Ska frågan om Gui Minhai poänteras särskilt i FiB/K:s spalter?

    Inlägg välkomnas nu och kommer att publiceras som kommentarer. De första två kommentarerna är "styrelsens svar" och ett inlägg av Knut Lindelöf som framfördes på zoommötet.

    4
    154

    Här följer nu en diskussion om den bordlagda motion 2 från (digitala) stämman den 5 september. Diskussionen ansågs så viktig att den som kunde föras på zoom-mötet inte var tillräckligt genomlysande. Därför beslutades om bordläggning av frågan till den förhoppningsvis levande stämman i april 2021.

    Motion nr 2: Försvar av yttrande- och tryckfriheten

    FiB/K har försvar av yttrande- och tryckfriheten som en av sina tre paroller. I den svenska tryckfrihetens historia finns flera exempel på lägen, då utländska makter utövat påtryckningar mot Sveriges regering med syfte att förmå regeringen att undertrycka spridning av vissa för den främmande makten misshagliga uppgifter och opinionsyttringar. Nazitysklands framgångsrika agerande under andra världskriget är välkänt och resulterade bl.a. i beslag på tidningar utan rättegång. Sovjetunionen försökte, dock utan framgång, under 1970-talet introducera nya folkrättsliga principer som skulle göra det förbjudet att bedriva solidaritetsarbete i andra länder till förmån för fängslade dissidenter i östblocket; man ville att sådant skulle anses som otillåten ”inblandning” i andra länders inre angelägenheter.

    Det senaste exemplet är Kinas handlande i fallet som rör den i Kina frihetsberövade svenske bokförläggaren och författaren Gui Minhai och de påtryckningar mot Sverige och svenska medier som den kinesiska regeringen utövar genom en synnerligen aktiv “diplomati”. Ett axplock ur vad som förekommit:

    * Svenska medier kallas till möten på Kinas ambassad där de undfägnas med nedsättande uppgifter om Gui.
    * Ambassaden kräver ursäkt av public service-mediet SVT.
    * Ambassaden hotar att vidta ytterligare åtgärder mot Sverige med anledning av att Sveriges kulturminister deltog vid utdelningen av Svenska PEN:s Tucholskypris till Gui.

    För närvarande finns det inget som tyder på att Kinas utrikesförvaltning kommer att upphöra med försöken att på detta sätt utöva påverkan på det svenska samhället på olika nivåer: den politiska, i opinionen och (sannolikt) den ekonomiska.

    Medieorganisationen Utgivarna har tagit upp denna allvarliga situation och nyligen föreslagit att den svenska regeringen nu bör lyfta frågan om Kinas agerande till EU-nivå, och tillsammans med övriga demokratiska EU-länder kraftfullt protestera mot alla former av angrepp mot pressfriheten. I en debattartikel i DN den 26 januari beskriver tryckfrihetsexperten Nils Funcke Kinas agerande mot Sverige på det här området som att ”vi hängmöras”.

    FiB/K bör, i mycket högre utsträckning än nu, uppmärksamma och ta ställning mot främmande makters, och inte bara Kinas, försök att med sådana metoder påverka opinionsbildningen i Sverige. Därigenom försvarar vi vår egen yttrande- och tryckfrihet och minskar risken för att vi på olika sätt – till exempel genom självcensur – begränsar vårt eget utrymme för fri cirkulation av information och yttranden.

    Mot bakgrund av det nu sagda yrkar vi att stämman uttalar sitt stöd för

    1) att tidningen under det kommande året i artiklar och annat material bör uppmärksamma Gui Minhais situation och inom ramen för sina resurser verka för att kraven på hans frigivning får starkt stöd;
    2) att tidningen under det kommande året i artiklar och annat material bör uppmärksamma och ta ställning mot det slag av försök från den kinesiska regeringens sida att påverka opinionsbildningen kring Gui Minhai som vi hittills har sett exempel på och som eventuellt kan komma att fortsätta framöver;
    3) samt att tidningen under det kommande året i artiklar och annat material bör identifiera, uppmärksamma och ta ställning mot eventuella försök av andra främmande makter att genom påtryckningar mot svenska myndigheter och medier påverka opinionsbildningen i Sverige.

    Berlin och Stockholm i februari 2020 Ingemar Folke, Svante Svensson, Margareta Zetterström

    ANNONS

    4 KOMMENTARER

    1. Styrelsens utlåtande:
      Folket i Bild står för att Sverige skall vara neutralt i förhållande till olika stormakter. Som en liten nation skall vi ha goda relationer till alla länder. Vi skall vara vaksamma mot alla länders försök att påverka och styra opinionen i Sverige.

      När det gäller Gui Minh Hai kan man inte hänvisa till vårt försvar för yttrande och tryckfrihet då det rör hur svensk lagstiftning tillämpas och hur den inverkar på svenska förhållanden. Det Gui Minh Hai anklagas för handlar inte om något han gjort i Sverige. Vi ser därför inte att det finns skäl att från vår sida särskilt behandla Gui Minh Hai. Vi kommer naturligtvis att bevaka frågan om Gui Minh Hai ur ett journalistiskt perspektiv och enskilda skribenter är välkomna att skriva om och diskutera Gui Minh Haifallet i tidningen.

      Med detta anser vi att motionen skall avslås.

    2. Min syn på saken:
      Visst har Kina uppträtt olämpligt mot svenska medier och hotat med ”åtgärder” i samband med Tucholskyprisets utdelning till Gui Minhai. Det kan och bör påtalas och tillbakavisas.

