Kinesiskt perspektiv på fallet Gui Minhai

USA vill komma åt Gui Minhai därför att denne hoppade av som spion, flydde tillbaka till Kina, och vet mycket om USA:s omfattande spion- och påverkanssystem i Kina. Han hjälper nu kinesiska myndigheter att bekämpa detta. Det hävdar Karl Wang i nedanstående kommentar till Ingemar Folkes artikel om Gui Minhai i FiB/K nr 2-2021. Karl Wang redogör också för det kinesiska rättssystemets principer, som skiljer sig från de västerländska. Kinesiska företrädare har varit ytterst återhållsamma med information om Gui Minhai. Den här redogörelsen av kinesen Karl Wang är den första kommentaren inifrån Kina.

11
2761
Klipp ur Ingemar Folkes artikel om fallet Gui Minhai i FiB/K nr 2-2021

Gui Minhai hamnade i finansiella svårigheter och USA slog klorna i honom och betalade bra för att undergräva Kinas regering genom att i Hong Kong sprida falskt skvaller om de kinesiska ledarna. Under hotelser utökades det till att spionera. USA betalade bra, att tjäna sådana pengar på publiceringar går bara i den knivskarpa konkurrensen i Hong Kong.

För att rädda sig från USA:s hot och påtryckningar flydde han tillbaka till Kina. Han visste för mycket och riskerade att bli en Jeffrey Epstein1 eller Udo Ulfkotte2. I Kina gjorde han en så kallad plea bargaining [överenskommelse om erkännande i utbyte mot lindrigare straff; mycket vanligt bland annat i USA /red.]. Han erbjöd sig att samarbeta med Kinas motsvarighet till SÄPO och det samarbetet ledde till att USA:s omfattande spion- och påverkanssystem revs ner i Kina. Formellt erkände han och avstod från att överklaga. Nu avtjänar han sitt straff genom att samarbeta med Kinas SÄPO, att bekämpa USA påverkan, propaganda och spioneri i Kina. Han lever enligt samstämmig information på nätverken i Kina ett ganska normalt men begränsat och övervakat liv i en bostad med ett ”jobb” och en uppgift. Så avtjänar han sitt straff.

Det är inte underligt att USA vill ha tag i honom, dom är desperata att få ut honom från Kina så man kan eliminera honom, kanske med en liten olycka, och skylla den på Kina, eller i varje fall tysta honom. Gui Minhais kunskaper om hur USA arbetar i Kina har i stort sett stängt ner deras Kinaverksamhet. Min källa är huvudsakligen Gui Minhai själv genom mellanhänder, men åtskilliga källor och kanaler är samstämmiga.

Något om Kinas rättsväsende

Kinas rättsväsende fungerar mycket annorlunda än Sveriges. Om ett brott misstänks, speciellt om det är allvarligt, häktas den misstänkte som misstänkt, inte anklagad, och isoleras. Inga försvarare, advokater, åklagare, media, vänner eller släktingar ges tillträde. Detta för att bevis eller vittnesmål inte skall kunna skadas, förändras eller personer påverkas.

Polisen utreder sedan, den utredningen får inte på några villkor påverkas. Den skall vara neutral. Locket är på, stenhårt.

När utredningen är färdig lämnas den över till åklagare, försvaret och den misstänkte som nu är en anklagad för specifika brott. Här sker nästan alltid en plea bargaining. Man förhandlar, och när man är överens presenteras det för domstolen som granskar att allt gått rätt till, vilket är precis vad som hänt här, och fastställer det som en dom. Därför är de flesta domar fällande. Åklagare och försvar och den åtalade är redan överens. Det konfrontationella systemet i svenskt rättsväsende tillämpas som regel inte, man arbetar istället mot att finna lösningar.

Gui Minhai har säkert föreslagit: Jag erkänner och avslöjar allt om jag slipper straff. Då kan ni eliminera USA-spioneriet och USA:s påverkanskampanjer i Kina, för jag har erfarenheten, insikten och kunskaperna hur det fungerar. Resultatet blev tydligen en kompromiss. Gui Minhai erkände, överklagade inte, och dömdes formellt till 10 års fängelse. Det är ett milt straff för spioneri i Kina. Sedan kan myndigheterna avgöra hur det straffet skall avtjänas.

