Fick av en händelse syn på ett inlägg på Facebook av Stefan Torssell där han skrev: ”Jag är faktiskt en smula skärrad. SwebbTV har återigen stoppats [på YouTube]. […] Jag värnar yttrandefriheten, mötesfriheten och alla andra friheter … [även] kommunister [har] rätt att få leva i ett fritt och öppet samhälle. Frihet gäller inte bara mig.”
Han konstaterar också att det inte finns något som helst olagligt i det som sänts i SwebbTV, men att de nu är blockerade på YouTube.
För den som eventuellt inte är bekant med SwebbTV eller ens har varit inne på YouTube, kan jag berätta att YouTube är en ”filmkanal” på nätet med en enorm opinionsbildande kraft. Där samlas alla unga som vill nå kändisstatus som ”YouTubers” samt alla kreativa individer och grupper med politiska ambitioner som känner sig åsidosatta i den etablerade offentligheten – det man gärna kallar MSM (Main Stream Media).
Träffades på ett kafé i Uppsala
Jag skickade Stefan T ett meddelande via Messenger och fick genast svar. Jag kommer till Uppsala imorgon så tar vi ett snack, tyckte han. Och så blev det. Vi satte oss på ett kafé invid Centralstationen och snackade i en och en halv timme.
Stefan T är mycket intensiv, men mycket medveten om att han gärna går på för hårt och manglar sin samtalspartner. Men han har uppenbarligen mycket att berätta. Han är född 1946, bodde i Uppsala på 70-talet och var faktiskt med och bildade Uppsalas IB-kommitté med bland andra Erik Fichtelius 1973. IB-kommittér bildades över hela landet för att skapa opinion för IB-avslöjarna Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isaksson. Stefan T var med i CUF, som på den tiden var närmast vänsterradikala. Flera CUF-are var för övrigt med och startade FiB/K.
Stefan T:s yrkesliv har skiftat från kommunal förvaltning till sjökapten. Sedan flera år är han författare, skribent och debattör med många järn i elden. Politiskt befinner han sig idag – som han själv säger – med sin klasståndpunkt i arbetarklassen hos del lilla människan emot överheten, bland de i den ”undanskuffade offentligheten”. Han har skrivit på den nu nedlagda sajten Avpixlat, skrivit krönikor i tidningen Nya Tider och har blivit intervjuad av Mikael Willgert i SwebbTV. Därmed är han obekväm och portförbjuden i alla etablerade medier.
Boken om Estonia
Stefan T:s största bedrift – säger han själv – är att han 2016 gav ut boken Estonia – Svenska statens haveri (414 sidor) på Vavra Suks (Nya Tiders) förlag AlternaMedia, efter att ha refuserats av de etablerade förlagen. Jag har inte läst boken och tänker inte gå in på dess innehåll här. Själv uppger han att hans mångåriga research har varit minutiöst noggrann. Inga konspirationsteorier lanseras, utan det noggrant kartlagda faktiska skeendet pekar mot att här ligger en hund begraven. Det menar han är helt tydligt.
Hans bakgrund som byrådirektör på Sjöfartsverket och hans praktiska sjöbefälserfarenhet gör att boken med sina många referenser och omfattande notapparat är svår att avfärda. Den ska nu tryckas i en tredje upplaga och en intervju med honom på SwebbTV har setts 112.000! gånger.
Boken har emellertid inte recenserats i någon etablerad svensk tidning eller tagits upp i något radio- eller TV-program. Flera bibliotek har aktivt valt bort boken, trots Estoniafrågans stora tyngd. Boken är översatt till estniska och Estlands radio har behandlat boken mycket seriöst och gjort en lång intervju med författaren.
SD – ett maffiaparti
En liten utvikning här. Eftersom min självklara politiska position är FiB/K:s tre paroller, som ju innebär att högerpopulism i allmänhet är något icke önskvärt, frågar jag Stefan T om hans inställning till Sverigedemokraterna och om alla i SwebbTV:s kretsar egentligen jobbar för SD. Men det tror han absolut inte. Själv betraktar han SD som ett rent ”maffiaparti”, ja han använder det ordet. SD består av tre delar, säger han. Ledningen, som är smart, bestämmer allt och behöver egentligen ingenting göra, allt går ändå helt automatiskt deras väg idag. Den andra delen är de förtroendevalda under själva ledningen, från riksdag till kommuner. De är ett renodlat rövarband av revanschister som ledningen helst vill ska ligga lågt och inte skämma ut sig. De jagar bara efter att få åt sig så mycket som möjligt ur partikassan. SD badar ju i skattepengar idag. Denna grupp har absolut inget inflytande över politiken och utesluts omedelbart om de gör bort sig. Den tredje gruppen är väljarna, som är missnöjda vanliga Svensöner. De har noll kontakt med lokala företrädare. De ser bara Jimmie Åkesson och följer vad han säger. SD, säger Stefan T, har ingen chans att bli mer än vad de nu är. De andra partierna kommer att närma sig deras politik och gradvis ta tillbaka sina väljare. Sådan är hans bild av Sverigedemokraterna.
