”Journalistisk kvalitet kan inte avgöras av en myndighet”

0
370

Den som sprider desinformation eller vilseleder kring vetenskap ska inte längre kunna få mediestöd. En fullt rimlig gränsdragning enligt vissa. En subjektiv innehållsbedömning som staten inte bör ägna sig åt, enligt andra.

Artikeln publicerad i FiB/K nr 8-2021

Text: Paula Westerberg


Jag tycker inte att det här är så anmärkningsvärt, säger Georg Lagerberg, enhetschef på Myndigheten för press, radio och TV (MPRT) – den myndighet som beslutat om nya mediestödsföreskrifter.
– Vi har fått en myndighet som går in och värderar innehållet i media. Det är helt främmande för den svenska tryckfrihetstraditionen, säger Nils Funcke, yttrandefrihetsexpert.

Mediestöd är ett statligt stöd som delas ut till nyhetsmedier som ansöker om det och som uppfyller vissa grundkrav, som till exempel att ha en ansvarig utgivare och att ge ut ett visst antal upplagor per år. Stödet delas ut av Mediestödsnämnden som finns inom MPRT. Nämnden har en bestämd summa att dela ut och har alltid fler sökande än vad de har pengar att dela ut. Därför måste de prioritera bland de sökande, och hur denna prioritering ska gå till har regeringen fastslagit i en förordning: de medier ska prioriteras som har ett ”redaktionellt innehåll av hög kvalitet”.

För att myndigheten ska kunna tillämpa denna något fluffiga prioriteringsregel har den i egna föreskrifter definierat ”redaktionellt innehåll av hög kvalitet”. Definitionen har också till syfte att skapa transparens och tydlighet inom systemet, menar Georg Lagerberg. Föreskrifterna beslutades i april i år och i dem står följande: ”Nyhetsmedier som uppmanar till brott, sprider desinformation eller vilseleder kring vetenskap ska inte anses ha ett redaktionellt innehåll av hög kvalitet. En bedömning ska göras av mediets samlade redaktionella innehåll.”

Formuleringarna har fått kritik från flera håll, bland annat från Thomas Mattsson som är tillförordnad vd på Tidningsutgivarna (TU). Han tycker inte att föreskrifterna ger transparens och tydlighet, utan att de tvärtom är oförutsägbara. Han är rädd för en subjektiv bedömning från myndighetens sida.

– Vi vill inte att staten ska recensera journalistik i oberoende, grundlagsskyddade medier. Det kan få stora konsekvenser för en tidning om det finns ett statligt beslut på att den inte håller god kvalitet. Rätt eller fel kan det få annonsörer att sluta annonsera och konkurrenter att kritisera tidningen. Mattsson frågar sig även hur MPRT ska kunna avgöra vad som är desinformation och vilseledande kring vetenskap.
– Om man tar till exempel munskyddsfrågan, så är olika experter och olika folkhälsomyndigheter oense om vad som är bra och dåligt. Och då har jag väldigt svårt att se hur MPRT skulle kunna avgöra det.

Tomas Mattsson: Foto: Pressbild

Men Georg Lagerberg säger att de nya föreskrifterna inte förbjuder något ämne eller någon vinkel utan att det är mediets samlade redaktionella innehåll som ska bedömas. Det föreskrifterna däremot gör är att dra en bortre gräns för vilka som ska få stöd och vilka som inte ska få det. Lagerberg menar att medier som sprider desinformation och som vilseleder kring vetenskap inte främjar den demokratiska debatten och därför inte bör ges statliga medel. Enligt honom är det inte svårt att förstå: för att avgöra vad som är desinformation och vilseledande kring vetenskap tittar myndigheten bland annat på hur EU-myndigheter använder begreppen och tar hjälp av MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

De ser även till gängse svensk uppfattning och svensk utrikespolitik. Det var en sökande som nekades stöd i år och det är en plattform som Georg Lagerberg menar knappt är ett nyhetsmedium. MPRT bedömde att de publicerar hopdiktade historier som syftar till att riva ner tilliten till det demokratiska samhället.
– Jag kan inte förstå att man tycker att de ska få stöd som i sitt samlade redaktionella material vilseleder om vetenskap, sprider desinformation eller uppmanar till brott.

