Det fabricerade hatet mot Julian Assange

John Shipton, far till den australiske journalisten Julian Assange, var i Stockholm efter att ha rest över halva jorden med en angelägen vädjan: “Man planerar att döda min son; hjälp mig att rädda hans liv!” Svenska beslutsfattare var ointresserade, i Aftonbladet hånades han öppet av Oisín Cantwell och i FiB/K:s monter på bokmässan vägrade några besökare ta emot vykort föreställande den munkavleförsedde Assange. Christer Lundgren träffade John Shipton vid presskonferensen i riksdagshuset.

1
333

På tvärs mot dagens uppfattningar

Uppslaget i tidningen

Julian Assange har försetts med med peststämpel. I USA hotas han av upp till 175 års fängelse för att han avslöjat amerikanska krigsförbrytelser i Irak och Afghanistan, men inför allmänheten smutskastas och förtalas han. Här handlar det inte om rationella argument, utan om känslor, starka sådana. CIA och andra ”mäktiga aktörer” försöker avhumanisera Assange, hävdar Wikileaks. Den svenska rättsapparaten har spelat en nyckelroll genom att utpeka honom som misstänkt våldtäktsman utan att ge honom rimliga möjligheter att rentvå sitt rykte.

Att han inte är dömd och följaktligen måste ses som oskyldig är inte ett budskap som nått allmänheten, inte heller den juridiska frågan om huruvida den handling han begått kan definieras som våldtäkt eller det faktum att han efter nio års påtvingad husarrest på Ecuadors ambassad i London och därefter månader av isolering i det ökända Belmarshfängelset i London med råge avtjänat varje rimligt straff som en tänkbar fällande våldtäktsdom teoretiskt skulle kunna medföra.

Det brott Assange i själva verket jagas för är ett annat: Tillsammans med Chelsea Manning och Edward Snowden publicerade han genom Wikileaks dokument som gjorde krigsförbrytelser kända och uppmärksammade världen över.

Många minns videon Collateral Murder inspelad av det amerikanska flygvapnet, som visar hur besättningen i en amerikansk Apachehelikopter ur den amerikanska invasionsstyrkan i Irak muntert mejar ned två Reutersjournalister och ett antal civila människor på en gata i Bagdad.

För att ha avslöjat detta och andra liknande brott jagas Assange, Manning och Snowden som brottslingar av USA:s myndigheter, medan de verkliga krigsförbrytarna går fria.
– Chelsea Manning är en förebild på grund av sitt mod, anser John Shipton. Hon dömdes till 35 års fängelse, frigavs efter sju år, men fängslades åter för sin vägran att medverka i en rättegång mot Julian.

Edward Snowden kommer USA inte åt efter att han tagit sin tillflykt till Ryssland. Det kan vara en bidragande anledning till den hårda behandlingen av Assange. Från sin exil har Snowden nyligen publicerat en självbiografisk bok, som på svenska fått titeln I allmänhetens tjänst. Den recenseras på annan plats i detta nummer av Folket i Bild/Kulturfront. Av boken framgår att Snowden och Assange inte alltid dragit jämnt med varandra: ”Det är sant att Assange kan vara egoistisk och fåfäng, lynnig och även en översittare. Efter en skarp meningsväxling bara en månad efter vår första textbaserade konversation kommunicerade jag aldrig med honom igen, men han uppfattar sig uppriktigt som en kämpe i en historisk kamp för allmänhetens rätt att veta, en kamp som han kommer att göra allt för att vinna.”

Den behandling Julian Assange nu utsätts för syftar till att bryta ner honom och hans förmåga att försvara sig i en eventuell kommande rättegång.
– Julian har tillbringat nio år på Ecuadors ambassad, under tilltagande tortyr, för att förmå honom att lämna ambassaden. Hans hälsa försämras snabbt; han har gått ner 15 kg i vikt. En FN-rapport om detta tigs ihjäl, eftersom den kan vara besvärande för vissa människor, sade John Shipton.