Gui Minhai fick alltså ett ”jobb” på Kinas SÄPO, bor i en vanlig bostad med restriktioner, går till jobbet var dag, och lever ett ganska normalt liv, förmodligen med en ny identitet. Denna typ av förfarande är mycket vanligt i Kina. Man tar en mycket pragmatisk syn på allt. Att sätta honom i en cell tjänar inget vettigt syfte, att ge honom ett slags jobb på Kinas SÄPO för att ta till vara hans kunskaper hur USA arbetar i Kina och därmed stoppa USA ger stora fördelar för alla parter. Det är inte alls ovanligt att rättsväsendet resonerar så i Kina. All information som kommer fram, alla bitar i pusslet, faller mycket tydligt på plats och det finns åtskilliga samstämmiga kanaler och källor. Under polisutredning är locket stenhårt på, men sedan domen väl har fallit och vunnit laga kraft träder nätverken in och i små bitar kommer allt fram.

Inte underligt att USA med Sverige som hjälpreda går på för fullt för att få ut Gui Minhai från Kina! Han blev en stor belastning för USA.

Karl Wang
Svenskutbildad ingenjör, nu pensionär och sedan länge bosatta i Kina.


1) Jeffrey Epstein hittades död i sin cell i det federala häktet i New York den 10 augusti 2019. Många tror att han mördades för att tysta honom som vittne mot en rad inflytelserika personer som deltagit i sexhandel och övergrepp mot minderåriga.
2) Udo Ulfkotte, informerad och välmeriterad förutvarande redaktör för Frankfurter Allgemeine Zeitung och författare till boken Gekaufte Journalisten (Köpta journalister), där han utförligt belade att de amerikanska och tyska underrättelsetjänsterna CIA och BND mutar journalister för att få dem att sprida propaganda för Nato, sägs ha dött av hjärtinfarkt den 13 januari 2017 vid 56 års ålder.

Två andra kommentarer till Ingmar Folkes artikel publiceras i FiB/K nr 3-2021.

Ingemar Folkes artikel om fallet Gui Minhai.

ANNONS

11 KOMMENTARER

  1. Vi som kämpar för yttrandefrihet måste ha en åsikt om vilka inlägg som inte skall publiceras, särskilt om man är redaktör – vilket många av oss är, åtminstone i det lilla i våra sociala mediekanaler och bloggar. Människor som inte är psykotiska tycker jag skall publiceras om det alls är möjligt, även om de skriver dåligt. Psykotiska personer behöver man inte publicera. Den svåra frågan är mellankategorin: skribenter som inte är psykotiska men påvisbart ovederhäftiga och ovilliga att sträva mot tankereda. Som yttrandefrihetsförkämpe menar jag att de må publiceras, men att det skall vara tillåtet för andra att påtala att de är opålitliga källor, och att detta skall vara tillåtet utan att man behöver ge sig in i detaljdiskussion om allt. Exemplifiering på ovederhäftighet räcker som svar till dem som inte vill eller inte kan vara sakliga och logiska.

    Karl Wang tillhör mellankategorin. Detta har vi diskuterat på lindelof.nu. Karl Wang vore, enligt Knut Lindlöf i den diskussionen, ”en frivillig förmedlare av Kinas mest extrema linje i internationella frågor. Dessutom en svensk som bor och har arbetat i Kina under många år”.

    Som exemplifiering på tankeoreda i Karl Wangs text ovan må nämnas påståendet att Folkrepubliken Kina vore mycket annorlunda än Sverige därför att om ”brott misstänks, speciellt om det är allvarligt, häktas [underförstått: i FR Kina, till skillnad från i Sverige] den misstänkte som misstänkt, inte anklagad, och isoleras […] för att bevis eller vittnesmål inte skall kunna skadas, förändras eller personer påverkas”. Detta citat är, tvärtemot vad som påstås, en god beskrivning av häktning i Sverige (källa: Åklagarmyndigheten), bortsett från att det är osäkert vad Karl Wang menar med ”misstänkt, inte anklagad”. Det som möjligen skulle kunna vara värt att tala om i denna jämförelse är att häktning vore vanligare vid lägre misstankegrad och för ringare brott i FR Kina, men det vore meningslöst att sätta sig in den frågan för att diskutera med Karl Wang.