Frågorna hopar sig
Åter till yttrandefrihetsfrågorna. Stefan T är helt uppenbart systematiskt utestängd från Sveriges etablerade mediekretsar. Hur är det möjligt, och på vilket sätt berör detta vår yttrandefrihet? Vad är det för osynlig hand som vilar över och styr våra etablerade medier?
Det faktum att Stefan T rört sig bland – och dragit nytta av – högeropportunisternas mediesammanhang, har säkert stor betydelse. Centrala beslut finns förstås inte om utestängning. Nej, det är en väletablerad kåranda som härskar. Man kollar på nätet och finner genast att Stefan T rört sig i ”fel” kretsar. Minns skallet på Jan Myrdal för att han lät Nya Tider publicera en artikel. Minns även all uppståndelse när Vavra Suk fick säga sin mening om yttrandefriheten – i FiB/K:s blygsamma högtalaranläggning på bokmässan 2018. Starka krafter kommer fort i rörelse.
Det här är den ena sidan av saken. Den andra är hur nu Internets jättar (YouTube ägs ju av Google) trimmar sina algoritmer att verka i ”kårandans” riktning och även där strypa klart städade kanaler, vilket SwebbTV ändå måste anses vara exempel på. De hetsar inte mot folkgrupp, ägnar sig inte åt förtal, rasism eller andra olagligheter, man diskuterar politik och samhällsfrågor men är klart emot etablissemanget, EU och vad man kallar globalismen.
Man kan då fråga sig; kommer svenska folket att bli bättre informerat om SwebbTV och andra framgångsrika alternativmediekanaler stängs ut från YouTube? Mitt svar är nej. Visserligen är mediejättarna privata företag med principiell rätt att refusera vad de vill. På samma sätt som att bokmässans hade självklar rätt – som privat företag – att stänga ute Nya Tider 2018. Det var för övrigt ett mycket vanligt argument i etablerade kulturkretsar (författaruppropet t ex) då. Få insåg faran med att när dominerande kulturinstitutioner visar vägen för vad som är rätt och fel minskar den reella yttrandefriheten.
De globala digitala mediejättarna
De globala digitala mediejättarna är monopolföretag inom sina nischade områden med ett växande inflytande över informationsflödet och åsiktsbildningen i den samlade offentligheten. Ja, de är faktiskt på väg att ta ifrån de gamla medierna deras inflytande, eller i alla fall reducera dem till en liten exklusiv informationskanal för en elit, medan folket kommer att befinna sig i globaljättarnas klor på nätet. När nätets privatjättar agerar i samma riktning som ”gammelmedia” kommer den reella yttrandefriheten att ta verklig skada. Då kommer den svenska grundlagen att kunna rundas och göras betydelselös. Alltså, om makten på nätet hamnar helt i de privata globala nätjättarnas händer är vi mycket illa ute.
Så, vi måste försvara SwebbTV och de alternativa nätmediernas rätt att existera. Jag har själv (i mycket liten skala) verkat som opinionsbildare på nätet i mer än 10 år med grundlagsskydd och FiB/K har nu också börjat utveckla en vitalare webbplats under grundlagen. Ja, det finns en lång rad seriösa alternativa medier på nätet. Det blir kanske också nödvändigt att utveckla alternativa mediekanaler oberoende av nätjättarna Facebook, Google (YouTube), Amazon… och se till att yttrandefriheten utvidgas att även i praktiken gälla på nätet.
Men, det kanske svåraste av allt blir att få med oss tittarna och läsarna, vilket jättarna kommer att göra allt för att förhindra. Inga medel eller ansträngningar kommer de att spara på för den saken. Underhållning och pornografi kommer att bli deras vapen. Som sagt, hur det ska gå till vet ingen idag.
