Vad är egentligen en “rättsstat”?

0
168

För att en rättsstat ska fungera måste domarna kunna vara obekväma och såga lagförslag som strider mot grundlagarna, skriver Ingemar Folke.

Artikeln publicerad i FiB/K nr 12-2020

Text: Ingemar Folke


Så här ska den svenska rättsstaten fungera till vardags: I två omgångar under förra året föreslog regeringen att terroristorganisationer skulle – inte förbjudas men i vart fall – dräneras på stöd. På våren gällde det straffansvar för ”deltagande” i sådan organisation. Det skickades till lagrådet. Där sitter domare från de högsta domstolarna. De sågade förslaget som oförenligt med grundlagens skydd för föreningsfriheten. På hösten samma år kom regeringen tillbaka till lagrådet. Nu föreslogs straff för ”samröre” med terroristorganisation. Lagrådet utsatte lagtexten för en kraftfull rensning. Det som blev kvar och trädde i kraft i mars tycker nog regeringen och många i riksdagen verkar lite urvattnat.

Det är så det måste fungera i en rättsstat. Politikerna får sucka, men böjer sig för domstolarnas lagtolkning och höga juristers uppfattning om hur en ny lag ska se ut för att vara grundlagsenlig. Den otåliga populistregeringen i Polen däremot tröttnar på och tvångspensionerar sina höga domare.

I kris och krig kan begrepp som ”rättsstat” bli en inspiration för motstånd mot en ockupant, en tyrann eller en maktlysten stormakt. Den norska rättssociologen Vilhelm Aubert skrev om ”vår kamp for retten” som en väsentlig sida av motståndet under ockupationen. Men inte vilket rättssystem som helst: ”En tenker seg vel at reglene i en rettsstat gir det enkelte individ visse minimumsrettigheter.

”Den kinesiska folkrepublikens nationella folkkongress utfärdade i somras en säkerhetslag för Hongkong. Den började gälla den 1 juli i år. Där finns artikel 5, som fastslår att vissa ”rättsstatsprinciper” (法治原则fǎzhì yuánzé) ska respekteras vid tillämpningen av lagen. Men samtidigt föreskriver lagen att endast domare som Hongkongs regering har satt upp på en särskild lista får döma i säkerhetsmål. Ett sådant förordnande gäller bara för ett år i taget. Om en domare gör eller säger något som ”sätter den nationella säkerheten i fara”, ska han eller hon tas bort från listan.

Domare som ska ’våga vara till besvär’, som vårt lagråd till exempel, måste vara i princip oavsättliga.”

På det här sättet riskerar principerna i art. 5 att bli till enbart pynt. När domstolarna förlorar sitt oberoende och underordnas den politiska makten, kan inte rättsstaten fungera. I detta avseende återspeglar säkerhetslagen läget i folkrepubliken. Det var därför som Sveriges högsta domstol på sommaren förra året inte fann det möjligt att utlämna en brottsmisstänkt person till Kina. Domare som ska ”våga vara till besvär”, som vårt lagråd till exempel, måste vara i princip oavsättliga.

I Sveriges regeringsform (RF) heter det i 1 kap 1 § tredje stycket ”Den offentliga makten utövas under lagarna.” Detta är ett koncentrerat uttryck för vad som förstås med ”rättsstat”. Stycket kom in i RF, först efter att vi på vänsterkanten hade börjat bråka om de demokratiska rättigheternas styvmoderliga behandling i Grundlagberedningens förslag 1972. Med andra ord: också här har vi ett arv att förvalta.


Skribenten Ingemar Folke är jurist i Stockholm.


ANNONS

Välkommen med dina synpunkter!