    Men som sagt, publicera gärna! Särskilt med tanke på det sensationella påståendet att ”[m]in källa är huvudsakligen Gui Minhai själv genom mellanhänder, men åtskilliga källor och kanaler är samstämmiga”. Bara den saken gör inlägget intressant.

    En rimligare tolkning är som följer:
    Inledningsvis må sägas 1) att Folkrepubliken Kina har stora människoresurser; om man är så begåvad att man är ”en på millionen” har man 1400 konkurrenter i Kina; när en svensk tidning talar med FR Kinas ambassadör dokumenteras mötet av ett anmärkningsvärt antal ambassadanställda; 2) att FR Kina har visat att Kina inte föraktar små, marginaliserade vänner. Till saken: att Gui Minhai själv står i kontakt med oss via Karl Wang förefaller mindre sannolikt. Troligare är att FR Kina noterar även små medier som Karl Wangs blogg och fib.se, och att FR Kinas statsapparat nu har skickat oss detta fabricerade påstående om att Gui Minhai meddelar sig med omvärlden via den excentriske Karl Wang. Vi i lilla FiB/K tackar för uppmärksamheten! (Jag sade inte att detta är sannolikt; jag sade att det är ”rimligare” än Karl Wangs text.)

    Slutligen ett annat ämne.
    På Wikipedia finns en god riktlinje för frivilliga artikelredigerare som säger ”Agera inte demonstrativt för att framhäva något [eller] visa din ståndpunkt”. I ingressen har redaktören skrivit ”kinesen Karl Wang”, vilket jag tolkar som ett inlägg i debatten om ”nation” på lindelof.nu. Nå, på sin blogg skriver Karl Wang att han är ”kinasvensk” och, förargligt nog, att Kina har ”många olika nationer”.

  2. I Kina förekommer politiska diskussioner på sociala medier. Myndigheternas övervakning av dessa medier gör det möjligt att radera inlägg som myndigheterna anser olämpliga av ett eller annat skäl. Ett annat sätt att motverka opinionsbildning som myndigheterna finner mindre önskvärd är att anlita personer som ger sig in i diskussionerna och polemiserar med kritikerna. Sådana personer får av myndigheterna en blygsam ersättning för varje inlägg de gör. De kallas skämtsamt ”50-örespartiet”.

    Varför kommer jag att tänka på detta, när jag läser Karl Wangs rövarhistorier om Gui Minhai? Jag tror att det är den tappra ”man-gör-så-gott-man-kan-andan” som genomsyrar hans inlägg.

    Kinas ambassadörs försök till smutskastning av Gui föll ju platt till marken, när man undersökte vad som faktiskt hade hänt vid Göteborgs universitet i slutet av 90-talet. Men ambassadören (eller hans uppdragsgivare) hade i alla fall haft några halmstrån att utgå från; Gui hade ju faktiskt vistats i Göteborg då osv.

    Karl Wang däremot får helt och hållet klara sig med sin egen fria fabuleringsförmåga.

  3. Ingmar Folke är jurist därför kan han förkasta Wang som en lögnare. Men borde inte Folke

      använda

    nån form av bevisföring istället, eller håller det i Ingmar Folkes domstol att utan bevisning döma folk. Eller gäller det bara när Ingmar Folke har bevis i ”skrivbordslådan” mot ett för honom obehagligt vittnesmål, och som han inte gitter ta fram bevis på, utan istället dela upp publiken i ”vi som gillar och litar på Ingmar Folke” och ”de som misstror Knut Lindelöf (och redaktionskommittén), vi vet ju vems ärenden de går” – typ. Ohederligt och klandervärt tycker jag.

  4. Jag är inte svensk, är inte medborgare, har inget personnummer och ingen anknytning till Sverige, och har inte varit i Sverige sedan 70-talet.

    Vid häktning sker det av en åklagare i Sverige och den anklagade tilldelas omedelbart en försvarare, och som regel tillåts besök. Inte så i Kina. I Kina får vi nyheter via nätverken, inte genom statskontrollerade medier som i Sverige.

    Gui Minhai står i kontakt via nätverken, inte via mig. Det står inte alls att jag är kinasvensk, utan att en kinasvensk hade ursprungligen skapat bloggen, tyvärr nu rapporterat avliden. Jag skall förtydliga det.

