Blid: En av motorerna bland andra vrakdelar efter det ukrainska planet som sköts ner av misstag utanför Teheran av Iran [Abedin Taherenareh/EPA]
Den 8 januari sköts ett passagerarplan ner strax utanför Teheran och 176 personer dödades.
Det var inte första gången ett passagerarplan sköts ner, inte ens första gången i Iran. Den 3 juli 1988 sköts ett iranskt passagerarplan ner av det amerikanska krigsfartyget USS Vincennes. Alla 290 ombordvarande dödades. Planet sköts ner över iranskt vatten i Hormuzsundet där även det attackerande fartyget befann sig olagligt.
Båda planen sköts ner i krig. Men där slutar likheterna.
Redan tre dagar efter den senare nedskjutningen gick den iranska militären ut och erkände att man var ansvariga för nedskjutningen. Man beklagade djupt det inträffade. Inga försök att skylla ifrån sig.
1983 var det lite annorlunda. USA var i krig med Iran. Man kunde inte neka till att man skjutit ner planet men skyllde ändå ifrån sig. Medierna talade om tekniska problem. Amiralen William Fogerty som utredde olyckan konstaterade att passagerarplanet, på väg till Dubai, visserligen följt den ordinarie kommersiella flygvägen men ”Iran måste dela ansvaret genom att äventyra ett av sina civila flygplan genom att tillåta det att gå på relativt låg höjd i närheten av pågående strider.”
George H W Bush, dåvarande Ronald Reagans vicepresident sa: ”Jag kommer aldrig att be om ursäkt för USA, oavsett hur fakta ser ut. Jag är ingen ”apoligize-for-America kind of guy.” Reagen bad däremot Iran om ursäkt.
Befälhavare på US Vincennes var William Rogers. Han var en kontroversiell person och anklagad för att vara ”överaggresiv” i sin krigföring. En som kritiserade honom var befälhavaren på ett liknande fartyg som US Vincennes, David Carlson. De båda fartygen opererade tillsammans varför Carlson på nära håll kunde observera. Nedskjutningen av det iranska planet var, menade han, ”den fasansfulla höjdpunkten på kapten Rogers aggresivitet.”
Rogers erhöll senare en fin utmärkelse – Legion of Merit.
Förklaringen för denna aggressiva ”merit”, som numera är fullkomligt ”legio” (legitim) är väl omsättning och tillväxt för det militärindustriella komplexet, helt enligt den amerikanske generalen Smedley D. Butlers avslöjande citat.
Det märkliga, trots denna helt vidöppna kunskap, är väl snarare mest att folket, i nästan hela världen, fortsätter att rösta som de gör, d v s på kycklinghökar, krigsförbrytare och massmördare, som satsat enorma summor av deras inbetalade skatt på sådana aktiviteter, när det faktiskt finns fullgoda alternativ.
I USA finns t ex Tulsi Gabbard och i Sverige finns brett valsamverkande partier för anti-imperialism, för fred och för frihet från krig, med god potential att ta sig över 4%, samt t o m ersätta massmördarna, om folket bara får motivationen att fraktionera sig rätt och samverka rätt.
Men det är väl argumentationsfelet ”ad populum” som spökar, som vanligt: Tusen flugor kan inte ha fel. Skit smakar gott.
Du måste logga in för att kommentera.