Är verkligen Gui Minhai en demokratisk symbolfigur i Kina?

18
1726
Kulturminister Amanda Lind på prisutdelningen. (Bild: Klipp ur TV-Aktuellt)

Curt Tucholsky var en tysk författare som förföljdes i Nazi-Tyskland och som flydde till Sverige. I hans namn inrättades ett pris för yttrandefrihet som svenska PEN-klubben delar ut årligen. Nu var turen kommen till pristagaren Gui Minhai, en kines som blivit svensk medborgare men som till största delen verkat i Kina och särskilt Hongkong. Till skillnad från Tucholsky återvände Gui Minhai till Kina för flera år sedan och blev där fängslad. Han har nu i stormedia och politiken blivit en hjälte för bristande yttrandefrihet i Kina. Inte någonstans i officiella media ges dock en ordentlig bakgrund om Gui Minhai. Det kanske beror på att hans hjältegloria då halkar på sned. Låt oss därför förklara vad vi vet om Gui Minhai.

Curt Tucholsky, en oppositionell författare i Weimarrepubliken, som tvingades i exil på grund av sin djupa motvilja mot nazisternas ökande inflytande och tog sitt liv i Sverige 1935 då han såg att tyskarna i förfärande stora skaror följde Hitler. (Bild: Wikipedia)

Gui Minhai kom till Sverige på 80-talet och blev indragen i en rättsprocess om att ha tvingat kinesiska studenter att betala stora belopp till honom för att börja studera på svenska universitet. På den tiden fanns inga inträdesbelopp för utländska studenter, varför hans inhöstade avgiftskrav var olagliga. Innan rättegången var avslutad flyttade Gui Minhai tillbaka till Kina och åtalet mot honom avskrevs senare.

I Kina blev han efterhand indragen i en i Kina mycket omtalad rättsprocess. Det handlade om att han med 110 km hastighet rattfull hade kört över och dödat en 23-årig kinesiska vid ett övergångsställe och sedan smitit från olycksplatsen. Till en början kallades det av myndigheterna en ”trafikförseelse”. Men den överkörda flickans mor och broder lyckades genom ett eget undersökningsarbete få myndigheterna att ta upp fallet igen och det ledde till två års villkorligt fängelsestraff. Många kineser följde processen och var upprörda över det milda straffet. Om han hade dömts enligt svensk lag hade det handlat om 2-3 års fängelse.

Gui Minhai blev senare uppfiskad i Thailand av kinesiska myndigheter under oklara omständigheter och satt i kinesiskt fängelse. Här finns oklarheter att utreda liksom hans tillfångatagande vid en resa till Peking inom Kina med svenska diplomater.

Sedan vidtar en delvis oklar diplomatisk aktivitet i Stockholm i våras. Det handlar om att den svenska ambassadören i Kina troligtvis i samförstånd med den kinesiska ambassaden i Stockholm försöker agera med tyst diplomati för att få loss Gui Minhai.

Så har UD agerat i många andra fall, till exempel för att få loss de tidigare fångna journalisterna i Etiopien. Det lyckades dock inte i detta fall, men omständigheterna är märkliga. Utan att gå in på detaljer här luktar det inblandning från CIA lång väg. En indikation på detta är att internationella PEN blixtsnabbt gick in och stöttade svenska PEN-klubbens beslut om prisutdelning. Amerikanska intressen vill troligtvis ha Gui Minhai kvar som samvetsfånge som ett led i sin internationella kampanj mot Kina, en kampanj som nu rullar ut världen över. Om det återkommer jag gärna i en annan artikel.

Ett litet belysande tillägg bör göras om Gui Minhais aktiviteter i Hongkong. Där gav han ut litteratur om Kina som bör beskrivas som en variant på svenska ”Hänt i veckan” (som många i Sverige döpt till ”Vänt i häcken” eftersom den mest handlar om vem som vänstrar med vem och gifter om sig med vem i societeten). Den kinesiska varianten som Gui Minhai gav ut handlar om det som skvallras om den kinesiska eliten. Till skillnad från i Sverige är sådant brottsligt i Kina. Det förklarar varför Gui Minhais kompanjon i Hongkong nu flyttat till Taiwan.

Okej, visst finns det skäl att begära klargöranden från Kina om den svenske medborgaren Gui Minhai, men att ge honom Tucholsky-priset är väl magstarkt. Det pekar tyvärr bara på att svenska PEN-klubben gör sig till en organisation underställd den amerikanska kampanjen mot Kina.

18 KOMMENTARER

  1. Kul beskrivning, Torbjörn Wikland! En kan inte låta bli att undra lite över vilka dina källor är till denna smutskastning av Gui Minhai. Kanske har du rätt, kanske inte, läsaren får i alla fall ingen hjälp att tolka dina skrivningar.

