Utlämning

0
214

Rätt & rådligt FiB/K nr 3–2011

Wikileaksgrundaren Julian Assange misstänks för sexualbrott i Sverige. En svensk åklagare begär att Storbritannien, där Assange befinner sig, ska skicka hit honom. Samtidigt anser man i USA att han har förbrutit sig grovt mot USA-lagar genom att publicera hemliga amerikanska dokument. Finns det en risk att USA kan hämta Assange på Arlanda flygplats, ifall han skulle föras dit? Löper han samma risk som de terroristmisstänkta egyptier som USA förde från Sverige till Egypten, där de utsattes för tortyr?

FiB-läsare

Staterna samarbetar med varandra när det gäller att lagföra personer som är misstänkta, åtalade eller dömda för brott. Inom Europeiska Unionen gäller sedan 2003 regler om att sådana personer ska kunna överföras enkelt från ett unionsland till ett annat. Det går så till att en åklagare i den begärande staten med exempelvis ett häktningsbeslut av en domstol som grund skickar en s.k. europeisk arresteringsorder till den stat där den sökta personen finns. Arresteringsordern ska tas om hand direkt av åklagare och domstol i det andra landet utan att behöva passera dess regering. Ingen prövning av bevisningens styrka ska behöva ske. Strafftrösklarna är låga. I allvarligare fall ställs inget krav på att den misstänkta gärningen ska vara straffbar i den stat som tar emot arresteringsordern. Undantagen är få och mestadels formella.

Gentemot de nordiska länderna Norge och Island är Sverige bundet av förenklade regler om utlämning. I förhållande till andra länder utanför EU måste sådana frågor prövas enligt 1957 års utlämningslag. Den lagen sätter ramen för Sveriges möjligheter att träffa avtal med andra stater om utlämning. Sverige har utlämningsavtal med USA, men reglerna i vår svenska lag måste ändå följas av de svenska myndigheterna.

Grundläggande är att den svenska regeringen har fri prövningsrätt när man mottar en begäran om utlämning. I lagen uttrycks detta så, att en brottsmisstänkt person enligt beslut av regeringen ”får” utlämnas till den andra staten.

Men på vägen till ett regeringsbeslut om utlämning ska en lång procedur följas. Riksåklagaren ska göra en utredning och yttra sig i saken. Om den sökta personen inte samtycker till utlämning, måste Högsta domstolen också yttra sig. I HD kan man hålla en muntlig förhandling som i princip ska vara offentlig. För politiska brott får utlämning inte ske.

För tryckfrihetsbrott fick inte heller utlämning ske enligt den utlämningslag (från 1913) som ersattes av 1957 års lag. Att undantaget inte följde med till den nya lagen anser dock experter vara en lapsus. För Julian Assange skulle det alltså finnas goda möjligheter att i Sverige värja sig mot en eventuell begäran från USA:s sida om utlämning på grund av misstankar om brott i samband med Wikileakspubliceringar. Enligt den svenska Tryckfrihetsförordningen intar han ju närmast ställningen av meddelare eller medhjälpare till meddelare av de uppgifter som USA kan anse förgripliga. Plus att vad USA kan tänkas lägga honom till last i det här sammanhanget nog måste anses som ett politiskt brott.

Vad som drabbade de två egyptierna som Sverige lät USA hämta till Egypten var något helt annat. Anledningen till de inte fick stanna i Sverige var att deras ansökningar om uppehållstillstånd här avslogs. De skulle därför avvisas enligt utlänningslagen. Så långt hade beslutet att avlägsna dem inget samband med någon misstanke mot dem om brott. Det var när avvisningsbeslutet skulle verkställas som svenska myndigheter begick flera oförlåtliga misstag.

Överlämnas alltså Assange till Sverige, vilket nog bara är en tidsfråga, så finns han ju här på den svenska statens egen begäran. Det finns då självfallet ingen grund för att avvisa honom enligt utlänningslagen.

ANNONS

Välkommen med dina synpunkter!