Han syftade på en rapport från FN:s organ för mänskliga rättigheter av Nils Melzer, FN:s särskilde rapportör om tortyr, som besökte Assange i fängelset den 9 maj tillsammans med två medicinska experter. De rapporterade att han var upprörd och utsatt för allvarlig stress och att han inte kunde förbereda sitt juridiska försvar. Allt tydde på att han länge utsatts för psykisk tortyr, ansåg de. Sverige, Storbritannien och Ecuador kritiserades som medansvariga för att han utsatts för psykisk tortyr och omänsklig behandling.

Julian Assange hålls nu isolerad i Belmarshfängelset i London i väntan på process om utlämning till USA, där han anklagas på 18 punkter för spionage, vilket kan resultera i 175 års fängelse.
– Hundrasjuttiofem år i fängelse är detsamma som en dödsdom. Julian har barn som han inte kan träffa. Familjen slits i stycken. Det är en form av sadism. Hans mor Christine har kämpat dagligen mot kränkningarna av hennes son, sade John Shipton.

Assange behandlas som en farlig förbrytare, en grov våldsförbrytare, med maximal säkerhet, fast han enligt sin far är en snäll och timid människa. Han får inte ha dator eller tillgång till tidningar. Två gånger i månaden beviljas sociala besök av familjemedlemmar i två timmar var gång. Utöver detta tillåts han bara träffa sina advokater.
– Jag vill inte vara alltför teatralisk, utan hålla mig till fakta så mycket som möjligt. Men de ackumulerade övergreppen mot honom är bevis för att statsmakterna försöker krossa honom, förgöra honom.
– Julian har fått sexton priser för sina journalistiska insatser. Vad han anklagas för är sådant som de stora medierna världen över har publicerat.

Den 28 september tog John Shipton emot visselblåsarpriset Gavin MacFadyen Award för Julians räkning vid en ceremoni utanför fängelset. Vilka förutsättningar finns det då för en frigivning?
– De vill förgöra honom. Enda sättet att hindra det är aktiviteter som era, sa han och riktade sig både till närvarande journalister och till aktionsgruppen för Julian Assange, som var värd för besöket.
– Vårt hopp står till opinionsbildningen. Av Australiens 200 parlamentsledamöter har vi stöd av 30, ur skilda partier. Det finns många grupper runt om i världen som arbetar för honom – i Toronto, New York, London, Rom, Genève, Stockholm och andra städer.

Det fabricerade hatet mot Julian Assange kan ses som ett krig mot yttrandefriheten, mot allmänhetens rätt att få information om vad som sker i krig och hur politiska beslut fattas.

1 KOMMENTAR

  1. För bankmaffian och det militärindustriella komplexet utgör Assange, Manning och Snowden samma skrämmande bild som Jesus utgör för kristna, typ: “Jävlas inte med månglarna, krigsförbrytarna eller konstitutionsförbrytarna som kränker medborgarnas integritet, bäste medborgare och journalist, för då kommer du korsfästas.”

    Det överdrivna fokuset på Assange, Manning och Snowden hjälper TYVÄRR INTE det minsta för att skapa världsfred för de stackars lemlästade barnen och alla de barn denna maffia ämnar lemlästa fortsättningsvis, i sitt djävulska mördande, vilseledande och bedrägeri mot alla folk via sina demagogiska fulmedier.

    Som en ren bieffekt av en kontinuerlig demonstration som växer för VÄRLDSFRED skulle de med all sannolikhet benådas som hjältar i kampen för konstitutionen i sina nationer, mot krigsförbrytelserna, vilket en kamp vars intention kan ha bidragit till världsfred, även om det TYVÄRR kan ha lett till raka motsatsen, d v s felaktigt fokus på frånstötande personlighetsdrag och personangrepp (ad hominem).

    Ny taktik? Världsfred som huvudfokus?

Välkommen med dina synpunkter!