Omskärelse tillhör medeltiden

2
205
Försvar för omskärelse i webbtidskriftern Kvartal

Debatten kring omskärelse av pojkar får ny fart när ännu ett nytt moment i den fanatiskt religiösa ritualen att stympa en nyfödd pojke uppdagas. Judiska rabbiner uppträder nämligen med pedofila drag.

“Händerna uppe på täcket, pojkar, innan ni somnar!” Så lät det från pryda föräldrar och barnkoloniföreståndare och så låter det förmodligen än idag i vissa hem. Inte leka med könsorganen. Absolut förkastligt. Onani ansågs både syndigt och hälsovådligt. Alla möjliga sjukdomar skulle bli följden. Blindhet, dövhet och allt sjukt som de vuxna kunde komma på för att varna pojkarna. Eller flickorna.

“Ah, jag vet”, kom någon på i en mörk och oupplyst tidsepok, kanske flera hundra år tillbaka och i en annan kultur än vår, “vi skär bort skinnet på pojkarna, så har de inget att leka med!” Någon religiös ledare fyllde i med att använda ingreppet som ett sakrament, ett dop, ett namngivande eller ett upptagande i de vuxnas gudomliga värld.

En omskärelse av penis har många negativa följder för pojken och den växande mannen. Det omöjliggör eller förminskar erotiska känslor vid samlaget därför att normala rörelser med manslemmen inne i slidan, snoppen inne i snippan, fram och tillbaka, är ju förutbestämt genom skinnets möjliga förflyttningar utanpå manslemmens uppsvällda muskler. Detta låter sig ju inte göras med en snopp som inte längre har detta yttre skinn att röra sig med.

Se vår egen anatomiska utrustning som fördelaktigare än flera djurarters, hannen har ett yttre skinn som går att röra och moderera, vissa djur har det inte. Rimligen har vi människor skapats med förstånd att tillgodogöra oss samlivets och samlagets njutningar på ett bättre sätt än djuren, som har sin drift att snabbt fortplanta sig och därmed nog.

Förmodligen kommer den man som inte har någon yttre skinndel att logiskt få en okontrollerad utlösning snabbare än den man som lugnt kan röra sig fram och tillbaka med hjälp av förhudens rörlighet.

Dessutom förträngs – eller förstås inte av nutida försvarare av förlegad religiositet – kvinnans njutning i samband med samlaget med mannens brist på möjligheter att röra sig fram och tillbaka med hjälp av det yttre skinnet. Dels missar kvinnan de egna njutningarna av mannens snabba utlösning.

Detta hänförs sig också till gamla religiösa, patriarkaliska lagar med mannens njutningar eller privilegier för ögonen. Dessa levnadsregler upptog knappast heller mannens möjligheter, eller skyldigheter för den delen, att omsorgsfullt förbereda kvinnan på samlaget genom ett förspel med kyssar och smekningar. Kyssarna skulle ändå kunna vara ett alternativ till att använda en manslem som är handikappad genom omskärelsen och inte duger för längre och kärleksfullare samlag, utan ger ejakulation alltför tidigt för att kvinnan skall hinna känna någon njutning av samvaron.

Försvaret för omskärelsen kan också ses som en livslång frustration över en orättfärdighet som föräldrarna och den styrande religionen tvingat på dem när de var försvarslösa barn. Därför vidhåller de också traditionen styvnackat.

Skinnet utanpå penis finns där hela tiden normalt som skydd för ollonet. Att hävda att det är en hygienisk fördel att ha förhuden bortskuren är som att hävda att det skulle vara en hygienisk fördel att ha naglarna bortskurna för att slippa smutsen därunder. En omskuren penis är – till skillnad från vad en vanlig myt säger – inte mer hygienisk. Tvärtom, ollon och urinrör lämnas mer exponerat för smuts och bakterieangrepp och den antibakteriella och skyddande funktion som så kallad smegma ger, saknas på en omskuren penis. På nyfödda och små barn kommer ollonet på en omskuren pojke i ständig kontakt med urin och avföring på grund av att den skyddande förhuden saknas.

Omskärelse av penis likställs ibland med stympningen av flickor när man (!) i vissa extrema religiösa sekter låter sy ihop vaginala läppar i förmodad avsikt att flickorna inte skulle ha möjlighet att ha samlag innan ett giftermål eller en förening med en man eller män som därmed kunde visa sin makt. Denna förlegade religiösa förbannelse går att anföra i samma anda som omskärelsen, därför att det är gamla unkna patriarkaliska lagar och regler som fortfarande syns få gälla hos vissa sekter som nu visar sig i det relativt upplysta svenska samhället.

Ett liberalt landstingsråd i Stockholm vill försvara omskärelse av pojkar och blir upprörd och hänvisar till religionsfriheten i Sverige. Barnministern (KD) ville att alla landsting skall erbjuda omskärelse. Det syns vara judiska och muslimska organisationer som styvnackat hävdar den här religiösa kvarlevan som inte hör hemma i vår upplysta samtid. Vi lever inte i medeltiden.

