Har just sett den sista presskonferensen kring polisens och åklagarnas arbete med mordet på Olof Palme. Nu avslutas 34 års arbete med att utredningen läggs ner utan att den får krönas med ett åtal. En skäligen misstänkt presenterades, men då denne avled för tjugo år sedan så kan inget polisiärt eller rättsligt arbete bedrivas vidare.
Under presentationen avslöjas en del detaljer kring den havererade första utredningsarbetet under Hans Holmér där hetsjakt på kurder kom att stå i främsta rummet. Nu presenterad huvudmisstänkt förekom flitigt, inte bara i förundersökningen utan även, via egna insatser, i tidningsartiklar och etermedia fram till februari 1987, månaden innan Holmér fick respass från polisen och tvingades övergå till en mer lyckad karriär som deckarförfattare.
Då upprättades en polispromemoria där den nu misstänkte Stig Engström avfördes från pågående utredning för att först de senaste åren återkomma, om vi bortser från ett litet inhopp som åklagarvittne i rättegången mot Christer Pettersson i slutet av 1980-talet. Nuvarande åklagaren Krister Petersson gjorde denna promemoria till ett huvudnummer. Av lätt insedda skäl fanns ingen som försvarade promemorian varför det är det lätt att instämma i förundersökningsledaren och åklagarens slutsatser.
Sammanfattningsvis menade Petersson att det som ser ut som mördaren, rör sig som mördaren och låter som mördaren inte lättvindigt borde avförts från vidare utredning för att hans uppgifter ”uppenbarligen saknade intresse”.
Om vi bortser från skuldfrågan står det klart att Stig Engström, om han nu varit i livet, omgående skulle kunna frihetsberövas redan på uppgifterna i utredningsarkivet och att åklagaren skulle ha goda möjligheter att få honom häktad. Men hittills är det ju enbart den ena sidan i processen, som fått lägga fram sina misstankar. Något försvar har ju inte presenterats. Så hur en rättegång skulle sluta vet vi ingenting om.
En bild av Olof Palme i riksdagens talarstol flimrar förbi i medvetandet. ”Strunt är strunt – om än i polisiära promemorior” säger han för att ljugande avfärda kritikerna under Geijer-affären i mitten av 1970-talet. Är det dessa ord han nu får äta upp med hull och hår när ett möjligt slut på jakten efter hans mördare försvinner framför våra och hans efterlevandes ögon?
Det är förvånande korttänkt att bygga en bedömning av åklagare Petersons slutsatser på vad man hade hoppats att han skulle trolla fram. Särskilt trist är det att tre mycket duktiga brottmålsadvokater på TV:s intervjufråga hemfaller åt detta. I hanteringen försvinner det faktum att Holmér lade krokben för en prövning av en misstänkt gärningsman. Hm skumt.
Du måste logga in för att kommentera.