    Det är fullt möjligt att Gui Minhai är en skurk, men därom svävar vi fortfarande i total ovisshet. Vad vi dock till fullo känner till är att kinesiska agenter kidnappade honom i ett annat land, Thailand, och därefter tog honom tillbaka till Kina och satte honom i fängelseförvar med begränsade möjligheter till omvärldskontakt. Och där finns han nu någonstans och kallas för “criminal” av en utvisningsberättigad kinesisk ambassadör. Utan att några anklagelsepunkter offentliggjorts och utan att han ställts inför rätta! Detta är helt klarlagda fakta och inga “oklara omständigheter… att utreda”, vilket du oriktigt påstår.

    Det är detta som svenska PEN och många av oss andra reagerat mot, i enlighet med vår förenings främsta paroll att försvara yttrande- och tryckfriheten. Om Minhai använder denna till boulevardtidningsutgivning är det inget som påverkar hans yttrandefrihet. Vi får ta detta för att säkra yttrandefriheten för mer oundgängliga produkter.

  2. Det är naturligtvis inte Torbjörn Wikland som skrev inlägget utan en provokatör som hackat sig in och skrivit dumheter för att diskreditera FiB/Kulturfront.

  3. Ja, det förekommer mycket skumt på nätet som ställföreträdande skrivande, vilseledning av alla tänkbara slag. Men så är det inte i det här fallet. I FiB/Kulturfront låter vi olika åsikter komma till tals. Torbjörn Wiklands är garanterat äkta. Vi välkomnar andra åsikter, men avstår gärna från konstiga misstänkligöranden av ovanstående slag – även om det är tänkt som ett skämt.

  4. Kvalitét kan variera, kriminalitet också. Sammantaget är det Kinas sak att behandla karln efter sin lagstiftning.

  5. Dock, synnerligen märkligt att publicera detta utan att kräva av skribenten att redogöra för källor. Texten är skribentens, införandet svarar FiB/Kulturfront för.

  6. Vilken av vår förenings paroller som är den främsta kan alltid diskuteras, men förutom att försvara yttrande- och tryckfriheten har vi också parollen antiimperialism. Svenska PEN:s beslut att ge Tucholskypriset till herr Gui (Minhai är vad vi skulle kalla förnamn) och kulturministerns medverkan i prisutdelningen är inte ett försvar av yttrande- och tryckfriheten, utan en medveten och avsiktlig ”örfil till makthavarna i Peking”, som det helt riktigt beskrivits i media, eller med andra ord, en provokation. Eftersom han är svensk medborgare, har Sverige rätt att juridiskt och diplomatiskt bistå honom, men vad man gjort är istället att utnyttja hans fall för att misskreditera den kinesiska regeringen och samhällssystemet. Kinas regering har helt naturligt reagerat skarpt på denna fientliga handling. Torbjörn Wikland anar USA:s hand med i spelet. Det finns, enligt min mening, goda skäl för en sådan förmodan.

  7. Tänk om våra ministrar med sina spännande frisyrer och lydiga media kunde bullra lite om Julian Assange också. Innan han dödas! Om de nu är så upptagna av yttrandefrihet och mänskliga rättigheter… Är det den transatlantiska länken som hindrar oss? Är mänskliga rättigheter i verkligheten numer detsamma som amerikanska rättigheter?

  8. Synd bara att Kina svarar med harmen hos en förolämpad som vill ge igen. En ironisk kommentar hade suttit fint. Nu fick ju de svenska provokatörerna in en poäng och anledning att visa upp sig som modiga försvarare av yttrandefriheten mot en diktaturs hotfulla maktspråk. Om det stämmer som Torbjörn Wikland skriver.

    Såg nyss i DN att kinesisk militär i Hongkong har gått ut på gatorna i shorts och tröja och städat efter demonstranternas nerskräpning. Det visar på betydligt större taktisk finess än diplomaterna visade upp i det här fallet.

  9. Ur stadgarnas §1:
    ”Föreningens uppgift är att agera till försvar för yttrande- och tryckfrihet, främja en folkets kultur och stödja de antiimperialistiska krafterna.”

    Ur föreningen program:
    ”De tre parollerna kan uppfattas var för sig, men de är inte valda av en slump. Tillsammans utgör de en helhet.”

    Absolut viktigast för FIB/K vad gäller utdelningen av årets Tucholskypris är att peka på den bristande yttrandefriheten i Kina. Och att kritisera det aggressiva och arroganta uppträdandet av Kinas ambassadör i Sverige.

  10. Det är fegt och skamligt att som sker på denna hemsida smutskasta den för fyra år sedan kidnappade och i Kina sedan dess frihetsberövade Gui Minhai. Tror verkligen Torbjörn Wikland att Gui i Kina sitter häktad i fyra år för utredning av ett trafikbrott med dödlig utgång, ett brott som Gui redan för decennier sedan är dömd för? Eller att han sitter häktad lika länge för misstanke om tryckfrihetsbrott, som är så lätt att utreda? Böckerna finns ju där redan. Torbjörn Wikland påstår likaså att Gui här i Sverige skulle ha varit ”indragen i en rättsprocess” om studenters avgifter. Uppgifterna är helt grundlösa. En genomgång av dessa omständigheter finns i Jojje Olssons artikel i Expressen. Gui duger lika bra som Crusenstolpe på sin tid att vara en frontfigur och martyr för yttrandefrihet. Läs gärna min artikel i FiB/K nr 9 ”De måste inte vara helgon”.