Visst är det bekymmersamt att dissidenter ofta råkar ut för det som nu drabbar Swebb-TV. Sverige behöver fler, inte färre, kärringar-mot-strömmen. Men är det en fråga om yttrandefrihet? Vad tycker Du att man ska göra åt saken?
Du skriver:
”Visst är det bekymmersamt att dissidenter ofta råkar ut för det som nu drabbar Swebb-TV. Sverige behöver fler, inte färre, kärringar-mot-strömmen. Men är det en fråga om yttrandefrihet? Vad tycker Du att man ska göra åt saken?”
Det är precis detta som jag tänker faktiskt påverkar yttrandefriheten i realiteten. Jag vet att yttrandefriheten främst rör tryckta och traditionella eterburna medier. Där befann sig alla medborgare och informerade sig förr. Men nu håller detta på att förändras. En allt större del av folket lämnar de gamla medierna och informerar sig framför allt via nätet och hamnar då i framför allt mediejättarnas klor och den bild de vill ge av världen (YouTube m fl.).
Jämförelsen med uppståndelsen runt bokmässan och Nya Tider tycker jag kan göras. Visst är bokmässan ett privat företag som kan välja vem som får vara med. Men är man en så dominerande part i Kultursverige – som samlar i princip alla författare, förlag, tidningar… – får de en betydelse som som förpliktar. Man blir normsättande för vad som ska tillåtas framträda i offentligheten.
Om yttrandefriheten, som vi försvarar, endast fungerar för de traditionelle medierna är jag rädd att den reduceras till ett privilegium för eliten där folket och folkets intressen blir mycket dåligt företrädda, alltså där folket i praktiken är uteslutet. Vi får en uppdelning av offentligheten i ett A- och ett B-lag, där B-lagen är den stora folkmajoriteten i mediejättarnas klor, som A-laget varken förstår sig på eller bryr sig om.
Vad man ska göra åt saken vet jag inte. Det enda jag kan hitta på är att bli bättre och mera trovärdiga också på nätet under grundlagsskyddet (YGL). Hur de globala digitala mediejättarna ska tyglas kanske vi ska lära oss från Kina? Men här krockar den privata äganderätten med yttrandefriheten, eller hur?
Tycker du jag är ute och cyklar?
Av Kina har vi en del att lära, men när det gäller yttrandefrihet mest som avskräckande exempel. Att mot någons vilja tvinga någon, vem det än är, att publicera något eller att tillåta publicering av något är, i de flesta fall, motsatsen till yttrandefrihet, yttrandetvång. (Ett belysande undantag är möjligheten att få en fällande dom i förtalsmål publicerad i den förtalande tidningen. Det är en straffsanktion.)
Vilken är skillnaden mellan att bli refuserad av DN, å ena sidan, och att bli avstängd från Youtube, å den andra? En skillnad är förstås att tidningens utgivare bär straffansvaret för allt som publiceras i tidningen, medan Youtube inte bär något sådant ansvar. Men bortsett från det tycker jag nog att fallen har vissa likheter.
Distinktionen mellan yttrandefrihet och ”yttrandetvång” var en sak som jag tycker blev osynlig i flera av inläggen vid seminariet förra lördagen. Att jag blir refuserad i DN – eller i något annat dominerande medium – är egentligen inget som hotar yttrandefriheten, tror jag. Vi har nämligen etableringsfrihet i Sverige. I Kina är det i princip annorlunda med den saken.
Jag är plågsamt medveten om dessa förhållanden, vilket jag försökte göra klart i min artikel om Stefan Torssell. Men poängen är att förhållandena håller på att ändras.
Vi är på väg mot att bara ett uttunnat överskikt informerar sig via gammelmedia (där yttrandefriheten i princip råder och respekteras) medan folket (i vår mening) informeras allt mer via nätet, där de privata digitaljättarna styr tankemönstren med AI (artificiell intelligens). Då förlorar yttrandefriheten sin demokratiskt politiska funktion. Den blir irrelevant.
Vår egen lagstiftning tas nu över av globala styrsystem (privatstyrd AI). Det är detta jag vill diskutera.
Jag lutar åt att Ingemar Folke har rätt när han frågar sig om detta verkligen är en fråga om yttrandefrihet.
Vi har ofta under Tisdagsklubbens möten i Uppsala diskuterat utestängningen av Nya Tider från Bokmässan i Göteborg 2018. Och jag har då alltid sagt att den frågan inte handlar om yttrandefrihet. Ledningen för Bokmässan gjorde en strikt ekonomisk bedömning. Man skulle förlora ekonomiskt på att låta Nya Tider delta, eftersom så många förlag och även besökare i så fall skulle utebli.