    Kinas sociala medier ligger idag på WeChat. Där finns ingen central lagring som kan övervakas. Allt ligger endast på användarnas mobiler. ”50-örespartiet” är en propaganda från väst. Det existerar inte. Däremot använder företag influensers i kommentarerna, vilket anses normalt i Kina. Jag har haft flitig kommunikation med GU, det är mycket tydligt vad Gui Minhai sysslade med.

  5. FiB/Kulturfront publicerade i nr 2 2021 en utförlig artikel ”Obekväm för kinesiska eliten” om Gui Minhai av Ingemar Folke. Den innehåller en detaljerad redogörelse om förhållanden jag inte känner till så väl, och jag undrar om Ingemar Folke är så säker på alla uppgifter han presenterar.

    Jag vill ifrågasätta hans redogörelse på några punkter. Han menar att Gui Minhai är en tryckfrihetsmartyr, men jag finner inga belägg för detta i artikeln. Gui Minhai har tydligen under perioden 1991–2020 publicerat litteratur som bland annat kritiserar den politiska eliten i Kina. Men Ingemar Folke kan inte anföra några belägg för att detta haft betydelse för behandlingen av Gui Minhai, fast det är möjligt att så är fallet.

    Folke berättar att Gui Minhai döms under en paragraf i den kinesiska strafflagen som lyder ”Den som för utländsk inrättnings, organisations eller persons räkning tillgriper, utspanar, anskaffar eller olagligen bereder sig tillgång till statshemlighet eller underrättelse döms till fängelse på viss tid, lägst fem år, högst tio år.” Det är en brist att kinesiska myndigheter inte lämnat närmare beskrivning av det påstådda brottet. Olika skäl kan tänkas till det. Kan bero på att brottet inte begåtts, eller på att man vid motivering tycker att man då röjer källor, dålig praxis – vi vet inte. Ingemar Folket skriver ”Under tiden efter bortförandet i oktober 2015 har Guis frihet varit så begränsad att han då har saknat möjlighet att begå en gärning av det slag som avses i artikel 111”. Men jag har svårt att tro att Folke har en sådan detaljkännedom om Guis förhållanden att han rimligen kan uttala sig så kategoriskt. Vidare kan väl ett eventuellt brott i väsentlig utsträckning ha begåtts före 2015. Och myndigheterna, som gav Gui frihet att resa 2017, kan senare ha fått väsentlig information. Eller hur?

    Ingemar Folke tycker att det är oerhört konstigt att rättegången fördröjts i två år. Ja, möjligen säger jag som lekman, men jag erinrar mig också att behandlingen av Julian Assange från svenskt rättsväsende var betydligt långsammare.

    Avslutningsvis skriver Ingemar Folke ”Mot bakgrund av dessa anmärkningsvärda omständigheter blir det tydligt att fängelsedomen inte vilar på sakligt underlag” och ”Vi måste således utgå från att Gui är oskyldigt dömd.” Vi kan beklaga brist på information om Gui Minhai. Men sammanfattningsvis tycker jag verkligen inte att Ingemar Folke presenterat tillräckligt underlag för sina skarpa slutsatser.

    Anders Romelsjö

    (Ovanstående publiceras även i FiB/K nr 3-2021)

  6. Ingemar Folkes genomgång av fallet Gui Minhai är – som den står – en upprörande historia. Men den bygger i hög utsträckning på Ingemar Folkes egen privata övertygelse att det är fråga om ett det kinesiska kommunistpartiets övergrepp mot en yttrandefrihetskämpe. Men hans övertygelse bygger på antaganden som talar för hans egen uppfattning och på nedtonande av antaganden som talar i annan riktning.

    Det som dessutom komplicerar denna historia – och gör den politiskt laddad i Sverige idag – är att Sveriges regering och myndigheter så tydligt synkroniserar sig med USA-intressen på alla områden, inte minst i detta ärende. Det kan knappast ha undgått någon att USA med alla till buds stående medel framställer Kina som ett hot mot hela västvärldens liberala och demokratiska fundament, ett fundament som i dag vacklar betänkligt helt av egen kraft.

    Enligt min uppfattning kan man om fallet Gui Minhai ha olika mening, eller kanske främst ingen mening alls. Mycket är ju oklart på grund av att kinesiska myndigheter inte tillämpar något som liknar vår offentlighetsprincip och att medier i vår del av världen företräder USA:s intressen.

    Att inte väga in de storpolitiska aspekterna i denna diskussion – i en förening som även har antiimperialism på sitt program – har jag mycket svårt att förstå.

