Om kultur

På bloggen Det Goda Samhället diskuterar Bitte Assarmo vad hon ser som svensk kultur. Det definierar hon som ”levnadssättet hos ett helt samhälle, som inkluderar seder och bruk, beteendemönster, normer för lagar och moral – sådant vi alla känner igen utan att det nödvändigtvis kunna sätta ordet på det.” Detta uppfattar jag som en bra definition som ju också fyller det vi (FiB/K) menar med folkets kultur. Skillnaden är att vi har politiskt preciserat vad vi menar genom att exkludera den politiska, ekonomiska och mediala eliten även om folket också kan dela värderingar och synsätt med dem.

Detta är en viktig skillnad. En viktig del av folkets kultur är de politiska framgångar som det svenska folket tillkämpat sig under de senaste 100 åren och som gjorde Sverige till ett internationellt föredöme. Ett välfärdssamhälle som hade ett brett stöd och det svenska folket. Det var en kamp mot den tidens ekonomiska, politiska och mediala elit. Många av dessa framgångar bryts idag ner av en ny ekonomisk, politisk och medial elit. Deras värderingar och synsätt är ju inte folkets.

Även om svenska folket är tillbakapressat av den nyliberala samhällsordning som varit förhärskande de senaste 25–30 åren, lever föreställningen om ett jämlikt och solidariskt samhälle bland svenska folket.

Det svenska välfärdssamhället har skapat en unik tillit till samhället, till andra individer och grupper, något som ju handlar om synsätt och värderingar och är därmed också en del av folkets kultur. Genom de trygghetssystem som skapades gav detta den enskilde ett skydd och därmed också ökad trygghet. Detta gynnade olika grupper i samhället som kunde frigöra sig från behovet av en familj för sin trygghet. Unga kunde starta ett eget liv efter skolan och var inte beroende av sina föräldrar. Föräldrarna i sin tur kunde luta sig tillbaka på en bra pension och behövde inte stöd av sina barn.

Som sagt detta eroderar idag och vi kan också se hur tilliten till samhället minskar bland de som allra mest behöver samhällets stöd som arbetslösa, sjuka och fattigpensionärer som en följd av den åtstramningspolitik som först i Sverige.  

ANNONS