Om IB-affären 1973. Två unga journalister, Peter Bratt och Jan Guillou, avslöjar en okänd spionorganisation som makten dolt, IB eller Informationsbyrån. De blir själva anklagade för spioneri och får betala ett högt pris för sitt visselblåsande. En film av Astrid Ohlsén, Håkan Pieniowski och Lasse Summanen.
Denna välgjorda dokumentär är av speciellt intresse för FiB/Kulturfronts läsare, vänner och aktivister. Många engagerade sig och många var direkt inblandade på olika vis. Det var ett uppvaknande som påverkade oss och fick oss att bli skeptiska till Socialdemokraterna. Men saken tystades ner och maktens män och kvinnor förmådde förvandla de som avslöjade de verkliga spionerna till spioner. Saken är knappast ordentligt utredd. Särskilt inte IB:s olagliga verksamhet utomlands.
Vår mest kände terrorforskare Ranstorp gillade inte programmet 😉
Att Magnus Ranstorp är ”irriterad” är väl inte så konstigt. Massor av svenskar har säkert, liksom jag, många gånger sett honom på TV. Där försöker han uppträda som en objektiv expert på att hårt arbeta för skydd av Sverige och det svenska folket. Att det i själva verket ofta handlar om att utmåla framför allt Ryssland som Sveriges huvudfiende är inte svårt att se. På denna målning är det viktigt att någonstans placera Jan Guillou som en agent för denne vår fiende. Ranstorp har naturligtvis bara alternativa fakta (vanligt folk har ett annat namn på det) på sin pensel när han målar IB-avslöjandets tavla eller den nuvarande russofobitavlan.
Men jag tror inte att M. Ranstorp är riktigt uppdaterad. Sedan en tid tillbaka är det Kina som Imperiet har som huvudfiende, ja tongivande personer i USA-imperiet har till och med exakt pekat ut Kinas kommunistiska parti (KKP) som jordens mest onda. Som arbetande vasallföreträdare under Imperiet måste M. Ranstorp hänga med. Nu herr Ranstorp, nu gäller det att hitta de personer som kan utmålas som agenter till Gula Faran. Det blir väldigt jobbigt framöver. Att måla flera tavlor samtidigt kräver nog löneökning!
Palmemordet, rättare sagt alla hemligstämplade arkiv omkring Palmemordet (och dess utsuddningar) och all terror efteråt gentemot involverade som inte ville infållas (de gjorde uppror vad gäller gäller tidshändelser och observationer) i den tillrättalagda versionen/versionerna från statsmakten. IB-affären bör det naturligtvis upplysas om. Men än viktigare i nutid är att upplysa om hemligheten om Palmeutredningen.
Claes Hedberg bör hedras i all sin ambition att leda i bevis om att Palmemordet var ett teatermord. Folket i Bild/Kulturfront bör i ett specialnummer lyfta ut brottsstycken ur boken En oväntad vändning i det att hedra Claes Hedberg i sin ambition att avslöja Palmemordet som ett teatermord. Ett teatermord som innehöll många skådespelare. Även vår dåvarande statsminister Palme (och även Lisbeth Palme) var med på noterna om att teatermord var den bästa lösningen, att behålla SKENET/Solstrålarna av Socialdemokratin.
Ett politiskt parti tycks ha kreativa lösningar i det att upprätthålla anseende och makt. Teatermord är ett exempel!
Romantik och vänster är i symbios. Vi som kommit till ålders höst och som i vår ungdom utsattes för vänsterns romantik om ekonomisk jämlikhet är totalt desillutionerade. Vänsterpolitiker skapar bara illusioner. Toppolitiker inom vänstern och inom facket är en del av utsugningens komplexitet. Ingen politiker inom Socialdemokratin kan avancera utan att också acceptera utsugningen av arbetarklass. Ingen företrädare av facklig verksamhet kan opponera sig mot kapitalismen. Ty, då får denne söka arbetslöshetsstöd. Kapitalismens väderkvarn maler på. Acceptera och du kan göra karriär. Om du gör motstånd i all din ekonomiska medvetenhet – ja då blir du utan arbete och kan inte klättra på karriärsstegen. Det gäller att inte tampas alltför mycket med överheten, ty då kan du få sänkt lön eller avvisas vid högre befattningar. Eller eventuell arbetslöshet och omskolningsläger.
Gunnar E!
Det här är ju gammal skåpmat som redan Lenin gjorde rent hus med. Att en facklig organisation inte kan träda utöver kapitalismen är ju självklart. När det gamla KFML-SKP hissade parollen ”Gör facket till en kamporganisation!” och skickade ut hela den studerande medlemsmassan som missionärer på golven i verkstäder och fabriker skrev man under sin egen dödsdom.
Och idén att bedriva undersökningar genom att utgå från fixa idéer om konspiratoriska sammansvärjningar har heller aldrig kunnat uppvisa några framgångar. Så vad har detta med FiB/K att göra?
Ja, vad har Palmemordet med FiB/Kulturfront att göra? Ja, vad har Palmeundersökningen/kommissionen och den djupa hemliga staten att göra med FiB/Kulturfront att göra? Vad har privatspanarna med FiB/Kulturfront att göra? Dennis Zacksrisson är tydligen irriterad av mina inlägg utan att tydligen ha studerat boken En oväntad vändning, genomarbetad på mycket grundliga analyser av Claes Hedberg. Om den djupa statens hemligheter, så är väl ändå statsmordet på vår statsminister (jo, även jag sörjde mordet på vår folkkäre Olof Palme) av mer dagsfärskt datum än IB-avslöjanden.
Men svensk statstelevision måste ju vara lite grann vänster och kan då prestera statshemligheter i mycken förgången tid. Statshemligheten efter Palmemordet lär knappast statens television i nutid gräva i. Och tydligen INTE FiB/Kulturfront om Dennis Zackrisson får bestämma.
Vi som är uppe i ålders höst låter oss inte sopa statsmordet eller rättare sagt teatermordet under mattan!
För övrigt vill jag hedra alla privatspanare som måste ha lagt ner enorm tid på Palmemordet. Sven Aner och Olle Minell som exempel. I nutid borde alla privatspanare få utgöra en ny Palmekommision om nu folkets kultur får råda och ha makt!
Okonkret, Gunnar E!
Att IB-affären (47 år sedan) skulle tillhöra förfluten tid medan Palmemordet (34 år sedan) skulle vara högst aktuell nutid må väl vara din privata uppfattning, även om jag har svårt att inse relevansen av just en sådan historisk indelning.
Jag kan inte tänka mig FiB/K:s redaktionsledning (och tidningens läsekrets) göra annat än jubla åt en konkret och skarp text kring Palmemordet med väl verifierade fakta som kastar ljus över vad som hände och varför. Så skriv gärna en sådan och skicka in till redaktionen! Jag ser fram mot att få läsa den.
Varför bolla en uppgift till mig, när skarpa texter finns i Claes Hedbergs bok ”En oväntad vändning”?
Jag har inte ”bollat någon uppgift” till dig. Visa vad du har att komma med i stället. Men precis som jag inte har möjlighet att fatta vad dina förslag har med FiB/K att göra så förstår jag inte heller på vilket sätt detta berör IB.
Du måste logga in för att kommentera.