Kristina Magnussons plädering för motion 1

    0
    99

    Försvar av motion nr 1, Fasta inslag och tydlighet i tidningen, inlämnad av avdelningen i Västmanland/Dalarna till Folket i Bild/Kulturfronts stämma den 5 september 2020.
    Förberett (men p.g.a. dåligt ljud bara påbörjat) anförande av Kristina Magnusson. (Motionen och styrelsens svar finns under artikeln)

    Jag tycker styrelsen gör det för lätt för sig när den i alla delar avfärdar Västmanland/Dalarnas motion om fasta inslag och tydlighet i tidningen.

    Vårt syfte var att dels kunna ge den eftersatta parollen ”för en folkets kultur” en garanterad plats i alla tidningsnummer, dels att ge tidningen en viss struktur, överskådlighet till fromma för både läsaren, som ska läsa, och redaktören/redaktionskommittén, som ska planera och skriva. Det handlar inte om att för tid och evighet eller överhuvudtaget inordna tidningen efter en viss mall à la tvångströja. Det handlar om att underlätta. Och att återskapa.

    När Karl Kihlbom en gång startade gamla Folket i Bild, fanns redan på 1920-talet antifascistiska populärtidningar med kulturellt innehåll i länder som Frankrike och Tyskland. Med även litterära ambitioner lyckades Karl Kihlbom i tidningen skapa en ton av folklighet, som slog an, ty tidningen blev känd och vitt spridd i breda folklager. Det var där den hade sin huvudsakliga hemvist. Dess minne lever fortfarande kvar. Vi som sitter här är ett bevis på det.

    I min hand håller jag ett ex. av gamla Folket i Bild, nr. 38 från år 1959. Där finns fasta inslag av förströelse för både barn och vuxna. Vi har Rit-Olas serie ”Biffen och Bananen” och ”Pelle Svanslös” i serieform av Gösta Knutsson och Einar Norelius. Där finns korsord med fina bok- och litografipriser, en sida ”Pennfäktaren” där läsarna bidrar med egna funderingar, en frågespalt och en sida med dråpliga skämtbilder, ”Skrattkammaren”.

    Och nu? Försök har gjorts att återuppliva denna tradition, som det ju också funnits en del av i tidigare årgångar av Folket i Bild/Kulturfront. För bara några år sedan fanns under en period en dubbelsida i FiB, ”Stick & klipp”,med inslag av förströelse, knåp och knep och lite finurligheter. Redaktörer var Lars-Ivar Juntti och Losita Garcia. Bidrog gjorde den eminente Robert Nyberg. (Ett smakprov kan vara nr. 1 från år 2013.)

    Allt var mycket ambitiöst och välgjort men säkert, ack, så tidskrävande! Går ej i längden arbeta/anlitas så utan honorar. Sidan lades så småningom ner. Och nu samma sak med FiB:s kortvarigt återuppståndna korsord!

    Lösningen kan inte vara att helt sonika strunta i tillägget till avsnitt 4 i stämmomaterialet för år 2015 om: ”Inslag av förströelse, roliga saker, kanske korsord, knåp och knep, barnmaterial, kåserier, (kultur)historia och folkbildande material i lättsam form”. Tvärtom! Att skriva om t.ex. ”(kultur)historia och folkbildande material i lättsam form” är en fråga om medveten inriktning. Varför lyser de sidorna av folkets kultur mestadels med sin frånvaro?

    Tidningen Kvällsstunden (som man i vissa läger raljerar över) och gamla Folket i Bild har beröringspunkter. Samma folkliga framtoning, samma upplägg med fasta, återkommande inslag. Och man vill roa och förströ, folkbilda och förkovra! I nr. 36 av årets Kvällsstunden t.ex. ett stycke industrihistoria om svensk skotillverkning i Närke, en gång landets skometropol. Två sidor text med fina bilder. En sida ägnas åt att studera på distans – om korrespondensinstituten Hermods och NKI. Också en text med fina bilder. Och så hyllar man Eva Dahlgren – en älskad blekt blondin – som fyller 60 år och ger ut ett nytt album.

    Kvällsstunden grundades år 1938, är politiskt och religiöst obunden utan anknytning till någon intresseorganisation. Den tar inte in annonser och har en upplaga på 35 000 ex. Ges ut varje vecka.

    Folket i Bild/Kulturfront bör med sitt historiska tidningsarv (gamla Folket i Bild och tidskriften Kulturfront) och med den extra dimensionen av sina tre värdefulla paroller kunna arbeta sig upp ur sin marginaliserande nedgång.

    Sjabbla inte bort Västmanland/Dalarnas motion! Tillstyrk!
    Främst första att-satsen viktig!

    Kristina Magnusson


    Motion nr 1: Fasta inslag och tydlighet i tidningen

    Tidskrifter och veckotidningar har i allmänhet en viss struktur och uppbyggnad , som står sig under en längre tid. Vissa inslag är stående eller ofta återkommande. Kännetecknande är ett visst mått av överskådlighet, som gör det lätt för den trogne läsaren att orientera sig.

    Folket i Bild har ett fåtal stående/ofta förekommande inslag. Titt som tätt sker ommöbleringar i tidningsmaterialet och införs förändringar i upplägget. Läsaren har svårt att orientera sig eller genast förstå vad som motiverar vissa texter.

