Med Elin Wägner som ledstjärna

0
867

Fred före konflikt, jämställdhet mellan kvinnor och män, och ett sätt att leva som inte gör våld på naturen. Thage G. Petersons vän Elin Wägner kom att påverka hela hans liv och politiska gärning. Och han saknar henne, inte minst i dagens politiska debatt.

Fredskämpe med stort F, feminist med ett minst lika stort och miljöaktivist långt – och då pratar vi ljusår – före sin tid. Den historiska ikonen Elin Wägner har obestridlig resning, och har väl också fått något lite statiskt över sig, halvvägs på väg att stelna i en marmorbyst, åtminstone i allmänhetens ögon. Men det finns fortfarande folk som minns den helt levande människan Elin Wägner. Och det finns fortfarande åtminstone en människa som var hennes vän, och som fortfarande saknar henne. Han heter Thage G. Peterson, och nu har han skrivit en bok om Elin Wägner. Han säger att han tänkt på att skriva den i 70 år, sedan året hon dog.

Elin Wägner, troligen 1917. Foto: Wikimedia Commons

Thage G. Peterson och Elin Wägner bodde båda i byn Berg i Småland när han växte upp. Hon brukade klippa sig hemma hos hans pappa kyrkvaktästaren innan hon skulle åka och träffa ”de fina herrarna i Stockholm” som hon kallade Svenska akademien. Thage lyssnade andäktigt till deras samtal. Utifrån det utvecklades en vänskap. De vandrade på grusvägarna tillsammans, och samtalade ofta på bänkar på kyrkogården i Berg. De pratade om det mesta och de var också tysta tillsammans. 

– Jag fick en kärlek till Elin, trots att det var 51 år som skiljde oss, säger Thage i dag.

– Jag följde henne i det onda och det goda. Hon var ingen lycklig människa. Hon hade neuroser och bröt samman. 

I Berg var hon en karaktär som stack ut. Hon tog promenader, ibland mitt på blanka förmiddagen, vilket ansågs mycket märkligt. Hon hade med sig en promenadkäpp, inte för att hon behövde stödja sig på den, utan bara för att markera att hon var ute och promenerade. Hon engagerade sig för de fattiga i byn och var mycket omtyckt bland dem. Bland de högkyrkliga och konservativa var hon tvärtom ett hot mot den bestående ordningen. För bönderna, vars bekämpningsmedel hon kritiserade högljutt, ett orosmoment. Dessutom gick det rykten om hennes sexualitet. 

Så för 70 år sedan, när hon alltså nyligen dött, gick Thage G. Peterson en ”tiggerirunda” i Berg där han försökte få ihop pengar till en scoutstuga. Framför allt blev det en runda där han fikade och pratade med alla som bodde i Berg om hur de tänkte om Elin Wägner. 

– Det var då jag började samla material. 

Elin Wägner kom också att bli Thage G. Petersons ledsagare i livet. Foto: Eva Wernlid

Att det tagit så lång tid att skriva boken beror, säger Thage, på att det tog så lång tid för honom att mogna som människa för att kunna skildra henne. För hon är hans stora idol och ledsagare i livet. Men hon hade också ett mörker, och ”sidor som hon gömde i sig själv”, som han säger. Han vet fortfarande inte helt vad det mörkret och de sidorna bestod i eller kom sig av, men han har inte velat gömma undan dem, och inte heller velat hemfalla åt spekulationer. 

Jag tänker att jag läser vissa stycken ur boken, och sedan kommenterar du dem?

– Ja, det låter bra.

”Förlorar vi landsbygden, så förlorar vi våra rötter. Vårt kulturarv. Vi mister grunden för våra viktigaste värderingar. Utan en levande landsbygd skulle Sverige inte bara bli ödsligare utan också själsligt fattigare och torftigare.”

– Ja, så tycker jag. Jag bor i Nacka där det råder ständig trafik och människor bor ovanpå varandra. Moderaterna bygger höghus med små fönster där ska barnen växa upp. 

– Sverige kantrar. Malmö, Lund, Göteborg, Norrköping, Linköping, Uppsala, Stockholm och några till växer medan övriga delar av samhället utarmas. Det är en ideologisk fråga. Där känner jag en gemenskap med Elin Wägner i vad som var en trätopunkt med Alva Myrdal, som aldrig var norr om Dalälven. Jag tror att om det växer ohämmat bara i de stora städerna får vi ett utarmat Sverige, ett fattigare Sverige.

