FOLK OCH FÖRSVAR – FINNS DEN KVAR?

1
417

Om Folk och försvar:

I januari 2021 är det dags igen för Folk och försvars årliga konferens i Sälen. Med tanke på Covid-19 är den omgjord till en mer digital konferens, men det räcker egentligen inte. Även konferensens innehåll skulle behöva göras om för att motsvara vad den en gång var. Organisationen Folk och försvar lever inte upp till sitt namn.

Artikeln publicerad i FiB/K nr 12-2020

Text: Torbjörn Wikland


1939, när krigsmolnen i Europa hopades före andra världskrigets utbrott, gjordes en avgörande markering i svensk säkerhets- och försvarspolitik. På initiativ av Torsten Nilsson, ordförande i det socialdemokratiska ungdomsförbundet (och sedermera social- och utrikesminister), ordnades en stor konferens i Stockholms Konserthus. Konferensen kallades Folk och försvar och hade en bred uppslutning med många höga och inflytelserika civila och militära representanter.

Det var startpunkten för att inför omvärlden markera att Sverige hade en bred uppslutning bakom ett folkförsvar inför hotande militära angrepp. Med detta i åtanke kunde statsminister Per Albin Hansson efter världskrigets utbrott förklara att Sveriges beredskap var god, trots att det inte var riktigt sant. De militära förberedelserna var mycket dåliga och krigsmaktens högsta ledning svajade i sin beredskap att stå upp mot en angripare.

SSU-ordförande Torsten Nilssons initiativ var berömligt. På vänsterkanten i politiken fanns en anti-militarism skapad efter erfarenheterna i första världskriget. Den präglade många politiskt intresserade ungdomar. SSU hade mer än 100.000 medlemmar runt om i landet och kom därför att utgöra en stor andel av alla ungdomar som omfattades av värnplikten. Initiativet 1939 med konferensen Folk och försvar blev en vändpunkt. När tyskarna invaderade Danmark och Norge fanns det till och med värnpliktiga som efteråt förklarat att om deras befäl hade tvekat om att försvara Sverige så hade gevärseld även riktats mot dem.Den viktiga konferensen 1939 ledde till att Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet (CFF) bildades 1940. Dess förste generalsekreterare blev den tidigare sekreteraren i SSU Folke Thunberg. Som vice generalsekreterare valdes den sedermera kände Folke Bernadotte. Under krigsåren fungerade CFF som statens förlängda arm i relationen mellan folket och försvaret.

Organisationen CFF hade en diger medlemslista. De stora intresseorganisationerna, flera folkrörelser och frivilliga försvars-organisationer fanns med. Observera att de fyra stora politiska ungdomsförbunden, alla med stora medlemsskaror, fanns med. Det var bara Kommunistisk Ungdom som hölls utanför.

”Det svenska försvaret byggde då på en mycket stark militärmakt med allmän värnplikt och utrustad av en svensk militärindustri. Och den hade långt in på 60-talet en stark folklig förankring.”

Denna kraftfulla samling svenska aktörer fortsatte att medverka i Folk och försvar efter kriget. Det svenska försvaret byggde då på en mycket stark militärmakt med allmän värnplikt och utrustad av en svensk militärindustri. Och den hade långt in på 60-talet en stark folklig förankring. Där bidrog aktivt Folk och försvar. Denna förankrade försvarspolitik bidrog till att Sverige under denna period kunde föra både en aktiv fredspolitik med bas i FN och en klar neutralitetspolitik gentemot stormakterna även om Sverige i sin politik ofta lutade åt väst. Med det i ryggen kunde och vågade också Sveriges regering under Olof Palme kritisera USA för dess angreppskrig i Vietnam.

Efter Olof Palmes död och särskilt under Göran Perssons ledning började den svenska säkerhets- och försvarspolitiken svänga. Det ena politiska initiativet efter den andra upphävde den hittillsvarande politiken. Den stora slakten av landets regementen kom på 1990-talet samtidigt som den allmänna värnplikten ifrågasattes och senare försvann. Försvaret kallades även ett politiskt särintresse. Försvarsindustrin Saab blev till ett dotterföretag till den brittiska militärkoncernen BEA. I hemliga flerpartiöverläggningar lämnade de politiska partierna den gamla neutralitetspolitiken och närmade sig stegvis Nato. De tidigare starka folkrörelserna som yttersta försvaret byråkratiserades. Det gäller särskilt de politiska ungdomsförbunden som blivit helt statsfinansierade med bara en bråkdel kvar av sina tidigare många medlemmar.

”Denna förändring återspeglas i Folk och försvar vars främsta roll blev som träffpunkt för rikspolitiker och militärer för att bekräfta den nya politiken.”

Denna förändring återspeglas i Folk och försvar vars främsta roll blev som träffpunkt för rikspolitiker och militärer för att bekräfta den nya politiken. Av ”Folk” blev yrkessoldater, ett nästan bortraderat hemvärn och några ynkliga markförband. Av ”Försvar” blev det svindyra inköp av utländsk krigsmateriel och en krigsmakt med uppgift att vara ”påhängsmotor” i Nato:s och USA:s förberedelser för en militär uppgörelse med ett Ryssland som målades upp i allt mörkare färger. Det gäller även idag efter några uppsminkande markeringar såsom en liten bråkdel värnpliktiga och några nya markförband för att underlätta sambandet med Nato.

Kanske har Folk och försvar också fått en roll som påtryckarorganisation för en mer aggressiv utrikespolitik. Nu talas inte bara om ett hot från Ryssland utan även ett hot från Kina. I en särskild intervju med Folk och försvars generalsekreterare i juni i år säger försvarsminister Peter Hultqvist: ”Vi har att göra med ett auktoritärt Ryssland och ett auktoritärt Kina”. Det är en uppdatering av säkerhets- och försvarspolitiken för att komma ännu närmare aktuell amerikansk utrikespolitik och än längre bort från det ursprungliga Folk och försvar.


Skribenten: Torbjörn Wikland, medlem av redaktionskommittén, gjorde sin värnplikt på Tolkskolan i Uppsala och har följt försvarsfrågorna sedan dess.


ANNONS

1 KOMMENTAR

  1. Bra skrivet av Torbjörn Wikland!

    “Denna förankrade försvarspolitik bidrog till att Sverige under denna period kunde föra både en aktiv fredspolitik med bas i FN och en klar neutralitetspolitik gentemot stormakterna även om Sverige i sin politik ofta lutade åt väst. Med det i ryggen kunde och vågade också Sveriges regering under Olof Palme kritisera USA för dess angreppskrig i Vietnam.”

    Så är det. Sverige behöver vara militariserat för att kunna föra en bra politik. Pacifismen som både vill ha ett svagt försvar och bedriva Nato-motstånd är fel. Det är skillnad på militarisering och militarism.

    ”De tidigare starka folkrörelserna som yttersta försvaret byråkratiserades.” Också det ett viktigt påpekande av Torbjörn W. En starkt militärmakt behöver styras och ha starka folkrörelser bakom sig, annars kan den bli verkningslös eller rentav farlig.

Välkommen med dina synpunkter!