  11. Prisutdelarna är inga noviser. Flertalet i svenska PEN vet naturligtvis vad de gör. De anser det viktigt att ställa upp på Västs sida mot, ja kanske inte direkt ”gula faran” men nästan. De vet att Sveriges kulturflöde till medborgarna domineras av Imperiets berättelser. Kolla bara utbudet på TV. Kolla bara vilket liv det blev när en av litteraturpristagarna, Peter Handke, inte ansågs rumsren ur politisk synvinkel. Så ur svenska PEN:s perspektiv fanns det nog ingen bättre kandidat.

    Att Kinas ambassadör uppträder som en kolerisk ignorant är väl inte mycket att orda om. Självklart borde han veta att Sverige inte som Kina är en statskapitalistisk stat i vilken regeringen direkt kan lägga sig i till exempel prisutdelningar. I Sverige är det dessbättre ganska svårt för regeringen att peka med hela handen.

    Igår i radio oroade sig P. Hultqvist över att greppet om informationen till svenska folket hade försvagats. Splittrande idéer är ett hot. Han sade inget om den splittrande politik som i huvudsak S stått och står för. Den splittrande politik som fortsätter öka klasskillnaderna, men den omnämns knappt. PH ”mumlade” till och med om statens behov av att ”bättre” kontrollera informationsflödet, en viktig fråga framöver.

  12. Kalle G. skriver ”Absolut viktigast för FIB/K vad gäller utdelningen av årets Tucholskypris är att peka på den bristande yttrandefriheten i Kina. Och att kritisera det aggressiva och arroganta uppträdandet av Kinas ambassadör i Sverige.” Aha! Det viktigaste är alltså att peka ut just Kina, och kritisera landets koleriske ambassadör, inte att stöda pristagaren? Som läget nu är i världen i dessa frågor, kan jag inte låta bli att undra om det inte är just så som svenska PEN medvetet eller omedvetet tycker.

    Varför yttrandefriheten just i Kina? Är inte svaret uppenbart Kalle?

  13. Torbjörn Wikland skrev: ”Gui Minhai kom till Sverige på 80-talet och blev indragen i en rättsprocess … Innan rättegången var avslutad flyttade Gui Minhai tillbaka till Kina och åtalet mot honom avskrevs senare.”

    Då finns det alltså nummer på åtalet. Vilken tingsrätt och vilket nummer? Eller vilken åklagare, vilken förundersökning, eller vad det nu är man kan ange som referens till ett åtal som avskrivits – jag är okunnig om juridik. Jag skriver inte detta för att jag tror att det inte fanns något åtal eller påtänkt åtal, och att Torbjörn Wikland och Knut Lindelöf skall bli svarslösa. Jag saknar information, har aldrig forskat i saken och undrar vad som är sant. Kan TW och KL ge referens till åtalet som avskrevs?

  14. Till Jan Arvid Götesson:
    Det blev nog aldrig rättsprocess av saken med de olagliga avgifterna.

    Så här skrev Göteborgs-Posten 17 dec 2018:

    “Den händelse som är kopplad till Gui Minhai och Göteborgs universitet rör ett studentutbyte på 90-talet som bolaget Gothenburg International Institute hade, där kinesiska studenter bland annat klagade på en uppdragsutbildnings kvalitet och sin situation. Bland annat gick Högskoleverket ut med tydlig kritik och man förklarade att avgifterna inte var tillåtna, vilka betalades tillbaka till studenterna, något GP rapporterade om. Och Gui Minhai jobbade där. Men i rapporteringen då stod för det första andra personer kring institutet i fokus, och för det andra så konstaterade en revision från advokatfirman Lagerlöf och Leman som gjordes kring fallet att de akademiker som arbetat med Gothenburg International Institute inte kunde beskyllas för att gjort något avsiktligt fel, då universitetsledningen varit informerad om upplägget.”

    Så något åtal verkar inte ha “avskrivits senare”. Eller har du någon annan källa, Torbjörn Wikland?

  15. Tack Mats Fahlgren. Göteborgs-Posten har jag ingen prenumeration på, vilket framstår som ett handikapp i denna diskussion som äger rum här och på lindelof.nu.

    En av de frågor som vi oinsatta behöver svar på är denna: ”Vilka är de kontrollerbara källorna till att Gui Minhai begått bedrägerier eller oetiskt berikat sig under hans tid i Göteborg?”

Välkommen med dina synpunkter!