    Knut Lindelöf

    (Ovanstående publiceras även i FiB/K nr 3-2021)

  7. Uppgifterna i min artikel i nr 2 är i stort sett all information som står till buds om Guis öden efter kidnappningen av honom i oktober 2015. De är knapphändiga, men ingenting som jag har hittat på. Slutsatsen att Gui är en tryckfrihetsmartyr är min, men den stöds av vad vi känner till om hans fall. Kinas myndigheter har medvetet begränsat insynen i detta. Således berövades Gui konsulärt bistånd från Sverige i samband med rättegången.

    Anders Romelsjö och Knut Lindelöf tycks ha så pass mycket förtroende för det kinesiska rättsväsendet att de inte utesluter att Gui nu i fängelse får sona vad han förtjänat. Det är vanskligt att hysa sådant förtroende. UD har i sin rapport ”Kina – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer: situationen per den 31 december 2018” gjort följande bedömning:

    ”Rättsväsendet är underställt kommunistpartiets kontroll och därmed inte oberoende. Partiets inblandning är särskilt påtaglig i politiskt känsliga fall. Begreppet rättsstatlighet (i Kina översatt till rule of law), som är vanligt i den officiella retoriken, kan inte ses som en ambition att skapa ett rättsväsende som är fristående från staten och kommunistpartiet. I praktiken tillämpas och respekteras rättsstatens principer endast selektivt.”

    Att USA för närvarande kräver att Gui ska friges är bra och befriar inte oss som vill värna tryckfriheten från att stödja en landsman, som av allt att döma straffas med fängelse, därför att den kinesiska eliten vill ha en irriterande skribent och förläggare ur vägen. En tryckfrihetsmartyr är inget växelmynt i de ”storpolitiska” sammanhang som Knut Lindelöf åsyftar.

  8. Vad är GU. Göteborgs Universitet. Jag har haft en hel del utbyte av information med Historiska fakulteten.

    Vad är “nätverken”? Här får jag be om ursäkt. Jag tänkte inte på att Sverige ligger omkring 50 år efter Kina i samhällsutvecklingen. Sverige drivs idag på ideologiska grunder som Kina gjorde under Kulturrevolutionen. Att Sverige ligger minst tio år efter Kina i högteknologisk tillämpning. I Sverige loggar man in, lägger upp ett inlägg på en central server, som Facebook eller Twitter. Andra loggar in, och lägger in egna inlägg på samma server. Allt ligger centralt lagrat, där det kan övervakas och censureras, och det är som bekant vad som händer.

    I Kina använder vi WeChat, kanske 3.000 användare ligger på ett nätverk. En telefon, vilken som helst, sänder till alla i nätverket samtidigt. En telefon sänder ett meddelande, med röst, video, text, eller bild, alla andra får det. Mest använder man röst, inte text i inläggen som i Sverige. Det meddelandet går då direkt till alla telefoner i nätverket, direkt och utan att lagras centralt.

    Ingen information finns centralt lagrad utan enbart på användarnas telefoner. Det omöjliggör övervakning och censur. Distribuerad lagring. En telefon kan ligga på många olika nätverk. För att censurera måste man alltså hacka minst 3.000 telefoner, alltså för att radera det. Det går inte. Det går att se vem avsändaren är, men alla har pseudonymer och alla är anonyma om dom väljer att vara det. WeChat har även översättning mellan olika språk.

    Gui Minhai har inte publicerat någon ”kritik”, böckerna fanns i Hong Kong på affärsdiskarna, så det var lätt att kolla vad som var skrivet. Vad han publicerade var nedsättant påhittat skvaller för att förolämpa och skända. Han påstod att XiJinping hade flera älskarinnor, använde prostituerade och droger. Men XiJinping är välkänd för att vara religiöst strikt med sådant. Att sprida sådana falska uppgifter med uppsåt att skada personers rykten är kriminellt i Kina, grovt förtal, oavsett vem det gäller. Tröskeln är låg. Lagen har funnits sedan Han-dynastin (206 f Kr–220 e Kr). En annan svensk som kallar sig ”kinaexpert” påstås ha skrivit texterna som Gui Minhai publicerade.