      Men Sveriges officiella agerande i det här fallet har inte heller varit prickfritt. Genom kulturministerns agerande pekade man ut Kina på ett ovänligt sätt enligt diplomatisk praxis.

      FiB/K:s försvar av yttrandefrihet gäller förstås hela världen och vi ska självklart försvara förföljda kulturutövare överallt i världen och naturligtvis också Gui Minhai. Men statens representanter bör avhålla sig från direkt sådan kritik. Eftersom målet måste vara att få fängslade svenska medborgare fria, vilket i alla andra konsulära ärenden har resulterat i att UD främst agerar med tyst diplomati, så blir officiell offentlig statlig kritik för det mesta kontraproduktiv.

      Man kan fråga sig varför detta inte ska gälla i fallet Gui Minhai?

      Alltså, FiB/K ska självklart kritisera alla försök från främmande makt att påverka svenska medier. Men FiB/K ska inte sila mygg och svälja kameler.

      Den påverkan som oavbrutet pågår västerifrån på svenska medier och på svensk politik – inte minst på utrikes- och försvarsområdet – hotar på allvar vårt lands självbestämmande. I detta fall kan man tala om otillbörliga påtryckningar från främmande makt. Här bör FiB/K:s tyngdpunkt ligga.

      I konsekvens med detta borde FiB/K arbeta mycket mer målmedvetet för att påverka den svenska regeringen, svenska juristkåren och svenska medier som fegt svassar efter USA:s och Storbritanniens regeringar i t ex Assangefallet. Här har vi en politiskt betydligt större (och svårare) uppgift att ta itu med.

      Att låta fallet Gui Minhai och Kinas visserligen taktlösa (men ändå ganska beskedliga) påtryckningar på Sverige dominera våra spalter i dagens politiska världsläge, vore att huka för den USA-anpassliga svenska överheten och därmed svika försvaret av alla våra tre paroller.

      Ett antagande av den här motionen vore mycket olyckligt.

      Knut Lindelöf

    3. Knut Lindelöf skriver:
      “Visst har Kina uppträtt olämpligt mot svenska medier och hotat med ‘åtgärder’ i samband med Tucholskyprisets utdelning till Gui Minhai. Det kan och bör påtalas och tillbakavisas.”

      Motionen förespråkar just detta.

      KL skriver vidare:
      “FiB/K:s försvar av yttrandefrihet gäller förstås hela världen och vi ska självklart försvara förföljda kulturutövare överallt i världen och naturligtvis också Gui Minhai.”

      I likhet med motionen – men till skillnad från styrelsen – hävdar KL att föreningens försvar av yttrandefriheten gäller i hela världen.

      KL skriver också:
      “Alltså, FiB/K ska självklart kritisera alla försök från främmande makt att påverka svenska medier.”

      Detta är just det som finns i motionens yrkande.

      Så vad är egentligen problemet för KL? Problemet för Knut L är nog vad som är kameler och vad som är myggor. Knut menar troligen att Kinas påtryckningar och hot är myggor. Norges exportörer av lax skulle inte hålla med; när Liu Xiaobo fick Nobels fredspris, blev de av med en stor del av sina affärer. “Alla kineser” tyckte tydligen inte om norsk lax längre.

      Men måste vi vara överens om vem som är kamel och vem som är en mygga? Om vi finner Gui Minhais fall angeläget, och det är vi i alla fall överens om, bör vi inte då ge honom det stöd vi förmår? Om vi ogillar påtryckningarna från Kinas makthavare, bör vi inte då säga ifrån? Vi är ju faktiskt överens om det också.

    4. Under rubriken ”Kinas nakna maktanspråk” skrev Fredrik Haage en ledare i Smålandsposten den 8.9. Vidare ”Det handlar inte om en konflikt mellan USA och Kina där båda är lika goda kålsupare. Det handlar om den anständiga delen av världen gentemot en terrorstat”. Även om ”Sveriges malligaste morgontidning” och SvD kanske inte använder samma språkbruk så är deras uppfattning i stort sett densamma.

      Alla fibbare har under årens lopp kunnat följa hur Sverige som stat mer och mer fjärmat sig från sin alliansfrihet för att närma sig det västliga blocket med dess olika delar t ex Nato. Naturligtvis har den imperialistiska staten USA sett detta med tillfredsställelse. Från USA:s sida kämpar man propagandistiskt stenhårt för att, precis som Haage gör, utmåla Kina som åtminstone det kommande hotet.

      Alla fibbare vet hur den militära styrkefördelningen är på jorden.

      Alla fibbare känner också ganska väl till vilken stat det är som krigar mest och bojkottar mest mot jordens folk, och som utan vidare anser sig ha rätt att bryta ingångna avtal.

      Slutsatsen av det som för närvarande sker på jorden, måste för alla fibbare vara att stödet för kampen mot USA-imperialismen bör stärkas.

      Att informera om Kina är viktigt. När man från kinesiskt håll till exempel ville stryka ett kapitel i ”Kapital och ideologi” av T. Pikkety innan boken skulle ges ut i Kina, så visar det tydligt på rädsla för kritik. Men att försöka minska på kritiken mot USA, vilket man gör om man också mer och mer allvarligt pekar finger mot Kina, ja då kommer naturligtvis den underrättelsetjänst som USA har i Sverige att notera det och rapportera hem: ”Vi kan härmed meddela att den självutnämnda s k fronten mot USA-imperialismen till vår stora tillfredsställelse håller på att urholkas i Sverige.” Ingemar Folke, Svante Svensson, och Margareta Zetterström anser jag vara ute efter att just lätta på trycket i kampen mot USA-imperialismen och det är allvarligt.

    Välkommen med dina synpunkter!