjukhem.
Till den kultur där Thores trio uppträdde hör även Blåblusrörelsen som något tidigare, i början av 1930-talet, fanns i flera av byarna runtom. Ungdomarna bar blå arbetarblusar med hammaren och skäran på bröstet. Över 100 grupper spelade politisk teater i Sverige men rörelsen sinade när många arbetslösa ungdomar tvingades fara iväg på AK-jobb, den tidens beredskapsarbeten. ”Blåblusrörelsen” spelade revyer där man gycklade med överklassen.
Nanna Helin levde till 2009. I en vacker film på youtube berättar hon några år före sin död om uppväxten med arbetarrörelsen i Båtskärsnäs. På bryggan nedanför hemmet vid Bottenviken sjunger hon en vacker visa ”Vackra ljuvliga juninatt, långt häruppe i norr….”
I Folkmusik i P2 för några för veckor sedan presenterades en nyutgåva med Thores trio. Nanna Helin sjunger där ”Arbetarkvinnorna”.
Thores trio lever vidare i ett kulturstipendium i Kalix kommun. En dokumentärfilm om bandet är enligt uppgift under inspelning.
Den här texten är skriven av Gustav Johansson som var en flitig versmakare när det gällde att kommentera aktuella händelser i folkhemmet. Det kunde t ex handla om bostadsbristen som ingick i en visa om den samhällsekonomiska balansen ”Jag var vårdslös i julas och jäntan blev med barn, men se lägenhet var nåt som inte fanns. Så nu får vi väl med ungen sätta bo på trottoarn för vår samhällsekonomiska balans” (melodi Möte i monsunen). Vi var många som sjöng dem på offentliga och interna möten och ofta gisslades den socialdemokratiska regeringen.
Åh, den där skivan har även jag i min gamla samling. Går det hitta något mer politiskt inkorrekt? Skivan gavs ut med stöd från de moskvatrogna kommunisterna i APK och kom ut 1981, i en tid när glans, trams och glamour försökte ta över det mesta i vårt land. Men på LP-skivans omslag vandrar Nanna Helin och hennes gamla kamrater rakryggade med den norrbottniska björkskogen som mäktig fond, långt borta från den tjusiga flamsigheten där nere i Stockholm. Heder åt Thores Trio och deras gärning.
Även jag har skivan kvar i min samling, vilken genomgått en hel del rensningar genom åren. Men det gäller ju att bevara de verkliga guldkornen. Ska genast sätta på den och lyssna igen! Tack, Rolf K, för tipset!
Den tidigare utgivna LPn finns numera genom Tomas Forsells (musiker, skådespelare, känd bl a från Göteborgsbandet Nynningen) försorg tillgänglig på CD. Den kan beställas direkt via minnesfonden och Eva Stålnacke (070 631 75 29). Alla pengar går oavkortat till Thores Trios Minnesfond.
Det är först nu jag läser detta på Folket i Bilds Hemsida. Jag har träffat de när de levde och tycker det är viktigt att påminna om dem i denna tid.
Du måste logga in för att kommentera.