    Parollen ”För en folkets kultur” har fått en alltmer undanskymd plats i tidningen. I parollen torde ingå det tillägg som gjordes till avsnitt 4 Tidningen i stämmomaterialet för år 2015, nämligen att i tidningen skulle ingå ”Inslag av förströelse, roliga saker, kanske korsord, knåp och knep, barnmaterial, kåserier, (kultur)historia och folkbildande material i lättsam form”. Korsordet, kanske det enda inslaget enligt ovan, försvann utan förvarning med nr. 10 år 2019 (redaktörsbyte då) och hade inte återinsatts i julnumret, där det naturligtvis skulle ha passat ypperligt.

    Avslöjande och djuplodande social- och andra reportage à la Lubbe Nordströms Lort-Sverige från år 1938 finns inte i Folket i Bild. Det är en bok som ännu inte fallit i glömska och som på sin tid öppnade samhällets ögon för den bostadsnöd som rådde bland landets breda folklager. Det goda socialreportaget som djärvt och utan skygglappar går till botten med att skildra de många gånger allt uslare och osäkra levnads- och arbetsvillkoren för vanligt folk, det vi kallar folket, borde vara en självklarhet i dagens Folket i Bild.

    Med väl genomtänkta fasta inslag i tidningen, där föreningens tre paroller ingår utan att någon av dem behandlas styvmoderligt, skulle innehållet lättare kunna planeras och balanseras. Läsaren skulle ha lättare känna igen sig och bli förtrogen med tidningen.

    Nya grepp och experimenella textillustrationer bör ej gå ut över läsbarheten. Tydlig kontrast mellan text och ev. bakgrundsfärg/bakgrundsmotiv måste finnas.

    Folket i Bilds redaktörer har i perioder avlöst varandra med oroväckande korta mellanrum. Det är givet att varje nytillträdd redaktör vill sätta en viss egen prägel på tidningen och ska kunna göra det. Men ramar och strukturer bör finnas som en vägledning för redaktören (ensamanställd på tidningen). Det bör på sikt kunna underlätta arbetet, förbättra tidningen och ge stadga åt redaktörskapet.

    Vi föreslår
    – att tidningen får fler fasta inslag och att de tre parollerna ingår i de fasta inslagen. Styrelsen är ytterst ansvarig.
    – att varje nytillträdd redaktör får möjlighet ta del av det tidningen står för samt av tidigare fattade beslut och dokument, som berör tidningsarbetet. Ombesörjs av utsedd ansvarig.
    – att varje text ska gå lätt att läsa. I första hand svart text på vit botten.

    Avdelningen Västmanland-Dalarna 2020-02-15


    Styrelsens utlåtande:

    Motionen tar upp ett övergripande problem med tidningen och ytterst ledningen av arbetet, den arbetande redaktören. Vi har alla som målsättning att få en tidning som uppfyller motionärens krav på en återspegling av vår tre paroller. Men också skapa en bredare folklig tidning med inslag av förströelse som till exempel korsordet .

    Frågan är då hur vi uppnår detta . Först måste vi gå till den verklighet som vi arbetar under. Merparten av arbetet med tidningen är obetalda insatser allt från korrektur, texter, bilder, illustrationer. I undantagsfall betalas det ut arvode. Under sådana arbetsvillkor måste vi ständigt ta vara på de resurser vi har tillbuds. Nu när personen som sammanställde korsordet ville sluta och vi inte har pengar att erbjuda, står vi oss slätt. Vi har inte glömt korsordet utan nu söker vi efter någon annan som skulle göra detta arbete obetalt eller för en ringa betalning.

    När det gäller strukturen i en tidning som antal fasta sidor, fasta medarbetare osv. förändras detta över tid och så måste det vara i en tidning. En tidning är en organism som ständigt måste vara i rörelse för att kunna känna av stämningar och fånga upp frågor som berör läsarna. Det finns inga direktiv som skapar en ökad upplaga utan det handlar om en fingertoppskänsla för arbetet. När det gäller inriktning av arbetet handlar det snarare om val av redaktör. Vi måste välja en redaktör som vi tycker ”ligger i fas” med FIB:s plattform och om det inte fungerar, får vi söka efter en ny redaktör.

    I skrivande stund arbetar redaktören och redaktionskommittén i en konstruktiv och positivt klimat som vi givetvis hoppas kommer att ge resultat i en ökad upplaga.

    Motionären skriver om oron inför de snabba redaktörsbytena och det stämmer att det är ett problem. Men återigen är det den pressade ekonomiska situationen vi arbetar under som är orsaken till de återkommande redaktörsbytena. Redaktörens arbete är dessutom både tungt och omfattande till sin karaktär.

    När det gäller motionens tre krav anser vi att den första att-satsen är besvarad i texten ovan. När det gäller det andra kravet informeras givetvis den nya redaktören om FiB:s grundvalar och tidigare fattade beslut.

    Det tredje kravet om formgivningen skall vi informera formgivaren om era synpunkter om läsbarhet. Återigen ingen fråga man beslutar om på ett årsmöte.

    Med dessa svar föreslår styrelsen att motionen avslås i sin helhet.

    ANNONS

    Välkommen med dina synpunkter!