På den saken ser Nils Funcke helt annorlunda, och menar att alla åsikter och idéer, odemokratiska eller inte, borde ha samma rätt till stöd.
– Sådant som är korkat eller tveksamt eller sant ska få brytas emot varandra. Vi pratar om en fri åsiktsbildning. Ska man främja demokratin så ska man främja den fria åsiktsbildningen.

Så resonerar även Thomas Mattsson.
– Det är en väldigt viktig principfråga. Oavsett vad man själv tycker om de här tidningarna så prövas man som publicist när man måste ställa sig frågan om man försvarar dem eller inte.

Nils Funcke. Foto: Jonas Helsen

Georg Lagerberg tycker att kritikerna drar för stora växlar på föreskrifterna. Han försäkrar att myndigheten inte kommer att bli några smakdomare och att tröskeln för att få stöd kommer att förbli låg. Poängen med föreskrifterna är att det ändå ska finnas en gräns, men mer än så vill inte MPRT lägga sig i mediernas innehåll. Han tycker att det blir en löjlig diskussion när man tittar på hur brett stödet faktiskt går ut i praktiken.

– Jag tycker inte om när det blir nästan konspirationsteoretiska resonemang om hur vi eventuellt kan göra, eller hur det ska slå eller inte. Jag tycker det är ganska klart. Det är det samlade innehållet som bedöms.

Men måste man inte prata om hur det kan slå, var gränsen kan gå enligt reglerna?
– Gränsen kan inte gå någon annanstans, vi har satt praxis här.

Nils Funcke ser dock hur de nya föreskrifterna kan leda till att allt färre uppfattningar bedöms som acceptabla.
– Om man måste gå in och rensa bort några åsikter så börjar man med en åsikt som de flesta kan enas om är avskyvärd. Men det där är ett sluttande plan. När man rensat på högerkanten får man för sig att rensa på vänsterkanten och till sist blir det att staten går in och prövar vad som är lämpligt att ge ut i Sverige.

Han menar att staten får nöja sig med att reglera ramarna för opinionsbildning genom att införa brott som hets mot folkgrupp och förtal. I stället för det selektiva mediestöd som finns nu, vill han se ett generellt stöd som går ut till alla som uppfyller vissa grundkriterier. Som exempel tar han lägre momssats och sänkt arbetsgivaravgift för journalister.
– Alla ska få ta del av stödet, sedan må det vara nazister eller kommunister eller vegetarianer eller AFA eller vad det nu än är.

Thomas Mattsson är inne på ett liknande spår, och nyligen kom TU med ett förslag på en reform av mediestödet. Däri finns förlag på just lägre momssatser och sänkta arbetsgivaravgifter. Även Georg Lagerberg kan förstå dem som tycker att staten över huvud taget inte borde ha sådana kriterier som tvingar myndigheten att gå in i det rent innehållsmässiga.
– Det gamla presstödet var ju väldigt matematiskt: man skulle ha en viss upplaga och ett visst antal prenumeranter och då fick man en viss summa pengar. Jag kan tycka att det fanns en elegans i det systemet. Nu har man från regeringens sida valt att ha en förordning med mer öppna kriterier som redaktionellt material av hög kvalitet. Ju fler sådana kriterier man har, desto fler subjektiva bedömningar öppnar man för. Men så länge förordningen ser ut som den gör så tolkar MPRT det som att de behöver sådana här kriterier.
– Vi kan välkomna en diskussion om huruvida man ska ta bort den här typen av kriterier och i stället införa högre grundkrav. Men det är en annan debatt, den får regeringen föra och vi deltar gärna i den och vill man förändra förordningen eller regelverket på det sättet så har vi inget emot det.

Nils Funcke är orolig för att regeringen ska fortsätta åt det här hållet och införa liknande kriterier även för andra typer av statligt stöd till pressen. Thomas Mattsson tror i stället att de här reglerna kommer att ändras, efter den kraftiga samstämmiga kritiken.
– Journalistisk kvalitet kan inte avgöras av en myndighet.


Skribenten
Paula Westerberg pluggar journalistik och djupdyker i FiB/K nr 9 även om vad som är en konspirationsteori och om hur begreppet förändras.

ANNONS

Välkommen med dina synpunkter!