Jag anser heller inte att det är ett hot mot yttrandefriheten när jag får artiklar refuserade av någon av de stora, traditionella tidningarna (de som kallas mainstreammedier, MSM) eller när något av våra svenska förlag tackar nej till att utge mitt självbiografiska romanmanus. Eller när du, Knut L, på din egen blogg underlåter att publicera någon kommentar som du av någon anledning inte tycker platsar där.
Sådana incidenter kan vara nog så tråkiga för den eller dem som berörs – men är, enligt min mening, inte ett hot mot yttrandefriheten.
Margareta Z!
Både du och Ingemar F har rätt i att det formellt inte är en fråga som berör den svenska yttrandefrihetslagstiftningen. Detta är jag helt överens med Er om. Men jag försöker lyfta frågan ett snäpp och fråga: Vad är yttrandefriheten värd den dag folket inte läser tidningar eller ser på TV, utan mest hänger på nätet från morgon till kväll – där de privata multidigitaljättarna härskar med sin AI och där svensk grundlag inte har någon makt. Tänker att denna fråga ska intressera även Er. Mig oroar den mycket.
Tack för att dessa för folkrörelser viktiga frågor tas upp. Den reella yttrandefriheten är viktig. Läs t ex denna artikel.
Mycket bra och tänkvärt inlägg, Knut L! Och tack för länken till Steigans artikel, Tord! Han sätter fingret på vad det egentligen handlar om; att överheten försöker tysta för dem misshagliga röster. Dessutom helst på sånt sätt att dessa kritikers röster inte hörs till andra och att de själva inte direkt blir medvetna om detta. Dags att börja organisera alternativa samverkansformer alltså!
Denna praktiska yttrandefrihetsgärning har FiB/K tidigare gått i bräschen för. Efter det hialösa beslutet från senaste föreningsstämman att överlåta sådana frågor till styrelsen och fördöma avdelningars rätt att själva försvara yttrandefriheten närhelst denna hotas har följaktligen föreningens näst största avdelning tvingats kasta in handduken! Något enbart våra och yttrandefrihetens fiender att glädja sig åt!
Den tidigare VDn för Bok&Bibliotek AB, Maria Källsson, la ner ett stort arbete på att få mässan att uppnå internationell standard vad gäller policy kring yttrandefriheten. Detta kom bl a kom till uttryck i ett avsnitt, bokmässans policydokument, i antologin ”Ska man tala med nazister?” Nätverkstan Kultur. (Finns på 35 bibliotek fr norr till söder). I den drar man gränsen för yttrandefriheten på mässan vid YGLs bokstav.
Ett oväsentligt faktum för oss som vill göra praktisk verkstad av yttrandefrihetsförsvaret? Eller?
Att nuvarande VDn Frida Erdman, inför bokmässan 2018, servilt slingrar sig ur och desavouerar policydokumentet är, enligt somliga, tydligen helt i sin ordning. Bolagslagen övertrumfar alltid YGL i varje givet läge? Åtminstone, enligt min tolkning, inte för Åsa Linderborg i krönikorna i AB 24 sept och 3 okt 2018. Eller för Karin Olsson i krönika Expressen 30 sept 2018.
Kan det också vara så att snålheten bedragit visheten hos Bokmässans ägare nu när mässan detroniserades som Nordens största kulturevenemang (i antal besökare) av Helsingfors bokmässa härförleden?
Ingvar E! Du får förklara vad du menar med Åsa Lindeborg och Karin Olsson. Jag hänger inte med där riktigt.
Om man är för ovillkorad yttrandefrihet och en oaktat anledningen nyvunnen frihet hastigt och olustigt går förlorad ska man skriva under på rubriken ”Ingenting har blivit bättre pa Bokmässan. Prata aldrig mer om yttrandefrihet.” AB 27sept 2018.
Om man nu ser försvaret av yttrandefriheten mer som en kontaktsport än ett akademiskt seminarium.
Det är okey att diskutera yttrandefrihetens finlir på pyramidens topp, när man gärna vill glömma vad som händer i basen av pyramiden, som nu i Luleå, när folk börjat diskutera de kommunala skandalerna på Facebook och anklagas för ”nätmobbing” när kommunalråd, kommundirektör med flera rasar som dominobrickor. Det började med Prime-gate, som är sökbart på Internet, där Prime hade till uppgift att driva Socialdemokraterna åt höger.
Du måste logga in för att kommentera.