Med klimatglasögonen omsorgsfullt slipade

0
259
Författartrion med sin bok på Norstedts sajt

”Forskarna har sagt sitt: vi måste ändra livsstil, annars jiddrar vi big time med framtida generationers chans till en hyfsad framtid.” Det ska villigt medges att jag läser denna mening smått omtumlad. Inte utan viss oro frågar jag mig, om jag själv har för vana att ”jiddra big time” eller om mina rutiner är av mera hedervärt slag…

Det är i alla händelser med den nyss citerade upplysningen som författartrion Emma Sundh, Johanna Nilsson & Maria Soxbo inleder sin bok Gör skillnad! – Från klimatångest till handlingskraft (Norstedts, 2020) för att sedan traska vidare i det upptrampade spåret. Resultatet blir ofta jargongartat med lätt inställsam touche och ett överflöd av opåkallade fraser på engelska. Till exempel sägs de fyra årstiderna vara spring/summer, pre-fall, fall/winter och pre-spring. Varför duger inte vår, sommar, höst och vinter?

Av bokens tolv kapitel svarar Sundh, Nilsson & Soxbo för vardera tre, fyra och fem, men uttryckssätt, tonfall och tilltal är väl samstämda och exakt synkroniserade. Rent språkligt går det inte att skilja den ena skribenten från den andra. På typiskt maner har alla tre sagt upp bekantskapen med pronomenet ”man” och använder i stället alternativet ”en” – troligen av förment genusmässiga skäl:

”Ingen är immun mot konsekvenserna av klimatförändringarna alldeles oavsett antalet slantar en har i plånboken, hur berömd en är, vilken typ av makt en har och vilket kön en tillhör” (sid. 40).

I min värld är det här skrivsättet osmakligt, infantilt och bondskt. Författarna tycks omedvetna om att ”man” uppträder både som pronomen och substantiv i svenskan samt att det är vattentäta skott dem emellan. I de två frågorna ”Hur åker man spårvagn i Göteborg?” resp. ”Kan en äkta man åka spårvagn i Göteborg?” är man pronomen i första exemplet och substantiv i det andra – och som pronomen har man ingen som helst anknytning till manbarhet, machoideal eller till patriarkala strävanden. Frågar vi i stället ”Hur åker en spårvagn i Göteborg?” så bäddar vi för missförstånd och löper risk att få två helt skilda svar: ”raka vägen fram” eller ”genom att införskaffa giltig färdbiljett”.

Det är hög tid att sätta ”en” i karantän för att minska smittspridningen!

Med detta sagt lämnar jag språket därhän och konstaterar att Gör skillnad! ska läsas som en handbok eller bruksanvisning för klimataktivister, både för de redan engagerade och för villrådiga nybörjare på vargungestadiet. Budskapet är att vi – vi alla eller ’vi människor’ – radikalt måste ändra vårt beteende på en rad frontavsnitt, om de allt överskuggande klimathoten ska avvärjas eller i varje fall hållas inom acceptabla gränser. Mycket analyseras och synas i sömmarna: våra resmål och transportsätt, klädval, matvanor, yrkesambitioner, bostäder, konsumtionsnivåer, pensionsfonder etc. Goda råd portioneras ut i aldrig sinande strömmar. Faktarutor och intervjuer med ett dussin olika experter och forskare har sprängts in i den löpande texten.

Det är gott och väl. Jag anser själv att ingen kan sitta still i båten med tanke på det krisläge vi befinner oss i; det är helt enkelt allas skyldighet att leva så hållbart som möjligt i solidaritet både med framtida generationer och kulturer med sämre förutsättningar än vår egen kultur.

Men på samma gång menar jag att klimatförändringarna är av sådan dignitet att de inte kan åtgärdas enbart, eller ens i första hand, med individuella insatser eller med aldrig så långtgående uppoffringar av outtröttliga eldsjälar. Strukturella reformer måste till. Ett paradigmskifte likaså. Min övertygelse är att den epok som inleddes av Reagan/Thatcher för cirka 40 år sedan nu har nått vägs ände, eftersom rysligare arvtagare än Donald Trump, Viktor Orbán, Bolsonaro, Erdogan och Åkesson knappast går att uppbringa. Emellertid omnämns ingen av dessa gentlemän i boken. Politiska perspektiv på makronivå saknas nästan helt.

Emma Sundh – som föddes i Ulvsby utanför Karlstad och i dag avser att lämna Stockholm för att bege sig hem till Värmland igen – låter visserligen ett av sina intervjuoffer säga att snabba omställningar av ekonomier och industrier är bokstavligen livsnödvändiga för klimatets skull. Men längre ut än så ifrån stranden förflyttar man sig inte. De djupare vattnen undviks.

Måndagen den 8 oktober 2018, samma dag som FN fastslog att ansträngningarna världen över måste fördubblas om 1,5-gradersmålet ska uppnås, bildade Sundh, Nilsson & Soxbo Klimatklubben. En dryg månad senare hade denna klubb 25.000 medlemmar, samtliga med finslipade ”klimatglasögon”. Just den metaforen omhuldar författarna så varmt att de använder den 67 gånger i sin bok.

ANNONS

Välkommen med dina synpunkter!