Obekväm för kinesiska eliten

0
169

Författaren och förläggaren Gui Minhais fall har diskuterats i FiB/K. Ingemar Folke menar i följande artikel att Gui Minhai är en tryckfrihetsmartyr och att föreningen bör stötta hans sak; andra ser honom som en bricka i en USA-styrd kampanj mot Kinas regering och samhällssystem och menar att hans sak inte gagnas av den kampanjen. Diskussionen fortsätter.

Artikeln publicerad i FiB/K 2-2020

Alltsedan den svenske författaren och förläggaren Gui Minhai i oktober 2015 kidnappades av kinesiska agenter och fördes till Kina har hans fall uppmärksammats. I februari 2020 ska han ha blivit dömd av en kinesisk domstol till tio års fängelse. Hans kolleger och deras organisationer i många länder har liksom flera regeringar protesterat mot Kinas behandling av Gui. Kinas företrädare har besvarat protesterna genom hot om försämrade förbindelser och genom att svartmåla Gui.

Gui Minhai föddes 1964 i Ningbo i östra Kina. Han studerade historia vid Pekings universitet och avlade en examen 1985. Han skrev poesi som publicerades i samizdatformat. Magnus Fiskesjö, då kulturattaché i Peking, träffade honom. De blev vänner. Fiskesjö beskriver Gui som jovialisk, en person som alltid hade nära till ett skämt och ett leende.

1988 begav sig Gui till Sverige för studier vid historiska institutionen i Göteborg. Hans masteruppsats om feodalismen i kinesisk marxistisk historieskrivning publicerades av Nordiska institutet för Asienstudier 1992.

Gui fick permanent uppehållstillstånd i Sverige efter massakern på Himmelska fridens torg 1989. Senare fick han svenskt medborgarskap, som han alltjämt har, vad de kinesiska myndigheterna än hävdar.

1991 utgav Pekings lärarhögskolas förlag hans bok Glimtar av Västerlandets civilisation i det tjugonde århundradet. 1993 publicerades i Kina hans bok om skandinavisk mytologi med titeln Den germanska civilisationens vagga: Skandinaviens myter. I slutet av 1990-talet återvände Gui till Kina för att starta ett företag, som skulle sälja svensk luftreningsutrustning. Strax efter millennieskiftet flyttade han till Tyskland.

2006 utgav Gui på den kinesiska statliga samhällsvetenskapliga akademins förlag en bok om segelfartyget Götheborg. Året därpå gav ett förlag i Heilongjiang i norra Kina ut en bok av Gui om återvinning av sopor och skräp. 2007 publicerade Gui i Hong Kong två essäsamlingar under sin pseudonym Ahai, vilket också är hans allmänt kända smeknamn. I dessa böcker finns kritik av politiska förhållanden i Kina. Året därpå vägrades han inresa till Kina. 2012 blev Gui delägare i ett förlag och ett par år senare i en bokhandel i Hongkong. Där skrev och saluförde han böcker, som bland annat innehåller uppgifter om den kinesiska elitens privatliv. Böckerna fann god avsättning hos turistande fastlandskineser. En förläggarkollega i Hongkong har berättat att Guis förlag på hösten 2015 var på väg att ge ut en bok med arbetstiteln The collapse of Xi Jinping 2017 och som skulle innehålla detaljer om presidentens kärleksliv.

Ett par veckor senare besöktes lägenheten i Pattaya av människor, som presenterade sig som vänner till Gui, men som sannolikt var agenter för den kinesiska staten

Några veckor på hösten 2015 skulle Gui tillbringa i sin lägenhet i semesterparadiset Pattaya i Thailand för att arbeta i lugn och ro. Härifrån blev han den 17 oktober 2015 bortförd till Kina av kinesiska agenter. Hans kompanjoner i Hongkong försvann samtidigt under gåtfulla omständigheter. Ett par veckor senare besöktes lägenheten i Pattaya av människor, som presenterade sig som vänner till Gui, men som sannolikt var agenter för den kinesiska staten. De tog hans pass och vissa andra dokument. De ville ta med sig hans dator, vilket portvakten hindrade. Men de hade haft tillfälle att gå igenom och kopiera innehållet i datorn.

I början av 2016 visades Gui upp i kinesisk tv, där han framförde ett av allt att döma påtvingat uttalande. Enligt detta hade han nu återvänt till Kina för att avtjäna straff för ett trafikbrott 2003. Någon månad senare upprepades spektaklet, som nu rörde insmuggling av böcker från Hongkong till fastlandet.