Omskärelse kombineras med blodsugning

Till den patriarkaliska bilden av omskärelse hör också ritualen att suga penisen på den nyfödde pojken. Det rapporteras att nordamerikanska judiska rabbiner som utför operationerna, efteråt suger den blödande pojkens penis. Delstaten New York har fattat beslutet att det skall vara lagligt att som rabbin suga barnets penis om man har föräldrarnas samtycke. Ortodox-judiska grupper har uttryckt missnöje med beslutet och de anser att föräldrarnas underskrift inte ens ska behövas. Tiotusentals familjer, säger de, behöver få sina spädbarn avsugna i samband med könsstympning! Det förekommer dock, enligt sjukhusrapporter, att spädbarnet blir smittat av herpes, får hjärnskador eller drabbas av infektioner när saliv avsöndras från den man som likt en pedofil förgriper sig på det mycket mottagliga spädbarnet. (Fox News.com, 8 juni 2012). Det hör till bilden att i det nordamerikanska samhället finns ett tjugotal ekonomiskt starka lobbygrupper som hävdar judiska intressen.

Svenska Socialstyrelsens rapport från 2007 om omskärelse av pojkar ger intryck av att judiska och muslimska trossamfund fått inflytande när man anför att omskärelse ska kunna erbjudas i Sverige. Man skriver att familjer som vill omskära sina söner skall mötas med empati och respekt, när det egentligen är pojken, det försvarslösa barnet, som skall respekteras. Detta är egentligen en konflikt mellan barnet och den vuxne som styrs av religionen. Betänk likheten med en familj som tillhör en (udda) religiös rörelse som vill skära bort naglarna på sitt nyfödda barn som ett tecken på förbund med en gud!

Några landsting har – förmodligen efter påtryckningar från religiösa grupper nära Liberalerna – godkänt att vissa legitimerade läkare får göra operationer med omskärelse. Detta är egentligen ytterst förvånande, men ståndpunkten motiveras med att det anses vara bättre än att kvacksalvare gör ingrepp på köksbordet hemma. Men den övervägande andelen av landstingen vägrar att använda skattemedel till denna verksamhet och i flera landsting är motståndet hos läkarna mycket stort. En överläkare vid barnkirurgiska kliniken på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg vägrar utföra dessa ingrepp och säger:

“Barnet är helt friskt. Att söva ner det och sedan amputera kroppsdelar finns det ingen indikation att göra. Det är ett övergrepp från de vuxnas sida, från omgivningens sida som inte skyddar barnet.”

I vår kultur bör gälla jämställdhet och en frigjord syn på vår sexualitet. Här bör gälla barnens rätt till kroppslig integritet. Svensk Barnkirurgisk Förening och Svenska Läkarsällskapet är negativa till den rekommendation som Sveriges Kommuner och Landsting gett för omskärelse.

Nu är hög tid

  • att avsluta en gammal religiös tradition som bygger på fruktan för sexualitet.
  • att bemöta alla de muslimer och judar som krampaktigt försöker försvara ett gammalt unket religiöst påfund och en oförrätt som begåtts mot dem när de själva var barn.
  • att avliva alla gamla trosuppfattningar som hängt kvar och spritt sig in här och först på senare år uppmärksammats i det svenska mångkulturella samhället.
  • att sluta skära i skinnet och sedan suga penisen på nyfödda, försvarslösa pojkar.

Låt oss leva upp till en svensk kulturell upplysthet i nådens år 2019 och – om inte upplysning räcker – genom lagstiftning förbjuda operativa ingrepp på friska barn och könsstympning och barnmisshandel i varje form.

ANNONS

2 KOMMENTARER

  1. Det är mycket som tillhör medeltiden. Enligt mig är tron på en Gud en sådan sak, men de flesta jag träffar har säkert en religiös inställning. Men det bekymrar varken dem eller mig. Själv är jag av medicinska skäl omskuren, och några i mitt umgänge är det. Vi finner inte det vara värre än piercing. Det vill säga manlig omskärelse, om den utförs av en kunnig person och inte en gammal darrhänt Rabbin. Debatten i fråga verkar vara ännu ett exempel på hur man undviker viktiga problem genom att prata om de oviktiga. Och det gör jag ofta, men i privata sammanhang.

  2. Berndt har en poäng när han skriver att det är hög tid “att avliva alla gamla trosuppfattningar som hängt kvar och spritt sig in här och först på senare år uppmärksammats i det svenska mångkulturella samhället”.

    T ex de många fördomar hans artikel ger prov på: att en omskärelse “omöjliggör (?!?) eller förminskar erotiska känslor vid samlaget”, att “logiskt (?!?) få en okontrollerad utlösning(?!?) snabbare (?!?) än den man som lugnt kan röra sig fram och tillbaka med hjälp av förhudens rörlighet”, att kvinnans njutning “förträngs med mannens brist på möjligheter att röra sig fram och tillbaka”.

    Den värsta fördomen är väl ändå att judiska rabbiner av pedofila skäl i massomfattning “suger den blödande pojkens penis”. Sådant förekommer väl, men knappast i den omfattning som sexualövergreppen inom den katolska eller den protestantiska trosriktningen.

    Vi bör akta oss att hänge oss åt den gamla liberala (eller folkpartistiska) vanan att påyrka stränga förbud mot allting vi inte gillar! Däremot är det väl bra att diskutera dessa frågor, men debatten tjänar säkert på att fakta underbyggs med klara referenser och belägg. Annars framstår de bara som personliga fördomar!

Välkommen med dina synpunkter!