Foto: Eva Wernlid

På vilket sätt?

– Jag var i Bromma innan pandemin och pratade med gymnasieklasser. Jag frågade dem om de kunde de fyra sädesslagen. Inte en enda av eleverna kunde alla fyra. Borde vi inte känna till det i alla fall? Veta lite om vår natur?

– Jag har varit mest minister av alla i Sverige, och jag har kämpat i hela mitt politiska liv för att hela Sverige ska leva, men jag har också förlorat kampen om landsbygden, på samma sätt som Elin Wägner gjorde. Jag vet inte hur man ska stoppa den här utvecklingen och jag är orolig för framtiden. 

”Elin behärskade tystnaden. Många gånger bestod Elins och Johans möten enbart av tystnad. Vid ett tillfälle när Elin reste sig och bröt upp för att vandra hem, så hade hon sagt: ´Tack Johan för ett mycket fint samtal.´ Sedan tog hon sin käpp och gick den långa vägen hem till Lilla Björka. Men de hade inte sagt ett enda ord till varandra.”

– Det finns en bild i boken på Elin när hon vålmar hö. Bönder kunde berätta att plötsligt stod det en figur på deras åker och jobbade. Det var Elin Wägner. Hon hade kommit utan att säga god dag och hon försvann utan att säga någonting. 

– Elin var engagerad i kväkarna, för vilka tystnaden har en religiös betydelse. Det finns någonting som inte får växa om man bara fladdrar och pladdrar. Jag kan bli helt förtvivlad ibland när jag lyssnar på radio eller tittar på tv. Det går så fort, men det betyder inget. Det finns ett värde i att vara tyst och fundera på livet.

– Människorna i Berg såg det och tänkte att hon grubblade, att hon funderade på sorger och bedrövelser. Det är möjligt att hon gjorde, hon hade saker att grubbla över. Jag tycker att det är viktigt med tystnad ibland. Att tänka efter, vad gör jag? Hur behandlar jag människor? Man behöver inte pladdra sig genom tillvaron. Jag vill ha en renässans för en tystnadskultur.

”Författaren Per Wirtén skriver i sin bok Europa, ständigt detta Europa, ’Alva Myrdal blev en målmedveten reformist. Elin Wägner en oklar revolutionär systemkritiker’”.

– Jag arbetade en hel del med Alva Myrdal och umgicks med henne och Gunnar. Hon varnade mig för att bry mig om Elin Wägner. ”Du får inte lägga fram några förslag där du flyttar kvinnor tillbaka till att bara stå vid spisen och föda barn”. Det var ju väldigt överdrivet, men det var så hon tänkte att det skulle bli om Elin Wägner fick för mycket inflytande. De var motsatser. Jag fick det bekräftat senare i samtal med Jan Myrdal, han berättade hur förbannade Alva och Gunnar Myrdal var på Elin Wägner, och att Elin och Alva inte kunde vara i samma rum.

– Jag håller med om ”oklar revolutionär systemkritiker också”. Elin hade ibland idéer som inte gick ihop. Det är ju så ibland, när man låter sina principer möta verkligheten, kylan, att de håller inte.

Folket i Bild/Kulturfront bjuds på kaffe och smålandskringlor. Foto: Eva Wernlid

”I en intervju i Svenska Dagbladet, i samband med att Elin hade valts in i Svenska Akademien, så sa hon: ’Människorna tror att allting går att ersätta, men det tycks så underbart lätt att förstöra naturtillgångar. Ingen vandrar ut ur tillvaron så tyst som en blomma. På landet får man en starkare känsla av naturens ömtålighet, livets oersättlighet.’”

– Här är Elin mer än 70 år före sin tid, i böcker som Väckarklockan och Fred med jorden, som hon skrev tillsammans med Elisabeth Tamm. De skrev varningar som: ”När man följer naturen får man avstå från de stora vinsterna, men riskerar ej heller de stora förlusterna”.

– Alla översvämningar och bränder som vi upplever nu, varifrån kommer de? Det är möjligt att jag går lite för långt nu, men om Golfströmmen påverkas blir det inte roligt att bo här i Sverige. Det är obehag jag känner när jag tänker på det här i min korgstol. Men det är en av Elin Wägners storheter, att hon såg det här så tidigt och varnade för det.

