På den omistliga sajten alliansfriheten.se följs de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna på ett helt unikt sätt. Sajten är ett andningshål för alla som vill hålla sig orienterade om vart Sverige är på väg i dessa frågor.
En liten krets av historiskt, säkerhetspolitiskt och i internationell politik väl bevandrade personer bevakar området och ger oss en strid ström av sansade och kunniga bedömningar. Förmodligen följer många svenska politiker, höga militärer och tjänstemän på försvarsdepartementet sajten lite i smyg. Där kan de nämligen ta del av de perspektiv på vad som skett med svensk försvars- och säkerhetspolitik den senaste generationen och i historien på ett sätt som inte finns att hämta på annat håll i Sverige. Och detta är som sagt också tillgängligt för alla i den intresserade svenska allmänheten.
Grundhållningen är att Sverige tack vare sin alliansfrihet och neutralitet hållit sig utanför krig sedan 1814, alltså i 200 år och att denna politik steg för steg brutits upp på senare år.
Det senaste inslaget kom idag och handlar om att de så kallade solidaritetsutfästelser som EU och Sveriges riksdag bundit sig för visar sig vara av noll och intet värde. Dags för återställare alltså.
Här ett citat som ett litet smakprov:
”Man upphör inte att förvånas över hur det dräller av hållningslösa ledare, beslutsfattare och opinionsbildare i globaliseringens tidevarv – det är också därför som en sansad karl som Niinistö, en högerman, kan missaktas. Motkrafter finns förvisso. I USA har det nyligen grundade Koch- och Soros-finansierade Quincy-institutet kastat en handske mot allsköns interventionism, för ”responsible statecraft”. (Flera av dess analyser och propåer har vi redovisat på denna sajt.) Den norska debattglädjen om försvarsfrågan är påfallande. (Den har vi också gett prov på.) I Sverige däremot råder ett närmast påbjudet tigande utanför den centrala aktörskretsen – här räknar man pengar och procentsatser, som om landet var en revisionsbyrå. Svenska Krigsvetenskapsakademien har med sina senaste inval visat att den närmast är en Nato-think tank eller rentav: kamporganisation. En avsutten försvarsminister, utsedd till akademiens andre styresman, efterlyser skyddsmakter!”
Läs hela artikeln av stilisten Björnsson på alliansfriheten.se
Anders Björnsson och alliansfrihet.se är mycket kunniga! Men jag ställer mig undrande till varför de tiger om den statskupp som USA o EU genomförde i Kiev 2014. Diskussionen om vad som sker i Ukraina och Krims återvändande till Ryssland, blir mycket märklig om man utelämnar den statskupp som ingen ledande politiker i USA ens förnekar.
Du måste logga in för att kommentera.