Har vädret verkligen blivit mer “extremt”?

4
148
Anders Persson, meteorolog

Som meteorolog har jag länge undrat över och irriterats av de ideliga påståendena att extrema väderhändelser (skyfall, stormar etc) har ökat och kommer att öka. De senare påståendena baseras på att klimatmodellerna visat att med en gradvis uppvärmning, kommer också de extrema väderhändelserna att öka. Problemet här är att under de senaste 100–150 åren, då vi haft en omisskännlig uppvärmning av atmosfären, har man inte kunnat notera någon signifikant ökning av extremvädret. Det som irriterat mig är att ingen, i dessa tider av rädsla för “fejk news”, verkar ha kollat om extremvädret verkligen har ökat, till exempel över Sverige.

SMHI har, som en service för klimatdebatten, tagit fram en mängd “klimatindikatorer” som finns på deras hemsida. Den innehåller ett dussin diagram av vädrets variationer 80, 100 eller 160 år tillbaka. Diagrammet för till exempel “temperatur” visar på en uppvärmning av 2 grader sedan 1860.

Som man kan vänta sig ser man i andra diagram en veckas tidigare start av “vårfloden” (sedan 1910) och en ökning av “vegatationsperiodens” längd (sedan 1960). Antal dagar med “snötäcke” (sedan 1950) har ökat något, men inte “största snödjupet” (sedan 1900). Därmed är vi inne på de “extrema väderhändelserna”.

SMHI:s diagram för “extrem nederbörd” (sedan 1900) visar ingen förändring, inte heller för “extrem areal nederbörd” (sedan 1931). Diagrammet för “nederbörd” (sedan 1860) visar en svag ökning, vilket är en logisk följd av att varmare luft kan innehålla mer vatten. Men en varmare atmosfär blir, trots att energin in den ökar, inte mer “våldsam”.

Det som skapar “oväder” är inte atmosfärens energiinnehåll som sådant, utan dess kontraster. Horisontella temperaturkontraster skapar de vandrande lågtrycken och dess stormar, vertikala temperaturkontraster åskväder, tromber, tropiska cykloner etc. När atmosfären blir varmare (eller kallare) ökar inte nödvändigtvis kontrasterna.

Detta senare resonemang bekräftas av SMHI:s diagram över “geostrofisk vind” (sedan 1900 över Götaland, sedan 1940 över resten av Sverige). Den så kallade “geostrofiska vinden” utgör ett medelvärde av vinden över ett större område och på några hundra meter över landbacken.

Inom den vetenskapliga världen är man lite brydd över att den koppling som modellerna visar mellan uppvärmning och extremt väder inte bekräftas av de senaste 50–150 årens statistik. Greta Thunberg uppmanar oss att “lyssna på vetenskapsmännen”. Det är inte alltid lätt, eftersom de skriver på utrikiska i för allmänheten svårtillgängliga publikationer och riktar sig till andra vetenskapsmän. Men SMHI:s “klimatindikatorer” gör det möjligt för envar att “bli sin egen vetenskapsman” och kolla om den känsla som alla verkar ha; “att vädret blivit mer extremt” verkligen stämmer – eller är en följd av bättre nyhetsbevakning!

Annons

4 KOMMENTARER

  1. Sedan jag skrev det här inlägget har klimatforskare på SMHI kommit med den oväntade nyheten att deras modeller INTE visar någon speciell ökning av extremvädret (flera stormar och skyfall etc). Det man ser är en liten ökning av antalet värmeböljor och en liten ökning av nederbörden. Men båda är rent logiska och oundvikliga följder av en lite varmare atmosfär och kan inte användas som “ytterligare argument”. Det finns till och med indikationer på att en lite varmare atmosfär blir mindre “stormbenägen”.

    Detta kan man ana i en del av det historiska materialet som visar svagare vindar under de senaste årtiondena trots uppvärmningen. (Lägg märke till valmöjligheten i övre högra hörnet, den svarta boxen).

  2. I dagens UNT (27.10) får jag svar på tal av en Lennart Lennartsson. Men som så många andra verkar han inte kunna läsa innantill, utan kör sitt race: “Anders Persson ifrågasätter om extremväder blivit vanligare eller ej och hänvisar till SMHI. Han ger sig även på Greta Thunberg som om hon skulle påstått att vi har extremväder i Sverige. I Spanien hade man däremot det i somras, katastroftillstånd efter översvämningar där bilar forsade iväg efter gatorna flygplatser stängdes stränder spolades bort, tur det finns nyheter så vi får veta att extremväder händer och dessutom allt oftare men kanske inte just i Sverige, vi ligger bra till på klotet har vi fått lära oss.”

    1. Jag “hänvisar” inte till SMHI, utan till objektiv klimatstatistik som hade kunnat tas fram av vilket meteorologiskt institut som helst.
    2. Jag ger mig inte på Greta Thunberg. Det är tyvärr bara en bråkdel av allmänheten som inhämtar sin klimatkunskap från vetenskapsmännen direkt, för det mesta sker det via någon journalist.
    3. Det är ett gammalt känt faktum att när Medelhavsländerna inte har “sommar och sol” kan de ha katastrofala skyfall och stormar. Men frågan gäller inte en jämförelse mellan Sverige och Spanien utan om dessa extremhändelser, här och i Spanien har ökat.

    Klimatprofessorn Erik Kjellström på SMHI, som påpekade för mig att åtminstone deras modeller inte visar någon ökning av “extremväder” (bortsett från fler värmeböljor), har i flera intervjuer på sistone berättat för journalister att det beror på att modellerna har för grov “upplösning”, d v s förmåga att detaljbeskriva vädret i vertikal och horisontell led. Detta är ett klassiskt problem i all modellering av atmosfären ända sedan 1960-talet. Men nu skulle “upplösningen” öka och modellerna kunna simulera skyfall bättre, d v s inte underprognosera dem. Detta har av journalister tolkats som att “skyfallen kommer att bli vanligare i framtiden”, trots att Kjellström inte tar ställning i den frågan.

  3. Erik Kjellström meddelar mig nu på kvällen att jag inte hade fel som i insändaren i UNT hävdade att klimatmodellerna visar på ökande “extremväder”. Dock gäller detta enbart nederbörden, säger Erik. Vad gäller framtida stormar är scenarierna oklara.

Välkommen med dina synpunkter!