”Världens viktigaste fråga idag 2021 är freden.”

– Ja. Jag sitter och går igenom Afghanistanfrågan och kan konstatera att jag hade rätt på varenda jävla punkt jag varnade för både i det amerikanska militärhögkvarteret Pentagon och i det svenska försvarshögkvarteret på Lidingövägen. Jag hade frukostar där jag försökte förklara vad Afghanistan vad för land och de visste inte det. De hade inte läst historien om landet och de hade inte tillgång till Koranen. Om det varit på ett annat sätt hade vi inte behövt ha den här utvecklingen med alla felbedömningar. 

– Vad det blir därborta nu vet vi ännu inte, men krigsskräcken sprider sig. Detsamma gäller Myanmar. I Somalia finns ingen rättsstat. Vad väntar i Irak och Syrien? Det har blivit ett sådant krigsklimat, och jag är orolig för att det kan tända på flera håll i världen. Vi har ryssarnas dumheter med Krimhalvön och områden i Centralasien, många platser som är hur eldfängda som helst.

– I min levnad har jag inte varit med om en period där krigseländet hotar så mycket. Det är kraftigare i dag än någon gång tidigare efter andra världskriget. 

Elin Wägner inspekterar pärmarna med namn från en namninsamling som krävde rösträtt även för kvinnor 1914. Foto: Wikimedia Commons

”Elin blev tidigt min förebild hemma i Berg. Min idol. Min ’kärlek’. Trots den stora åldersskillnaden. Dessa känslor satt i länge. Jag längtade efter henne. Och saknar henne fortfarande efter 70 år.”

– Ja, det har funnits människor i mitt liv, både män och kvinnor, jag saknar dem och längtar efter dem. När Olof Palme dog var en tuff period. Vi hade pratat sent om kvällarna och om nätterna. Det hände att han ringde mig varannan timme natten igenom. Jag kände att det var nästan omöjligt att leva under en period när han inte längre fanns. Och jag saknar Elin. Umgänget med henne. Det som jag arbetat för och det jag stått för i mitt liv. Det kommer från henne. 

”Elin hade behövts idag 2021 som en ropandets röst för att stoppa det pågående övergivandet av Sveriges neutralitet och militära alliansfrihet. Detta särskilt i en tid då den svenska kultureliten inte hörs av och de politiska ungdomsförbunden är skamlöst tysta som kyrkråttor”.

– Vi har kommit för nära USA och vi har kommit för nära NATO. Vi är på väg att ge upp vår alliansfrihet och vi har inte fått någon debatt om det. Olof Palme hade den förtjänsten att han hade samma argument både när han var i Kreml och när han var i USA. Det var som hämtat ur ett kalkerblock. Hans kritik var densamma. Om vi ska vara neutrala när det gäller allianser måste vi uppträda så.

– Jag har skrivit till SSU:s ordförande. Och sagt att ungdomsförbund måste vara uppkäftiga. Om de möter saker de är oroade över, som är fel, så måste de kritisera sitt moderparti. Men jag har inte läst från något ungdomsförbund att de är oroliga över alliansfriheten. Och jag inbillar mig att kyrkråttor är tysta som sjutton. Jag har inte sett någon i kultureliten använda sin plats i Dagens Nyheter eller någon annanstans för att uttrycka sin oro.

Vad hade Elin Wägner sagt?

– Hon hade bråkat. Hon hade protesterat. Och frågat: Varför är det så tyst? Hon hade velat bryta tystnaden.

Skribenten: Stefan Westrin är frilansjournalist och läste Elin Wägner när han pluggade litteraturvetenskap en gång i världen. Han är även denna tidnings redaktör.

Fotografen: Eva Wernlid är fotograf och medlem av FiB/K:s redaktionskommitté. Hon fotograferade Thage G. Peterson i hans trädgård, då de inte åt smålandskringlor tillsammans och samtalade om livet.  

Elins hem Lilla Björka i Berg, som Thage en gång erbjöds köpa men avböjde. Foto: Wikimedia Commons
I en ny bok berättar Thage G. Peterson om sin livslånga relation till Elin Wägner. Bild: Carlssons förlag
ANNONS

Välkommen med dina synpunkter!