Du som nu vill in på KB:s sida ”Svenska dagstidningar” möts av följande korta meddelande:
Den 31 maj upphörde den tillfälliga licens som möjliggjorde fri tillgång till tjänsten inom Sverige.
Den infördes på grund av Coranapandemin och avslutas nu trots att pandemin fortfarande härjar. Det är bara att beklaga och påminna om att detta rika kulturarv – Svenksa dagstidningar – återigen är inlåst hos KB och ytterligare ett begränsat antal bibliotek i landet.
Det har varit en tid av öppenhet i sann upplysningsanda att enkelt och när som helst från sin hemdator kunnat leta i detta rika historiska material. Nedsläckningen nu tydliggör behovet för varje medborgare, forskare och mediefolk att snabbt och enkelt kunna söka tillbaka i tidningar och kolla uppgifter och söka samband som utan de digitaliserade tidningarna blir oåtkomliga.
Bonus Copyright Access är den organisation som företräder 14 underorganisationer för att bevaka sina medlemsorganisationers upphovsrättsintrerssen. De viktiga i det här fallet är Tidningsutgivarna (TU), Svenska Journalistförbundet och Sveriges Tidskrifter – Sveriges Tidskrifter AB. Det är dessa organisationer och bland dem de stora mediebolagen som bestämmer över hur Svenska dagstidningar ska tillgängliggöras på nätet.
Att frågan är upphovsrättsligt krånglig inser jag. Att dagstidningarna tjänar stora pengar på att med stöd av sin upphovsrätt hålla materialet inlåst betvivlar jag däremot starkt. Kanske kan det bli en inkomstkälla på sikt, så därför släpper man inte en millimeter på sin upphovsrätt. Dessa förhållanden har blivit helt orimliga. Upphovsrätten regleras idag av EU-lagstiftning, internationella regler, svensk lagstiftning och förordningar. Dessa tjänar inte längre vår svenska yttrandefrihet. Det här är en djupt underskattad kulturpolitisk fråga. Kulturministern borde ingripa här på något sätt nu när denna oöverblickbara yttrandefrihetsbegränsande tvångströja bara växer. Alltså…
Släpp ut de svenska dagstidningarna och FiB/K på nätet igen!
Jag vill gärna tro att två månaders licensfritt ”Svenska dagstidningar” inte bara var ett marknadsföringstrick av Bonus Copy Access (BCA) utan någon slags yttring av ansvarskänsla för en del av kulturarvets förmedling.
Men osvuret är bäst!
Om man då ser till den kostnad som varje till tjänsten ansluten terminal fortfarande betingar (2500:-/mån), och som tillfaller BCA, så motiverar enbart denna bisarra summa, till en början, ett riktat stimulansbidrag från regeringen till våra folkbibliotek för att göra databasen tillgängligare.
För att senare utvecklas till en allmänhetens tillgång av, säg, frikostigare typ än skattefria persondatorinköpet för något decennium sedan.
Givetvis måste BCA frysa sin licensavgift något decennium, inte nödvändigtvis till förfång för sin kulturella status (Lars Salviuspriset, div stipendier och projektbidrag) eftersom BCA ju är en näringsidkande ekonomisk förening och säkert klarar att rådda en överlevnadskalkyl.
Utan att behöva mjölka svältfödda KB.
Bra talat, Knut! Finns det månne några planer för samfällt agerande till försvar av Läsfriheten?
Du måste logga in för att kommentera.