I oktober 2017 förklarade myndigheterna att Gui var fri. Men han tycks i stället ha flyttats till ett slags husarrest. Han fick nu kommunicera med sin dotter och skickade henne några nya dikter han skrivit som frihetsberövad. En av dikterna, Lucia, publicerade Expressen den 2 december 2018. Ytterligare tio överlämnade dikter jämte översättning är publicerade i volymen Jag ritar en dörr på väggen med fingret (Kaunitz-Olsson 2020). Titeln anspelar sannolikt på legenden om konstnären Wu Daozi (Wu Tao-tzu), som målade en port på en vägg och därefter försvann ut genom den porten.

Under en järnvägsresa i januari 2018 ledsagades Gui av två svenska diplomater från generalkonsulatet i Shanghai. Syftet med resan var att Gui på den svenska ambassaden i Peking skulle undersökas av läkare. Misstanke hade uppstått om att Gui led av en svår neurologisk sjukdom. Men vid en station längs vägen kom ett tiotal civila poliser in i vagnen och tog med sig honom, mitt framför ögonen på de svenska tjänstemännen.

Sedan var det tyst om Gui till dess att han dök upp i ett tredje tv-framträdande den 9 februari 2018. Vid detta ska han, enligt Kinas ambassadör i Stockholm Gui Congyou, ha erkänt att han varit i färd med att röja en rad ospecificerade statshemligheter.

I februari 2020 meddelar kinesiska myndigheter att Gui dömts av en domstol i Ningbo till tio års fängelse. Av de knapphändiga uppgifterna framgår att Gui dömts enligt artikel 111 i den kinesiska strafflagen. Bestämmelsens centrala mening lyder: ”Den som för utländsk inrättnings, organisations eller persons räkning tillgriper, utspanar, anskaffar eller olagligen bereder sig tillgång till statshemlighet eller underrättelse döms till fängelse på viss tid, lägst fem år, högst tio år.”

Under tiden efter bortförandet i oktober 2015 har Guis frihet varit så begränsad att han då har saknat möjlighet att begå en gärning av det slag som avses i artikel 111.

Bestämmelsen kriminaliserar insamlandet av information men kräver inte att denna också blivit överlämnad till den utländska uppdragsgivaren. Under tiden efter bortförandet i oktober 2015 har Guis frihet varit så begränsad att han då har saknat möjlighet att begå en gärning av det slag som avses i artikel 111.

Kunde han ha gjort det dessförinnan? I så fall borde bevisen för detta ha varit säkrade och genomgångna redan vid utgången av 2015, ett par månader efter att de kinesiska agenterna fått gå igenom innehållet i Guis dator i Pattaya. Ändå dröjer åtalet, rättegången och domen ytterligare fyra år.

För det fall innehållet i datorn hade visat att Gui gjort sig skyldig till ett sådant brott och myndigheterna redan i slutet av 2015 fått kännedom om detta, framstår det som ytterst märkligt att samma myndigheter i oktober 2017 förklarar att han nu skulle vara fri att resa. Även om han i verkligheten inte hade den friheten, framstår det som egendomligt att myndigheterna skulle hävda detta med den kännedom de i så fall måste ha om brott mot art. 111.

Redan vid tv-framträdandet i februari 2018 ska Gui ha tvingats erkänna brottslighet avseende statshemligheter. Om genomgången av hans dator hade gett åklagaren bevis för brott och det dessutom finns ett erkännande, så förefaller det oerhört konstigt att rättegången ändå dröjer ytterligare två år.

I strid med diplomatisk sedvänja har Gui förvägrats konsulärt biträde vid rättegången. Meddelandet i februari 2020 om domen kom i stället som en överraskning för Sveriges konsulära personal.

Mot bakgrund av dessa anmärkningsvärda omständigheter blir det tydligt att fängelsedomen inte vilar på ett sakligt underlag. Enligt det svenska UD:s rapport från 2018 är det kinesiska rättsväsendet underställt kommunistpartiets kontroll. ”I praktiken tillämpas rättsstatens principer endast selektivt.” Vi måste således utgå från att Gui är oskyldigt dömd och från att det verkliga skälet för de kinesiska myndigheternas behandling av honom är att man vill sätta stopp för ett författarskap, som blivit mycket störande för Kinas elit. Gui är i likhet med många andra författare och publicister i vår samtid och i historien en tryckfrihetsmartyr.


Skribenten Ingemar Folke är jurist och engagerad i fallet Gui Minhai och en av motionärerna i ärendet på föreningens stämma.

ANNONS

Välkommen med dina synpunkter!