Folket i Helsingborg besegrade makten med 96,4 mot 3,1

Jan Fredriksson, medlem i FiB-styrelsen, var en av de mest aktiva i den folkrörelse som förbluffade alla med sin aktivitet och sitt totala genomslag och gav de nyliberala politikerna i Helsingborg en allvarlig bakläxa. Här summerar han sina erfarenheter.

0
577

Så var det. Det var härligt och närmast overkligt.

Vi var nog många som inte hade räknat med detta resultat. Vi lämnade valvakan med en avvaktande hållning. Valdeltagandet låg på 50,01 procent men det var tros allt 96,4 procent som röstat emot. Skulle den borgerliga alliansen med Sverigedemokraterna gå emot valresultatet och ändå sälja Örersundskraft, det var frågan?

Som frågan utvecklades under året såg det knappast ut som att det var förnuftet som styrde. Sverigedemokraterna som är vågmästare i kommunen hade satt ett eget mål på 51 procents valdeltagande för att acceptera valresultatet.

På förmiddagen nästa dag kastade Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna in handsken och skrev i ett pressmeddelande att det blir ingen försäljning. Det var knappt att man kunde tro att det var sant. Men det var det ju.

Att det gick att stoppa försäljningen av Öresundskraft beror på att det fanns en allians över hela det politiska fältet om att det var en dålig sak att sälja. Det märktes när vi samlade in namn för kravet på en folkomröstning. Det fanns en utbredd ilska, folk var förbannade helt enkelt. Jag fick 40–50 namn på mina 90 minuterspass! Det var borgerliga som socialdemokratiska väljare som tyckte att det var rena vansinnet att sälja.

En debattartikel undertecknad av 12 tidigare framträdande kommunpolitiker, sju borgerliga och fyra socialdemokrater och en vänsterpartist visar på den breda uppslutning som fanns bland helsingborgarna mot en försäljning.

Arbetet med att stoppa denna försäljning kan liknas vid en folkrörelse som skapades under ett års tid och kulminerade under veckan för förtidsröstningen. Mellan 50–100 personer deltog i att dela ut flygblad och övrigt valarbete. Under den veckan som det gick att förtidsrösta var närmare 100 personer med gula västar under drygt 200 pass engagerade i att uppmana folk att gå och förtidsrösta. Valförrättare berättar att detta val inte liknade något annat. Folk pratade högt och livligt i kön till valbåset om vad de tyckte om försäljningen.

Vi som deltog i motståndsarbetet bars av en fantastisk uppbackning från allmänheten. Det var ett ständigt tummen upp, klapp på axeln ”Bra insats ni gör!” Vår Facebooksida hade 6.000 följare och vi samlade in 140.000 kronor att använda till valinformation och annonser.

Bredden i motståndet visade sig också då intresseföreningar som Hyresgästföreningen, Företagarföreningen, fackliga organisationer och Riksbyggen engagerade sig mot försäljningen.

Några viktiga faktorer som jag tror gjorde att vi kunde få en så stor uppslutning var att vi i styrgruppen inte kunde knytas till oppositionen. Vi var fristående och arbetade självständigt utifrån hur vi ansåg arbetet borde bedrivas. Vår Facebooksida blev inte heller en hemvist för olika angrepp och oförskämdheter mot den styrande alliansen. Inlägg som inte var sakliga och tillförde debatten något togs bort. Vi såg till att vår penninginsamling hade en namngiven revisor. Vår valinformation och hemsida var saklig och prydligt utformad. Namninsamlingslistorna var utformade utifrån de krav som lagstiftningen kräver för att de namn som finns på listorna skall anses som giltiga. Detta sammantaget tror jag bidrog till att skapa ett förtroende för Folkinitiativet.

Även om Folkinitiativet har fått mycket kredit för motståndsarbetet, så hade vi aldrig lyckats stoppa försäljningen om inte Socialdemokraterna varit med på vagnen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Socialdemokraterna var ute och knackade dörr, ringde flera tusen telefonsamtal. Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade flybladsutdelning på stan.

Å andra sidan hade inte oppositionspartierna kunnat skapa den rörelse och det engagemang som fanns runt Folkinitiativet. Vi lyckades mobiliserade människor som de inte hade kunnat nå med en organisation knuten till sina partier.

Dessutom hade Helsingborgs Dagblad en mycket bra bevakning där de drog fram märkligheter kring försäljningen som på detta sätt blev ett stöd för vårt arbete.

De som var svårast att nå och få att gå och rösta var ungdomar och invandrare. Förmodligen för att de inte läste HD och inte förstod vad det handlade om. Ju äldre desto mer benägen att gå och rösta. De hade ju hela livet varit med och byggt upp Öresundskraft med sina avgifter. Nu skulle ett privat företag ta över och profitera på det som byggts upp under 150 år.

Så sociala medier i all ära, men det hjälper inte hela vägen. Det krävs också en organisation och mänsklig aktivitet. Överallt sågs vi med våra gula västar.

Avslutningsvis kan man nog säga att det som till slut fällde avgörandet och tvingade kommunstyrelsen att ge upp var ju att deras egna väljare helt enkelt revolterade mot dem. Det var de valdistrikt, där borgerligheten och framförallt Moderaterna är starka, som var mest röstbenägna och som röstade emot dem.

Kanske kan vi se folkomröstningen i Helsingborg som ett tecken i skyn. Det finns tydligen en gräns hur långt vi medborgare accepterar en utförsäljning av vår gemensamma egendom.

ANNONS

Välkommen med dina synpunkter!