Artikeln publicerad i FiB/K nr 12-2020
Text: Gösta Hultén
Den 4 januari väntas domen mot Julian Assange. Anser en brittisk domstol att det var spioneri, när han avslöjade de grövsta krigsbrotten sedan andra världskriget, kan han utlämnas till USA och dömas till 170 års fängelse.
Det känns surrealistiskt, men är fullt realistiskt i vår surrealistiska tid, att den som avslöjat obehagliga sanningar om vår tids stora krig, får livstids fängelse, medan de som begått krigsbrotten, inte bara själva får går fria, utan får rätt att straffa avslöjaren.”
Det känns surrealistiskt, men är fullt realistiskt i vår surrealistiska tid, att den som avslöjat obehagliga sanningar om vår tids stora krig, får livstids fängelse, medan de som begått krigsbrotten, inte bara själva får går fria, utan får rätt att straffa avslöjaren.
Wikileaks inledde 2007 en ny publicistisk epok. Internet tillämpar politisk censur, olika i olika länder. Under USA:s krig mot Afghanistan och Irak, lades en tung filt över vad som verkligen hände i krigen, till förmån för utvalda, goda nyheter och uppbyggliga rapporter av inbäddade journalister – även svenska.
Wikileaks öppnade den informationsfrihet som fria samhällen vilar på. Man publicerade bevis på korruption och olaglig övervakning. Man publicerade en hemlig manual om hur fångarna på Guantanamo skulle plågas, skrämmas och förnedras. Wikileaks kom åt tusentals mejl, där militär rapporterade från striderna, krigsdagböcker med detaljer om plats, tid, antalet döda och deras nationalitet. Alla minns väl videon när militär från en helikopter skrattande sköt prick på civila på en gata i Bagdad 2007. Den motsade den officiella bilden av en humanitär mission och visade att även moderna krig är orgier i blod, övergrepp och godtyckligt dödande.
Intressant journalistik bygger ofta på läckor. Därför borde varje seriös publicist med näbbar och klor försvara Wikileaks. Dess avslöjanden om massiva krigsförbrytelser är den största läcka som öppnats under pågående krig. Man publicerade till exempel också pikanta dokument, som det som visade hur S-regeringen 2004 bad USA om pr-stöd för att popularisera vår krigsinsats i Afghanistan.
Stora svenska medier publicerade flera av de läckta nyheterna. Men när USA hämtat sig och slog tillbaka sommaren 2010, började de svenska medierna istället föredra Pentagons version: att oskyldiga riskerade att dö på grund av avslöjade källor. Vi minns till exempel den enda gång som Julian Assange intervjuades i SVT:s Aktuellt, i augusti 2010. ”Nyhetsankaret” Jon Nilsson började med att säga; ”du har ju blod på dina händer”. Det var en övertolkning av vad Pentagon, utan bevis, just påstått på en presskonferens den 29 juli.
I Sverige har tystnaden om Assange blivit alltmer massiv. Vi ska fås att glömma Julian Assange insats som journalist.”
I Sverige har tystnaden om Assange blivit alltmer massiv. Vi ska fås att glömma Julian Assange insats som journalist.
Åklagares klanterier ledde till att Julian Assange, efter fyra veckor i Sverige, i december 2010 frihetsberövades i Storbritannien. Sedan dess har han varit frihetsberövad, i tio år. Först för misstänkt sexbrott – där tre förundersökningar lagts ner – sedan i ett år för oklara brott mot borgensåtagande. Numera sitter han i isoleringscell. Genom att hålla förundersökningar öppna under nio år, har Sverige brutit mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter som garanterar en snabb rättegång inom rimlig tid.
Nu prisar både åklagare och domare USA:s rättssystem. Men vi som inte glömt Guan-tanamolägrets rättslöshet vet hur USA kan behandla dem man ser som fiender. Att Joe Biden kallar Assange en ”high-tech terrorist” visar vilken rättvisa han kan påräkna i USA. USA:s begäran om utlämning är uppenbart politisk. Då får ingen utlämning ske. Men Storbritannien har hittills inte visat sig som en rättsstat mot Julian Assange.
Om Julian Assange deporteras, vore det en tjänst till de många diktatoriska och totalitära regimer som tystar kritisk journalistik. Därför har till exempel Amnesty, FN:s tortyrexpert Nils Melzer, journalistikonen Günter Wallraff och många fler protesterat.
Men svenska regeringar av olika färg och samtliga partier ligger lågt liksom den svenska pressen. Till och med Publicistklubben, som främst av alla säger sig slå vakt om pressfrihet, tiger om Assange.
Vi lever nu i en tid av undertryckt pressfrihet. Om Dreyfusaffären för mer än 100 år sen blev en historisk seger för en fri press, kan Assangeaffären bli ett historiskt nederlag. I bägge fallen handlar det om falska spionanklagelser.
Dreyfussaffären visade att en fri pressdebatt kan vända falska anklagelser och rättsövergrepp.
Därför är den svenska journalistkårens samlade tystnad ett så djupt svek mot dess egna grundvärderingar.
Förundersökningsskandalerna har skadat Sverige internationellt. Därför borde en internationell kommission undersöka Sveriges hantering av hans fall.
Idag har Julian Assange en liten familj i Sverige, och därför bör han, om han trots allt själv vill och mot förmodan frias i januari, få en fristad i Sverige.
Skribenten Gösta Hultén är journalist och författare
Du måste logga in för att kommentera.