    ”…beskrivning av det påstådda brottet.” Inte heller svenska SÄPO lämnar några beskrivningar. Vi skall inte glömma att Gui Minhai erkände och samarbetade med Kinas SÄPO. Man vill väl knappast publicera metoderna.

    Gärningarna ägde rum före 2015.

    ”…rättegången fördröjts i två år.” Den har inte fördröjts. Utredningen av polisen, och säkerhets myndigheter tog den tiden. Det är inte ovanligt i komplicerade fall. Man är otroligt noggrann, och utredarna arbetar med personligt ansvar. Jämför med Palmeutredningen. 1986 till 2020, 34 år.

    ”…fängelsedomen inte vilar på sakligt underlag” Glöm inte att domen är uppenbart ett resultat av en mycket grundlig utredning och Plea Bargaining. Gui Minhai har varit med att fastställa det, och i utbyte har han tydligen fått stora friheter och lättnader att avtjäna straffet. Dessutom är nåd mycket vanligt i Kina. Det går att förhandla fram en villkorlig benådning.

    ”…offentlighetsprincip.” Helt sant, och privat tänkandet i Kina går nästan till det absurda. Folk slänger inte ett använt kuvert, man river av etiketten och bränner den. En man som vittjat brevlådor och fotograferat adresser dömdes till fängelse, han hade 30 adresser som han tänkte sälja till ett reklamföretag. I Kina tror folk att jag driver med dem om jag berättar att skatter och inkomster publiceras i Sverige, eller telefon och hemadress till alla finns på webben. Gui Minhai kan mycket väl ha förhandlat fram att inget om honom skulle offentliggöras. Det är olagligt att, mot någons vilja, publicera att ett par gift sig t ex. I det ljuset kan man förstå ilskan över svenska journalisters snokande i Kina.

  9. Intressant diskussion. Till syvende och sist bestämmer man sig för vem som verkar komma närmast sanningen och jag anser att Karl Wang gör det. ”Rättsväsendet är underställt kommunistpartiets kontroll och därmed inte oberoende.” skriver Folke. Fallet Assange i Sverige visar med all tydlighet att svenskt rättsväsende inte är oberoende när det handlar om den typen av fall som Assange, Palmemordet, Estonia (Ingvar Carlsson har ju beviljats immunitet beträffande Estonia-fallet).

    Vad svenska UD säger är inte Guds ord. Att Sverige erkänt Guaido som legitim president, att man inte betraktat statskupperna i Ukraina och Bolivia som just statskupper är väl bevis nog för vad oberoende står för. Och vad betyder detta: ”Kinas ambassadörs försök till smutskastning av Gui föll ju platt till marken, när man undersökte vad som faktiskt hade hänt vid Göteborgs universitet i slutet av 90-talet.” Avses att Gui inte doktorerade eller att han, som Wang skrivit, förskingrade kinesiska studenters medel vilket drev en del till självmord? Förklara gärna.

    Folke skriver vidare: ”Kinas myndigheter har medvetet begränsat insynen i detta. Således berövades Gui konsulärt bistånd från Sverige i samband med rättegången.” Att myndigheter begränsar insyn är inget unikt för Kina. Fortfarande är uppgifter i Palmemords-utredningen och i Estonia-utredningen hemligstämplade. Man undrar varför?

    Om det nu är så att Kina inte betraktar Gui som annat än kinesisk medborgare förklarar det att man inte tillåter svenskarna att lägga sig i. Jag vet inte.

    Jag tycker att Wangs beskrivning känns trovärdig, det verkar kunna stämma och förefaller logiskt. Jag väljer att köpa den utifrån vad som hittills framkommit.

  10. Betraktar Sverige fortfarande Guaido som ”legitim”? I så fall går vi emot resten av EU som för ett tag sedan dumpade honom som den bluffmakare han är/var!

    Karl Wangs fria spekulationer må han ju ha. Men det finns ingen substans i något av vad han säger kring Gui Minhai. Däremot kan säkert en hel del annat han säger om Kina och hur det är att leva i världens just nu snabbaste utvecklingsland vara korrekta bedömningar. Att han skulle ha någon ”inside-information” i fallet påstår han inte ens själv, men visst har han frihet att säga vad han vill. Och det står naturligtvis trosfränder till honom fritt att hålla med. Men vi som står för en mer faktabaserad ståndpunkt finner ju ingen anledning att ändra den p g a spekulativa funderingar hit och dit.